25 september 2017

Fritt spelrum

– Ibland är jag rädd att någon ska stjäla den.

Plaketten med klubbmärket ser både tung och anrik ut, men är svår att datera för ett otränat öga. Den står på en gammal skrivmöbel, bredvid annan AIK-rekvisita med längre historia bakom sig. Leif Karlsson sätter sig i en av stolarna i det fräscha och nybyggda styrelserummet, som ihop med merparten av möblemanget har följt med i flytten från Råsundastadion.

– Frågan har gnagt i mig i flera år. Gör vi verkligen rätt, är det så här vi ska bedriva vår verksamhet?

Leif Karlsson fyllde 65 år i våras. Han är en levande länk mellan AIK:s historia, nutid och framtid. Sin första match i klubben gjorde han som tolvåring 1964. Ett knappt årtionde senare nådde han A-laget. Därefter har hagalundssonen varit sin förening trogen i olika roller. De senaste åren som sportchef för AIK Ungdomsfotboll.

Sedan en tid tillbaka har han lagt stor tankekraft och möda på att rita om kanske inte bara AIK:s modell, utan även hela fotbollskartan i huvudstaden. Från och med i år kommer en av Sveriges största föreningar inte längre att gallra åtta- och nioåringar till ett akademilag.

– Jag vet inte hur Djurgården, Hammarby och BP tänker göra. Vi har informerat dem om vårt beslut. Vi kan bara göra det vi tror är riktigt, och jag är övertygad om att detta är den rätta vägen att gå, säger Leif Karlsson.

Ungdomsfotbollen i Stockholm beskrivs av många som den kanske mest stressade och osunda i landet. Få om ens något spelande barn över sju år, eller deras föräldrar, är omedvetna om de större klubbarnas akademisatsningar, där en liten välutvecklad skara spelare väljs ut och tilldelas resurser som många andra lag bara kan drömma om. BP och Hammarby gör denna gallring när barnen är sju och åtta, AIK ett år senare, medan Djurgården väntar ännu ett år längre. I distriktet finns ytterligare en handfull klubbar som bedriver samma typ av satsning, trots att de saknar A-lag på elitnivå.

– Det här med akademier har blivit någon sorts statussymbol även bland barnen. Men att bli utsatt för en bedömning av hur bra man är i fotboll vid åtta års ålder … som sagt, frågan har gnagt i mig.

AIK var inte först med att starta akademiverksamhet. Leif Karlsson berättar att solnaklubbens beslut att starta en tidig elitföreberedande verksamhet med målet att få fram egna produkter till A-laget, togs sedan klubben riktat blicken åt både väster och söder. Såväl BP som Malmö FF hade modeller som genererade egna seniorspelare. AIK ville inte vara sämre och hakade på trenden 2009.

– Hur många spelare som vi har förlorat längs vägen? Det är omöjligt att säga, men jag vet att vi har tappat barn under uttagningsprocessen till akademilagen, säger Leif Karlsson, som sedan lutar sig tillbaka och tar sats:

– Man får även ha i åtanke att antalet barn som spelar fotboll peakar vid elva år. Det är en låg ålder. Steget vi nu tar handlar om att skapa en lugnare och mer lärande miljö för våra barn och ungdomar i AIK. Förhoppningsvis kan det få fler att spela längre.

I februari i fjol sjösatte AIK en utredningsgrupp med en kärna av ledare från ungdomsverksamheten, bland andra fanns chefstränaren för akademin Elie Mineirji och koordinatorn Johannes Wiklund med. Även A-laget var representerat, i form av assisterande tränare Peter Wennberg. Parallellt sattes en referensgrupp ihop med forskare, författare och ledare från såväl fotbollen som andra idrotter. Den har funnits med under hela resan.

Efter ett drygt år av utredande kan Leif Karlsson med en hög dos trygghet i rösten konstatera att beslutet att skrota de yngsta akademilagen är mer än väl underbyggt.

– Jag vill inte kalla det vi gör för revolution, utan snarare evolution. Ute i resten av Sverige är det här sättet det normala att jobba på, så jag ser inte något konstigt alls i detta. I bästa fall kan det få kloka personer att tänka till om den egna verksamheten, säger Leif Karlsson och fortsätter:

– Jag tror att fotbollen i Stockholm är en spegel av det uppskruvade tempot i staden. Titta bara hur folk springer i tunnelbanan. Hur påverkar den dagliga stressen egentligen oss? frågar han retoriskt innan han beger sig ner till Skytteholm.

Solen står högt över Skytteholms IP. Det är sommarlov och dryga 20-talet svartklädda barn är på plats för en sista extraträning innan semestern tar dem till andra platser och sysslor. P09-kullen är den första som inte kommer att gallras för kommande akademiverksamhet förrän vid 13 år. Till dess får spelarna vara kvar i sina nuvarande lag.

De mest motiverade kommer dock fortfarande att erbjudas extra träningar och chanser att spela med andra klubbkamrater när de närmar sig åldern för akademin. Med andra ord kvarstår en form av urval bland de yngsta, fast den baseras mer på inre driv och vilja än på andra färdigheter.

