2 januari 2014

Sirius långa vintergata

Spelarna kämpar sig fram som fyrfota djur över den gröna mattan. De svettas inne i ett av sina vinteriden – gymmet i nordöstra Uppsala.
Den fyrbenta gången görs med baken så högt över golvet som möjligt. Och ­mellan ­stegen sjunker spelarna ner och gör en ­armhävning.
Sedan bålträning liggande på rygg. Nu liknar Siriusspelarna sköldpaddor med skalet neråt, armar och ben i luften utan golvkontakt. Vaggande, rytmiskt vridande rörelser gör att kroppen långsamt hasar i sidled över golvet.

Målvakten Jonas Bylund, 33, gungar sig snabbast över den sträva mattan och åker först i mål över den vita linjen. I vinter har Sirius ökat till två gympass i veckan.
– Den här träningen är viktig för min kropp. Jag tror att det här är helt rätt väg att gå eftersom vi ska möta tuffare motstånd nu. Min drivkraft och vilja att träna är starkare än någonsin, säger Jonas Bylund.

Han debuterade i Sirius a-lag 1997 och gör nu ännu en vintersäsong.
– Det har blivit några stycken. Generellt sett är det en tuff period, som handlar om ­upp byggnad och hårt slit för att komma i fas. Skillnaden nu är att vi har gjort en bra ­prestation och har något väldigt roligt att se fram emot. Den här försäsongen kommer att bli bland de lättare.

Jonas Bylund och hans lagkompisar ska ta sig igenom 116 träningspass innan vinter blir vår och det är premiär i Superettan. Gymmets namn Ultimate Performance kunde vara rubrik för Sirius gångna säsong i division 1 norra. Fulländad prestation.

68 poäng på 26 matcher – överlägset svenskt rekord för division 1. 79-16 i målskillnad, också det rekord. Seriesegern och uppflyttning till Superettan säkrades redan 22 september – med mer än ett halvår kvar till nästa seriepremiär.
Det är en lång tid att längta efter skarpa matcher. Men redan i början av mars börjar Svenska cupens gruppspel. Det gör vintern kortare. Sirius testade nyheten redan i våras och vann sin grupp före Elfsborg, Gais och Ljungskile.
– Det var jättebra för oss. Cupmatcherna bryter av slentrianträningsmatchandet. Vi fick spela mot tufft motstånd tidigt och kom upp på en bra nivå, säger Jonas Bylund.

Sedan ifjol har tränarduon Kim ­Bergstrand och Thomas Lagerlöf ändrat ­upplägget för att förkorta känslan av vintermörker och ändlös försäsong. Istället för en längre semester har truppen två lediga perioder: andra hälften av november och tre veckor över jul och nyår.

Kim Bergstrand ser hur försäsongsträningen har förändrats från mycket löpande utan boll till allt fler fotbollsmoment. Han tror att ökad möjlighet till träning på uppvärmda konstgräsplaner och fotbollsträning inomhus är avgörande för att svensk fotboll ska hävda sig bättre.
– Det är en enorm fördel att träna inomhus. Det blir en mycket högre kvalitet och man kan få tempoväxlingarna mellan att stå stilla och prata och sedan köra snabbt och explosivt.
Om man bara tränar utomhus på vintern går det inte att instruera spelarna, för om man står still fryser man ihjäl, säger Kim Bergstrand och fortsätter:
– Därför måste de hela tiden vara i rörelse och då blir vi jävligt bra på att spela fotboll med 90 procents fart. Men det är maxfart som krävs för att bli bra. Och att träna explosivt kräver varma muskler.

Sirius har tillgång till en liten hall med konstgräs. Där kan man träna vissa saker, som exempelvis skott och passningsteknik, men den är för liten för de flesta spelövningar. Sirius lagkapten Calle Nyström, 23, är mittback och använder varje vintersäsong till något speciellt.
– Inför vintern funderar jag alltid "Vad behöver jag själv träna mer på för att utveckla?" I år lägger jag extra krut på att få bättre fotarbete. Tidigare vintrar har jag tränat extra spänst och jobbat med att bli bättre på det långa spelet.

