25 december 2013

Så ska en svensk spelare slipas

Den här artikeln är hämtad ur Magasinet Fotboll #4 2013.

David Alaba har just gjort en ny patenterad rush längs sin kant, slagit ett hårt, precist inspel som center­forwarden Mario Mandzukic förvaltat på bästa sätt.

Det är 1–0 för Bayern München, publiken på Allianz Arena jublar och skanderar unisont och taktfast passningsleverantörens namn.

David Alaba är 21 år men redan omåttligt populär i Bayern och anses sin ringa ålder till trots vara en av världens bästa vänsterbackar.

I hemlandet Österrike är Alaba, med nigeriansk pappa och en mamma från Filippinerna, om möjligt ännu större men där uppskattas han främst för sina egenskaper som innermittfältare. Såg du på plats eller via tv VM-kvalmatchen mellan Sverige och Österrike på Friends Arena förstår du varför. Alaba var planens bäste spelare i första halvlek, högeffektiv såväl defensivt som offensivt.

Frågan är hur vi i Sverige ska få fram den här typen av multifunktionella spelare?

Magnus Wikman är förbundskapten för P16-landslaget och riksinstruktör. Han påstår inte att han sitter inne med svaret på frågan. Däremot har han efter ett oräkneligt antal timmar på träningsplanen och hemma på kammaren funderat kring hur vi kan förbättra träningen för våra unga spelare.

Magnus Wikmans idéer kring hur spelare bör ­utbildas i lagidrott kan brytas ned i fyra punkter:

1. En utbildningsplan för varje individ

Individen har behov av laget och laget behov av individen, så det går inte enbart att träna bara på det ena. Det gäller alltså att ha en utbildningsplan för individen, eftersom det knappast är troligt att ett helt ungdomslag blir ett A-lag. Däremot kommer några spelare ur ungdomslaget att bli A-lagsspelare.

– Risken nu är att för många ledare ser till det kortsiktiga resultatet, säger ­Magnus och refererar i sammanhanget till Matthias Sammer, före detta storspelare som nu är sportchef i Bayern München.

– Han har sagt, att fokusera på kortsiktiga resultat kan resultera i att viktiga grundläggande förmågor inte lärs in – förmågor som är betydligt mer avgörande för framtida framgångar än vad resultatmål på kort sikt är.

2. Mer individuell konkret feedback

Som det fungerar nu är det för mycket generell feedback av typen: "kom igen nu", "jobba hårdare", "mer rörelse", "världsklass", "bättre passningsspel". Vad är egentligen det? ­Konkretisera i stället feedbacken och gör den ­individuell. Hur ska han eller hon göra, eller vad gjorde han eller hon bra?

Blanda alltså kollektiv konkret ­feedback som alla kan höra med konkret ­individuell feedback som bara den enskilde ­spelaren får höra. Ibland kan det också vara bra med individuell konkret ­feedback som alla bör höra.

3. Gör spelarna mer ­multifunktionella

"Bra resultat" kan lätt uppnås i unga åldrar genom att ta ut rätt spelare, matcha vissa mer än andra, ha ett särskilt arbetssätt eller använda spelare på vissa positioner. Jag ser mycket hellre att man utbildar spelare bredare, att man ökar mångsidigheten och att spelarna får prova på olika positioner. Att de utbildas både i anfalls- och försvarsspel, i alla tekniker innan man börjar begränsa ­positionerna och gör träningen mer ­positionsanpassad.

Kan en spelare inte en sak, så lär honom/henne den i stället för att någon annan ska lösa just den uppgiften. Det är ju egentligen samma princip som när du uppfostrar ditt barn. Löser du som vuxen uppgifter åt ditt barn kommer barnet att få problem i vuxen ålder.

4. Använd konsekvensträning

Träna så matchlikt som möjligt med övningar där spelarna utsätts för samma problem som uppstår i match. Träna på försvarsspel som övergår i anfallsspel eller vice versa. Men se till att det blir konsekvenser för spelarna, att bra eller mindre bra anfalls- och försvarsspel leder till något som ger en konsekvens på planen. Träna är att förenkla spelet.

Träna alltså mycket på s-p-e-l-e-t fotboll, där instruktioner och feedback är konkret och individuell oavsett om det handlar om fysik, teknik, taktik eller mentalt.

Helhet kan – och ska – kokas ned i smålagsspel i yngre åldrar.

Att ge mening är nyckeln till ­motivation, menar Magnus Wikman. Spelarna ska inte springa, dribbla eller passa för ­sakens skull. I stället är det viktigt att fråga sig när, hur och var man ska utföra vissa moment på planen.