Intervju: Maral Mirzai

Maral Mirzai
Maral Mirzai, Foto: Björn Larsson Rosvall

Ung, tjej och med utländskt påbrå. Ingen ovanlig kombination i dagens Sverige - om man inte är elitdomare.
– Jag har medvetet valt herr- och pojklagsmatcher för att bryta mönster, säger Maral Mirzai.

Från Magasinet Fotboll #1-2018

Hon föddes i exil. I Pakistan, dit föräldrarna flydde från Iran för snart 30 år sedan. Via Gävle hamnade familjen sedermera i Borås som kom att bli familjens nya hemstad.

– Jag började rätt sent med fotboll. Jag var 15 och övertalades av en kompis. Fram till dess var det basket som gällde, säger Maral Mirzai.

Hon drillades i Byttorps IF. När hon lämnade Borås för att plugga till sjukhusfysiker i Göteborg bytte hon lag. Under studierna blev hon övertalad igen. Denna gång att söka till nybörjarkursen för domare.

– Min kursare var distriktsdomare och tyckte att jag skulle testa. När mamma dessutom började döma i 40-årsåldern tänkte jag att om hon som inte ens har spelat fotboll kan, så kan väl jag.

Under hösten 2014 utbildade hon sig till distriktsdomare. Första provmatchen är fortfarande färsk i minnet. Inte för att något exceptionellt hände, utan mer för att hon blev varse om sin egen roll på planen.

– Jag trodde att alla skulle titta på mig, men så var det verkligen inte. Som domare smälter man ganska snabbt in bland övriga på planen.

Maral Mirzai är medveten om att hon är en minoritet i fotbollsvärlden på flera sätt. Hon har inte upplevt några svårigheter på grund av sin utländska härkomst. Däremot kan hon fortfarande känna sig ifrågasatt när hon dömer herr- och pojklag.

– Man blir medveten om obalansen, att vi är så mycket färre tjejer som dömer. Vi var åtta tjejer som gick nybörjarkursen. Av oss är det bara jag som dömer idag.

– Det kan vara reaktioner som: "Oj, ska en tjej döma idag." Därför har jag medvetet sökt mig till pojk- och herrmatcher. För att bryta mönster. Men visst känner jag en extra press när jag dömer killar – bara för att det är tradition att killar dömer killar.

Hon försöker att hinna med att stötta och finnas till hands för unga tjejer som har valt samma väg. Tiden mellan det ordinarie arbetet på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och de egna matcherna är dock begränsad.

Maral Mirzai tror att fler tjejer skulle kunna lockas till domaryrket om de får en tidig introduktion.

– Absolut. Man måste fylla på med tjejer på distriktsnivå och se till att de blir kvar. Jag tror att man ska använda sig av folk som är på matcherna. Exempelvis en ledare eller förälder som finns på plats och som kan stötta yngre ensamdomare. Det skulle göra att det inte känns så utsatt.

På knappt fem år har hon avancerat till Elitettan. På kort sikt vill hon etablera sig på högsta nationella nivå och nå Damallsvenskan. På längre sikt hägrar drömmen om ett stort mästerskap.

– Men jag ska fortsätta döma herrar. I år dömer jag herrar i division fem. Och ja, det är lite annorlunda att döma herrar jämfört med damer. Det är lite olika spelstilar och en del grejer kanske man släpper på herrsidan som man inte gör i en dammatch, säger Maral Mirzai och tillägger:

– När jag dömer herrmatcher måste jag även tänka lite mer på kroppsspråket. Jag är rätt kort – 1,64 lång – och då gäller det att veta i vilka lägen som man kan behöva brösta upp sig. Ett tips jag följer är att hålla lite längre fysiskt avstånd till spelarna. Då undviker jag att hamna i underläge rent mentalt.

MARAL MIRZAIS TIPS FÖR ATT FÅ FLER TJEJER ATT DÖMA

  • Använd föreningarna och deras vuxna, ledare och föräldrar, för att stötta unga domare på plats under match.
  • Se till att rekrytera nya domare i tidig ålder.
  • Hitta och använd förebilder bland äldre domare som blir mentorer och coacher.

Maral Mirzai
Ålder:
27.
Bor: I Göteborg.
Favoritdomare: Michael Oliver.
Om damdomare i herrallsvenskan: "Det krävs väldigt god fysik och matchledarskap för att kunna prestera i de situationer som förekommer i herrmatcher. Beslutsfattandet och regelkännedomen är det ingen skillnad på, så visst kan en kvinna med god fysik och kvalitet döma herrar på högsta nivå".
Favoritplan att döma på: Ruddalen i Göteborg.
Bästa feedbacken som domare: "Något så enkelt som att jag får höra att jag gjort ett jättebra jobb. Det krävs inte mycket."
Därför blev jag domare: Fotboll som spel är väldigt kul. Som domare gillar jag den omedelbara feedbacken, att jag direkt vet när jag gjort det bra respektive mindre bra.