När Sirius morgontidiga fotbollsträning ska börja klockan 08.00 på Lötens IP står fyra målburar kvar och skräpar mitt ute på planen. Det är någon klubb kvällen före som har struntat i att plocka bort efter sig.
– Det skulle aldrig hända i Stockholm. Fotbollskulturen är inte jätteprofessionell i Uppsala. Vi vet att det tar tid att förändra, men ibland undrar man ju, säger Sirius tränare Kim Bergstrand.

Han har själv spelat i AIK och Hammarby och tränat BP i Allsvenskan. Han ger fler exempel på saker som gör att Sirius träningsmiljö inte är elitmässig:
– Vi saknar att ha a-lagsverksamheten samlad. Vi skulle behöva spelaromklädningsrum, massagerum, ledarrum, gym och materialförutsättningar på ett ställe. Nu har vi ett omklädningsrum för spelarna. Det är bra. Sen ligger det en tvättstuga hundra meter därifrån och ett gym tre kilometer bort, och vi tränare har ingenstans att vara.

Det kan se ut som om Kim Bergstrand gnäller, men det gör han inte. Han konstaterar bara sakligt vad som fattas för en klubb med elitambitioner och låter snarast fascinerad.
– I två år har vi tjatat om att få ett nät på kortsidan av träningsplanen. Vi kan inte ha skotträning där för då flyger bollarna ner på E4:an. När vi kör spel på stor plan händer det nästan varje träning att någon skjuter för högt och en bil måste tvärbromsa där nere på motorvägen.

Det bor fler än 200.000 människor i Uppsala, men staden är ovan vid fotboll på hög nivå. Under IK Sirius 107-åriga historia har herrlaget spelat i Allsvenskan i tre år, senast 1974. De blåsvarta har också gjort tre säsonger i Superettan (2007–2009). Det är klubbens samlade meriter från spel i rikstäckande serier.
Nu gör Sirius ett rejält försök att lyfta stadens fotboll.

I januari 2013 anställdes Ola Andersson som vd. Han har sin arbetsplats tillsammans med sju andra personer på klubbkansliet som ligger i en blå lådliknande byggnad ute på ett industriområde i nordvästra Uppsala.
Ola sitter med sin bärbara dator på det renstädade skrivbordet. På väggen hänger en tavla med en teckning som förestället honom själv i blåsvart dräkt och med texten "Ola Andersson UNT-liraren 1993". Det året blev han av lokaltidningen utsedd till bästa spelare i Sirius. Senare gick han till AIK, vann SM-guld och spelade Champions League.

Ola Anderssons uppgift är att bygga organisationen för en elitklubb och han jobbar för att få till den infrastruktur som krävs för fotboll på svensk toppnivå.
– Fotbollen i Uppsala har varit en för dålig kravställare. Avsaknaden av kontinuerlig elitfotboll i staden har gjort att det inte finns rätt insikt om vilka förutsättningar som krävs. Vi vill bygga ett "Kamratgården", där vi har fabriken (akademin), A-truppens träningsanläggning och kansliet på samma plats.

I dag är Sirius utsmetat kors och tvärs över Uppsala. Kansliet på ett ställe, träningsplanen på ett annat, gymmet på ett tredje och matcharenan på ett fjärde. Arenan är ett kapitel för sig i staden som nu sakta tycks tina upp från en elitfotbollens istid. Det klassiska Studenternas är för många mest förknippat med just is – och bandy. Den intilliggande systerarenan med samma namn ska vara till för fotboll men det märks inte alltid.
– I år dröjde det till midsommar innan vi kunde rulla bollen på gräset, säger Ola Andersson.

Målvakten Jonas Bylund:
– Det var nästan så att man skämdes. Jag vet inte varför vi misslyckas konstant med fotbolls­planerna i Uppsala. Något görs bevisligen fel. Det är kommunen som sköter gräsmattorna, men i framtiden hoppas jag att vi driver detta i egen regi.

En modern arena som har bandyis i december-januari och en jämn fotbollsplan resten av året, alltså med konstgräs, finns på idéstadiet.
– Arbetshypotesen är att den ska stå klar 2019, säger vd:n Ola Andersson. Men det är en lång process och ännu har politikerna inte fattat något beslut.

>> Artikeln tidigare publicerad i Magasinet Fotboll #4 2013