Det nya Dalaupproret

Glenn Nyberg är en av mentorerna i Dalarnas fotbollsdomareklubb, som ska få fler yngre att våga satsa på att döma fotboll.

Hot, våld och avhopp. Men bland svarta rubriker spirar en motrörelse i domarkåren. Magasinet Fotboll hittar den i en inomhushall mitt i Dalarna. I täten går släkten Nyberg där alla föds med pipan i mun.

Ur Magasinet Fotboll #1-2017 - text Juan Martinez, foto: Pontus Orre.

Om Dalarna anses vara vår nations hjärta, får vi nog utnämna Säter till den svenska domarkårens outsinliga källa. Det var där Ivar Nyberg för ett drygt halv sekel sedan fick nog av bristen på domare.

Trots att han var nästan 50 fyllda gick han domarkursen och nådde division 5. Sonen Per-Inge var också sen i starten men nådde eliten och gjorde sex år som FIFA-domare. Numera är det Glenn Nyberg som är familjens affischnamn. Redan vid 27 års ålder har han blivit utsedd till årets domare i Allsvenskan och nått FIFA-nivå.

– Varför jag engagerar mig i de yngre domarna? Helt enkelt för att jag brinner för det och för att jag tror att det är lättare att ha mig som mentor och inspirationskälla än 64-årige Rune, säger Glenn och frammanar den kollektiva bilden av den fiktive Rune.

- Jag är medveten om att mycket kretsar kring mig, men det är ingen one man show, säger Glenn Nyberg.Runt ett bord i kaféet inne i BSM-hallen på Kvarnsvedens IP sitter Glenn, yngre brodern Robert och Niclas Karlsson. Om en knapp timme ska de ge sig ut på konstgräset med ett dussin andra domarekollegor för ett gemensamt fyspass. Något de gjort en gång i veckan under flera månader.
Mentorprogrammet som drogs igång i fjol går också mot strömmen. När företagens kundtjänster och myndigheter kräver e-legitimation och hänvisar till support via chatsidor kallar domarkollektivet i Dalarna till gemensamma fyspass och trivselträffar för att stärka gemenskapen.

– Självfallet är vi också aktiva i sociala medier och kör mycket av mentorskapet över telefon, men det är viktigt att ses fysiskt. Generellt sett är sjumannadomarna förbisedda och vi vet att det är där som det stora tappet sker, i övergången till elvamanna, säger Robert Nyberg, som i fjol blev regionsdomare i division 2 och 3.

En halvtimma bort via länsväg 293 har Dalarnas Fotbollförbund sitt kansli. Lars Edström är tävlingsansvarig och har fört statistik över antalet disciplinärenden länge. Siffrorna sträcker sig ända till 1993. För ett knappt år sedan var han riktigt bekymrad. Under hela 2015 fick distriktets disciplinutskott hantera 78 ärenden. I fjol och redan innan midsommar hade antalet inrapporterade allvarliga händelser passerat 50. Vad som oroade Lars Edström mest var att det som kategoriseras som "våld mot annan" skjutit i höjden, medan det som betecknas som "våldsamt spel" låg på samma nivå som det gjort de senaste åren.

– Jag var både ledsen och fundersam. Man undrade över vad som hade hänt. Att det förekommer vårdslöst spel får vi nog leva med. En sen tackling eller eftersläng är så klart inget snyggt, men är omöjligt att få bort helt från fotbollen. Men att hot och våld har ökat är bekymrande, erkänner Lars Edström.

Efter sommaren sjönk dock frekvensen och det totala antalet allvarliga incidenter stannade vid 104, vilket var den högsta siffran på sex år. Men medan det våldsamma spelet stannade vid 21 inrapporterade händelse, en nivå där det legat de senaste åren, hade det olämpliga uppträdandet vänt uppåt och "våld mot annan" nådde rekordnivåer med 27 inrapporterade incidenter.

– För bara några år sedan var det ganska ovanligt med allvarligare våldsyttringar, men det vi hört senaste tiden från klubbarna är att incidenterna blivit grövre, säger Lars Edström.

Inne i fiket i BSM-hallen, som för övrigt fått sitt namn efter en mekanisk verkstad i Borlänge, verkar delar av dalarnas domarkollektiv ta larmrapporterna med viss ro. Inte för att de är omedvetna om klimatet på fotbollsplanerna. Istället riktar de fokus på allt det positiva som händer. Robert och Glenn Nyberg pratar hellre om alla de tjejer som blivit intresserade på sistone och att de var 45 domare på plats för att se Champions League-match på storbildsskärm innan jul.

