25 december 2016

Så tacklar ni planskiftet

Som tränare är det lätt att gå bort sig när laget ska växla upp till större plan och fler spelare. Spelbredd och speldjup är viktigt för att lyckas när laget är bollhållande, men det får inte bli för stort fokus på att spelarna ska röra sig över så stora ytor som möjligt. Det kan nämligen hämma grundidén med spelet, menar Anders Bengtsson.
– Risken med att fixera sig vid att det är stora ytor är att spelarna koncentrerar sig mer på att springa ut till en sidlinje än att vara med i själva spelet.

Som exempel nämner han fall där framför allt yngre spelare lägger så stor vikt vid att "bredda ut" att de sedan inte hinner med när spelet vänder. Grunden och fokus bör därför ligga på att göra sig spelbar när det egna laget är bollhållande också när laget växlar upp till större planer med fler spelare.
– En exakt position vid en linje är inte viktigt att vara spelbar är däremot viktigt. Spelarna får själva fatta beslut om var det finns en yta där de kan hjälpa bollhållaren. Att ytorna blir större är bara en logisk tillökning precis som att antalet spelare ökar.

Anders Bengtsson rekommenderar alla lag som ska gå över till större spelformer att helt enkelt fortsätta bygga vidare på det arbetssätt de redan har initierat. Ju yngre spelarna är, desto viktigare är det att jobba så.
– Vid femmanna är utgångspositioner klart nedprioriterade. Barnen ska upptäcka och lära sig att älska sporten. Bollkontroll, individuella färdigheter som att driva och dribbla är detaljer att träna på och testa under match. Passningar och andra former av samarbete i anfall och i försvar utvecklas efter hand. Positiv förstärkning och eget upptäckande är prio, inte taktik utifrån ett spelsystem.

Anders Bengtsson uppmanar tränare att fundera över hur spelet ser ut i den spelform laget för tillfället befinner sig i och att prioritera anfallsspel, omställningar och försvarsspel för lagets aktuella ålder. På så sätt blir transfereffekten mellan träning och match större än om fokus ligger på uppställningar och taktik.
– Spelartyper och roller är något som utvecklas parallellt med att laget växer in i nya spelformer. Spelarutbildningsplanen är skriven med stöd i forskning och med erfarenhet av hur barn och ungdomar normalt utvecklas. I varje enskilt lag finns det dock individer som är tidigt utvecklade och individer som är sent utvecklade. Det innebär att några av spelarna kommer att få det tufft när ytorna blir större och spelarna på planen blir fler, säger Anders Bengtsson.

Därför gäller det för tränare att vara vaksamma och medvetna om att det tar olika lång tid för lagets spelare att lära sig den nya spelformen. Att skynda in i nya spelformer är inget som rekommenderas. Det finns ingen forskning som stödjer att en spelare på sikt blir bättre för att hen spelar exempelvis elva mot elva före sina jämnåriga kamrater.
– Man behöver inte heller hela tiden träna på stor plan när man går över till större spelform. Söker man intensitet är exempelvis tre mot tre med jokrar bra. Kom ihåg att även seniorlandslagen fortfarande spelar smålagsspel på träningarna. Det finns ett skäl till det, säger Anders Bengtsson.

• Spelarutbildningsplanen