28 december 2016

Den nya gröna vågen

Kylan håller på att ta ett fast grepp om Silverdals BP norr om Stockholm. Det nylagda konstgräset känns styvt och skimrar i skenet från planbelysningen.

Det är kväll och Sollentuna F06 Silverdal ställer upp längs ena kortlinjen för att påbörja uppvärmningen. Snabba fötter i stegar, maxlöpningar längs konad bana och tillbaka.

Tio minuter senare delas tjejerna in i två grupper för att träna keep ball. Omgående blir det tydligt att de bägge grupperna är en bit ifrån varandra vad gäller bollbehandling och speluppfattning.

– Vi delar in tjejerna i vissa övningar. Annars funkar det inte. Eftersom vi fortfarande tar emot nybörjare och ett gäng har spelat väldigt länge är det lite för stora skillnader, säger tränare Gustav Bengtsson och fortsätter:

– Men flera av träningsmomenten gör vi alltid gemensamt, exempelvis uppvärmning och avslutande lek. Självfallet handlar det om att bygga ett lag på längre sikt.

Att bygga lag går knappast att göra utan ett socialt kitt. Som ledare gäller det att inte bara se till de sportsliga utmaningarna. I Sollentuna FK F06 Silverdal råder nolltolerans för svordomar. Du kan åka av planen om du skrattar åt en kompis som råkar göra ett misstag.

– Vi har sedan starten jobbat med värdegrundsfrågor, så egentligen är gröna kortet bara en förlängning av det vi redan gör. Men jag tycker att det är ett väldigt bra initiativ. Diskussionen om uppträdande och fair play behövs, säger Gustav Bengtsson.

Han har sin egen dotter i laget, men i familjen finns även en fotbollsspelande storebror. I ett av AIK:s akademilag. Gustav Bengtssons intryck är att klimatet skiljer sig mellan könen.

– De här tjejerna har sammanlagt spelat 130 matcher i år. Jag kan inte påstå att det har varit några större problem. Vid enstaka tillfällen finns det föräldrar och ledare som är överengagerade och lägger sig i. Men min erfarenhet är att det är ett betydligt tuffare klimat på killsidan, säger han.

Karin Nergård är tio år och minns självklart när hon fick sitt första gröna kort. Hon hade längtat lite efter att få det. För henne symboliserar det gröna kortet att ha kämpat, spelat hårt och schyst men också att ha visat fair play.

– Om jag råkar fälla någon ber jag om ursäkt. Om vi vinner, och det gör vi ganska ofta, försöker vi peppa det andra laget. Det känns bra att inte skryta när man vinner med många mål, säger Karin Nergård.

I Sollentuna FK är det till exempel förbjudet att tacka med tre starka bokstäver efter en vinst. Ett enkelt tack till domare och motståndare och applåd är det som gäller.

– Jag upplever att det där med att skrika ut tre starka bokstäver inte är särskilt positivt. Det ena laget börjar med att vråla ut sina och därefter ska det andra laget övertrumfa i ljudstyrka. Jag ser ingen poäng i det, säger Gustav Bengtsson.

Idén till det gröna kortet hämtades från en turnering i Södertälje där det gjordes ett försök tidigare i år. Stockholms FF:s förbundschef Björn Eriksson, som var på plats, gillade vad han såg och efter sommaren lanserades det gröna kortet i samtliga matcher på fem- och sjumannanivå i S:t Erikscupen, Stockholms reguljära seriespel för barn- och ungdomslag.

Under augusti, september och oktober spelades över 10 000 matcher i distriktet där grönt kort kunde ha delats ut. Hur många som slutligen användes vet inte StFF. Vad som står klart är dock att cirka 4 500 kort registrerats på den sajt där spelare kan registrera sitt gröna kort. Mejlskörden till StFF har dessutom ökat, och där berättar klubbar om att det till och med delas ut grönt kort efter träningar.

– Jag kan ärligt säga att vi aldrig har fått så mycket respons och positiv feedback på något vi gjort. Och jag skulle säga att 98 procent är positiva, säger Björn Eriksson.

Syftet med det gröna kortet är att motverka avarterna som ungdomsfotbollen dras med. Enligt Stockholms FF finns det en tydlig trend där filmningar, försök att påverka domaren, svordomar och annat negativt beteende ökar.

– Det har dessutom gått ner i åldrarna. Det är väl kanske inte så konstigt när barn tittar på vuxna elitspelare som inte uppträder exemplariskt. Därför är gröna kortet en bra motvikt som sänder ut mer positiva signaler, säger Björn Eriksson.

Applåder när Gustav Bengtsson delar ut grönt kort till en spelare i Nacka BK.

Efter en dryg timme på Silverdals BP börjar tjejerna bli rejält rosiga om kinderna. Andedräkten skjuter ut som snabba men flyktiga rökplymer. Det har blivit dags för match och lagen delas återigen in i formationer.

Trots att stämningen från sidan upplevs som positiv är det tydligt att det här är ett gäng med sportsliga ambitioner. Det går undan i passningsspelet och flera av tjejerna kliver in rejält i närkamperna.

– Jag sticker inte under stol med att vi vill spela bra fotboll, men inte till vilket pris som helst. Viljan att prestera och vinna får inte gå ut över uppförandet. Några av tjejerna har spelat väldigt länge och kan knorra när det kommer en nybörjare. Där är vi ledare väldigt tydliga med att alla får plats, eftersom vi behöver fler spelare, säger Gustav Bengtsson.

Hittills ser även Sollentuna FK:s F06:or nästan uteslutande positivt på initiativet med grönt kort. Gustav Bengtsson har egentligen bara två funderingar, bägge av den mindre sorten.

– Tjejerna förknippar det kanske lite för mycket med att de har gjort en bra idrottslig prestation. Det beror tyvärr på att vi ledare ibland väljer utifrån fel kriterier. Man minns en målvakt som tog en straff, eller någon som spelade väldigt bra.

Och din andra fundering?

– Att det är bättre om domaren delar ut kortet. Jag tror också att spelarna skulle tycka att det väger tyngre.