– Självklart är det sjukt att vi ens ska sätta upp skyltar runt planerna där det talas om hur man ska uppträda på en idrottsplats. Men mitt intryck är att stämningen på sjumannamatcherna är bra. Det är mest på seniornivå de allvarligare händelserna sker, säger Robert Nyberg och får medhåll av sin bror:
– Jag såg ganska många matcher på sjumanna i fjol och jag kan inte minnas en där det var dålig stämning, säger Glenn Nyberg.

Att fokus ändå ligger på föreningsdomarna är ingen slump. Det är där det stora tappet sker inom fotbollen. Enligt Niclas Carlsson var det bara tre av cirka 50 domare i Borlänge som i fjol tog steget från sjumanna till fullstor plan.

– Oftast är man väldigt ensam. Eftersom du inte har någon assisterande och kanske dömer två, tre matcher i rad kan det kännas väldigt isolerat. Det behövs stöd, uppmuntran och engagemang. Mycket handlar om ledarnas uppträdande. Står de och skäller, sprids det till spelarna och vem vill döma sådana matcher? säger Niclas Karlsson som dömer i division 4 men även är assisterande i division 2.

Glenn Nyberg tror å sin sida att det inte går att fortsätta med enbart bestraffningsmetoder när någon beter sig illa.
– Nej, vi ser ju att det inte funkar. Vi måste ta oss ut för att möta föreningarna och utbilda spelarna. Det är enda sättet för att på riktigt få förståelse för varandras roller, säger Glenn Nyberg.

Ute i ena hörnet på konstgräset, som är en liten niomanna- eller stor åttamannaplan, har de övriga domarna samlats för kvällens gemensamma fyspass. Förutom bröderna Nyberg och Niclas Karlsson finns nyblivna Fifa-domaren Josefin Aronsson på plats. Och baserat enbart på kvällens utövare spirar det på jämställdhetsfronten. Sju av de 14 deltagarna är tjejer och flera är runt 20 eller yngre.

– Tyvärr har det varit dåligt med tjejdomare genom åren. Men bara sedan vi drog i gång mentorprojektet i fjol har vi fått fram flera nya talanger. Bland annat hon där, säger Glenn Nyberg och pekar på 14-åriga Kaisa Kokkarinen som visar sig ha ett löpsteg utöver det vanliga.

Blivande domarstjärna. 14-åriga Kaisa Kokkarinen har ett ruggigt löpsteg och dömer snart sin första elvamannamatch.

På kvällens agenda gäller intervallträning och styrkeövningar i stationsform. Grannklubben Ornäs BK är vänlig nog att dela med sig av en extra remsa av spelytan vilket gör att domarna slipper träna slalom i hallens vägren. Glenn Nyberg tar föga förvånande täten i den inledande löpningen, men kan på en dryg kvart inte slita sig loss från Kaisa Kokkarinen. Visserligen kör samtliga i sitt eget tempo, men tanken är att alla ska genomföra samma övningar.

– Jag har Per-Inge, Glenn och Roberts pappa, som mentor. Jag började för att jag tyckte att det verkade kul. Fast jag vet inte om jag kommer att satsa på domaryrket på längre sikt. Jag vill bli advokat och så är jag ju fortfarande aktiv spelare, säger Kaisa Kokkarinen, märkbart andfådd efter det avslutande styrkepasset.

Josefin Aronsson ser ut att njuta av kvällens sällskap. Även hon är fostrad i en domarfamilj och var som liten med när pappas Mats dömde matcher.
– När jag började var vi inte många tjejer som dömde fotboll. Förr var vi två stycken i hela Dalarna som dömde på högre nivå. Så det är riktigt kul att vi börjar bli några fler, säger Josefin Aronsson, som vid 29 får ses som en veteran i sammanhanget.

Sedan satsningen med mentorer drog i gång i fjol har rekryteringen av allt att döma vänt uppåt. Av totalt 240 dala-domare som 20-talet mentorer tagit sig an har bara 30 sagt att de inte kommer att fortsätta döma. En siffra Glenn Nyberg är mer än nöjd med.
– Nu vet vi inte hur många som verkligen fortsätter, men det ser väldigt bra ut om man jämför med tidigare, säger Glenn Nyberg.

Att mycket hänger på honom, som förebild, draglok och affischnamn är inget han själv kan prata bort, även om han verkar vilja det. I stället pekar Glenn Nyberg på den kraft som sats i gång och hur det spirar i den dalska domarmyllan. Och allt går att härleda till föräldrahemmet där de bägge yngre systrarna snart följer i samma fotspår som farfar Ivar, pappa Per-Inge, brodern Robert och han själv.

– Säter är unikt på det sättet. Farsan får säga nej till flera som anmäler sig till domarkursen. Det är nog inte på alla orter man kan göra det. Min lillsyrra Anna dömer redan på 11-manna och Emma, som är yngst, inleder sin domarbana i år. Hon var för liten i fjol.

fogis.se - Domare