26 september 2014

Torbjörn Nilsson om spelförståelse

Tankarna till boken "Förstå spelets idé (för att hamna steget före)" kom när Torbjörn Nilsson såg en match med favoritlaget Tottenham. Han såg hur anfallaren Emmanuel Adebayor gång på gång sprang utan att få bollen.

– Men Adebayor gjorde inte ett smack för att hjälpa sina medspelare att förstå vad det var han ville! Målchanserna uteblev helt. Jag blev irriterad när han inte fattade vad han skulle göra. Jag tänkte att någon borde tala om det för honom, men hur då?

Torbjörn Nilsson började skriva av sig. Det blev först tre handskrivna sidor den där kvällen - och till sist en hel bok.

– Förhoppningsvis en pedagogisk bok som både spelare och ledare kan ha nytta av. En ambition är att få en debatt om hur vi tränar för att få fram spelare som fattar beslut utifrån det som händer på planen runtomkring dem.

Torbjörn Nilsson tycker att dagens spelare har blivit för individualistiska. Många förstår inte vikten av en avledande löpning där målet inte är att få bollen – utan i stället att skapa yta för en lagkompis.
– Fotboll bygger på att göra mål och förhindra det andra laget från att göra mål. Att förstå hur man kommer dit är det svåra. Jag trodde förr i min enfald att om jag visade en lösning för spelaren, så hade jag gett den honom bra spelförståelse. Men det är en så mycket längre procedur än så.

Boken riktar sig till ungdomsledare och unga spelare. Den bästa perioden för utveckling av spelförståelse är mellan sju och 16 års ålder, enligt Nilsson.
– En risk för dagens tränare är att man gör upprepningsövningar där barnen står i kö och väntar på sin tur att utföra ett visst moment. Jag vill inspirera tränare till att man kan göra så mycket mer. Det stora uppdraget för oss ledare är att låta barn vara med och skapa. Att ge dem möjlighet till konstruktiva lösningar, utan säga åt dem exakt säga vad de ska göra.

Det sistnämnda är en av de stora skillnaderna mellan kvinnliga och manliga elitfotbollsspelare, tycker Torbjörn Nilsson.

Han har tränat lag i Sveriges högsta serier på både herr- och damsidan, nu senast
i Göteborg FC i damallsvenskan.

– Jag gillar inte att generalisera men jag tror också att tjejer i allmänhet vill ha mer färdiga lösningar på olika problem och situationer. Killar är mer: "jag löser det själv." Jag har ingen forskning hur utbildningen ser ut där ute bland klubbarna, jag baserar det på vad jag har sett under alla mina år som spelare och tränare.

I jämförelsen mellan tjejer och killar pekar Torbjörn Nilsson på att han
upplever att killar tittar mer på fotboll på tv. Det hjälper deras spelförståelse på vägen.
– Det finns många tjejer som har jättebra spelsinne. Men tjejer i allmänhet tittar inte lika mycket på fotboll som killar gör. Det gör att de inte får de bilder som behövs för att lösa vissa problem ute på planen. Johanna Almgren och Lisa Ek är två undantag som ser väldigt många matcher.

Life Kinetik är en alternativ träningsform som används i tysk spelarutbildning. Övningarna kan bland annat gå ut på att spelaren får använda olika delar av hjärnan samtidigt. Exempelvis genom att man i samband med ett träningsmoment får kasta en boll till varandra, samtidigt som en passning slås med fötterna.
– I den träningsformen tränar man på att fatta snabba beslut på ett annorlunda sätt. Det borde svenska lag ta till sig. Tyska lag tränar detta regelbundet, bland annat Borussia Dortmund där Mario Götze är uppvuxen med Life Kinetik.

Torbjörn Nilsson tror att ett av svensk fotbolls kanske största problem är bristen på spontanfotboll bland unga.
– Ungdomar i dag spelar för lite helt enkelt. Förr var det mer spontanfotboll, och det är en riktigt bra grogrund för samarbete. Spelförståelsen var bättre förr, mycket tack vare att många ungdomar spelade oftare och mer för skojs skull.

Men har inte dagens spelare bättre teknik?
– Många är visserligen tekniskt skickligare än för bara några år sedan. Men oftast till ingen nytta. Vi måste ställa spelarna inför fler val i en-mot-en- och två-mot-två-situationer. Så fort vi hamnar i sådana situationer så räcker vi svenskar inte till. Man måste ha undantagsspelarna som kan bryta mönster. Jag tänker på spelare som Brolin, Dahlin, Ljungberg, Henrik Larsson och Zlatan.

Kommer det fram nya sådana spelare?
– Nej, inte så många som man kan tro. Talanger kommer alltid att komma fram. De kan bli bra ändå, men det är träningen som avgör om de kan bli riktigt bra. Allt handlar om vad vi kommer att träna på. Det finns ett värde i att hålla i bollen, men man kan inte bara ha med cirkusartister. Om de inte passar så förstör de spelet. Många ungdomar tror att de är bättre än vad de egentligen är. De klagar på tränaren, att de inte fick tillräckligt mycket bollar att jobba med. De ställer krav på andra, men inte på sig själva. Jag tror att vi får mer och mer bekväma spelare. Det är en känsla jag har.

Torbjörn Nilsson utvecklar sina egna tankar kring förbundets roll i utvecklandet av svensk fotboll. Han pratar om en chefsideolog eller en "spindel i nätet" som samlar in information, erfarenheter och tips från den stora grupp som finns med före detta landslagsspelare.

– Det är inget som säger att en fantastisk spelare kan bli en bra ledare, som klarar av att överföra erfarenhet till andra. Och skulle man bara gå på att tränaren ska ha varit välmeriterad spelare så skulle exempelvis inte Sven-Göran Eriksson vara där han är eller ha gjort det han har gjort. Han var bara en gammal "bröback" från Karlskoga.

Uppdraget för SvFF är inte att utbilda spelarna. Uppdraget är att utbilda tränarna. Men Torbjörn Nilsson tycker att förbundet emellanåt tar på sig en roll man inte har, och som kolliderar med klubbtränarnas arbete.
– Det har hänt mer än en gång att jag fått tillbaka en spelare från en landslagssamling som fått höra något som går stick i stäv med min tränarfilosofi. Det jag vänder mig emot är att spelarna får dubbla budskap och att det faktiskt är klubbens ansvar att utbilda den enskilda spelaren. Där menar jag att rågången måste vara tydlig, säger Torbjörn Nilsson.

Däremot ställer han sig positiv till att ta tillvara på och förmedla den kunskap som finns bland tidigare spelare som lyckats på internationell nivå. En tankegång som framfördes i förra numret av Magasinet Fotboll av Henrik Larsson, som föreslagit en kommission där
spelare från VM-laget 1994 ingår.

– Svaret är inte att anställa en högutbildad tränare, som inte har varit med och spelat på elitnivå. De personerna finns redan ute i klubbarna. Men hur kunde Henke Larsson göra så många mål? Hur tänkte han framför mål? Varför stod Patrik Andersson rätt? Vilka egenskaper och tankesätt hade han? Det är sånt jag som tränare vill veta och kunna lära ut.

>> Artikeln först publicerad i Magasinet Fotboll #3 2014 .