– Fokus ligger på lärandemiljön och inre motivation. De som vill kommer att kunna träna mer än vad som erbjuds i det egna laget, och då i olika former och varierade gruppsammansättningar. Det innebär att vi oavsett barnens olika mognadsnivåer kan möta den enskilda individens intresse och behov på ett optimalt sätt, säger Leif Karlsson.

Helen Danielsson är mamma till Victor i AIK P09. Bakom de stora solglasögonen följer hon intensivt sonens förehavanden i smålagsmatchen.

– Jag tycker att beslutet är bra. Det tar bort mycket av hetsen som finns. I vår föräldragrupp har det tagits emot väl, men det beror kanske också på att våra barn har väldigt duktiga tränare, säger hon och fortsätter:

– Hans spontana reaktion när han fick veta att det inte skulle blir någon akademi var: "Vad skönt, mamma." För de barn som vill blir det också lättare att hålla på med fler sporter i och med det här beslutet.

Kryssande mellan föräldrar och de olika övningarna rör sig Mark O'Sullivan som fisken i vattnet. Också han har fått en svart träningsuniform med AIK-logga. Leif Karlsson och klubben har i och med nydaningen anställt en handfull personer med nyckelfunktioner. Mark O'Sullivan har tillsammans med kollegan Dennis Hörtin, ny chefstränare för pojklagen och ansvarig för all utbildning inom AIK, rekryterats från Älvsjö AIK för att driva igenom reformen. Mark O'Sullivan har sina rötter i den irländska idrottssmyllan men hjärtat bultar hårt för huvudstadens ungdomsfotboll. Många blivande tränare har hört hans karakteristiska brytning när de gått sina första utbildningar i Stockholms fotbollsdistrikt.

– Jag har varit i kontakt med akademitränare i England och till och med landslagstränare i rugby som tycker att beslutet är fantastiskt spännande och vill veta hur AIK kommit fram till detta, säger Mark O'Sullivan.

Han är den som sköter dialogen med föräldrarna. Hittills säger han sig inte ha stött på något större motstånd, men pekar på att det är en pedagogisk utmaning att förklara varför AIK inte ska göra likadant som BP eller Hammarby.

– Klart att det finns frågor och funderingar bland en del vuxna. Men detta är något som vi gör tillsammans: klubben, barnen, tränarna och föräldrarna. Den pedagogiska utmaningen ligger i att skapa ett bra motivationsklimat för alla, så att så många som möjligt spelar så länge som möjligt, säger Mark O'Sullivan och upprepar därmed en fras han har delat med sig av till många tränaradepter genom åren.

Beslutet att slopa akademiverksamheten upp till och med 13 år i AIK är taget av vuxna och diskuteras därtill livligt bland vuxna. Men vad tycker egentligen barnen? Jo, trots att kullen som är född 2009 får vänta några år på uttagningen till akademin så finns det tankar och åsikter om beslutet även bland de mest berörda. Alexander Bustamante står kvar och tränar skott och dribblingar efter att den ordinarie träningen är över. Han trivs i sitt kompislag och säger sig inte sörja det akademilag som nu inte blir av.

– Jag tycker att det är bra, för då kan man fortsätta att spela med sina kompisar. Börjar man i akademi när man är åtta eller nio kanske det blir lite jobbigt så att man slutar med fotboll, säger Alexander Bustamante och återgår till att göra sulfinter.

Självfallet finns det också en uppsida till på AIK:s beslut. Leif Karlsson är stolt över att klubben i hans själ och hjärta nu bestämt sig för att fullt ut följa FN:s barnkonvention, RF:s grundprinciper samt SvFF:s riktlinjer för barn- och ungdomsfotboll Samtidigt är det tveksamt om beslutet hade tagits om det innebar att det hade blivit svårare att få fram en ny Alexander Isak. AIK har varit, är och kommer att vara en elitförening med ambitionen att få fram egna spelare till A-lagen.

– Så är det och vi sticker inte under stol med det. Det är viktigt att poängtera att vår ambition med akademin från 13 år, är att den ska hålla mycket hög kvalitet och tålas att jämföras med klubbar ute i Europa. Vi bedömer att det vi nu gör kommer att öka chanserna att få fram fler egna seniorspelare eftersom vår förhoppning är att vi kommer att få fler att vilja spela längre. I AIK vill vi fostra barn och ungdomar till schyssta kompisar och samtidigt ge dem som verkligen vill maximala förutsättningar att utvecklas som fotbollsspelare, säger Leif Karlsson.

Solen sänker sig sakta i väster. Barnen har tagit farväl av varandra och sina tränare. Ledarna plockar ihop de sista konerna. Känslan som kvarstår är att AIK, likt en ihärdig lokalpolitiker, har drivit igenom en reform som kommer att ge eko i resten av landet.

• Läs också: Stefan Lundin, SEF, "det AIK gör är väldigt bra"