Realisterna från skogen

Foto: Björn Larsson Rosvall

Det började som en dröm. I dag har Ätrans FF möjligen landets bästa anläggning för en division sex-klubb. Den lilla landsortsföreningen märker nu att spelare söker sig hit.
– Vi är långt ifrån färdiga med våra planer, lovar ordförande Emil Tellvik.

Not. Reportaget är hämtat ur Magasinet Fotboll #4 2017.

Vägskyltarna i de halländska skogarna tillsammans med Google Maps mekaniska kvinnoröst får leda mig rätt genom höstdiset på blanka halkiga vägar.
Väl framme i Ätran kör jag fram och tillbaka genom centrum ett par gånger och räknar tyst i huvudet sekunderna det tar att passera.
Tolv, möjligen tretton.

Ätran är ännu ett av alla små samhällen i Sverige där fotbollen utgör den största fritidssysselsättningen för ungdomar, och där seniorlagsspelarna är de första förebilderna för ungarna.

Förra året gick Ätrans FF upp i division sex, men det är en klubb som ändå är annorlunda och som sticker ut. Man har satsat på en egen anläggning och man har satsat stort. Föreningen har dessutom satsat på unga spelare och A-laget har en genomsnittsålder runt 20 år.

– Att skapa en ny anläggning har gett en positiv miljö som drar hit spelare men det har varit en lång process och mycket arbete, berättar Ätrans FF:s ordförande Emil Tellvik.

Trots att hösten redan har klivit över vintertröskeln och satt sig i köket behövs inte särskilt mycket fantasi för att förstå hur det kan se ut på sommaren. Ungdomslag som tränar och människor som joggar, promenerar eller åker rullskidor i motionsspåren, som ringlar runt som taniga tallgrenar i terrängen runt anläggningen.

Även med rimfrost och i kyla ser de båda naturgräsplanerna gröna och inbjudande ut. Anläggningen ligger några hundra meter utanför centrum strax intill väg 153 mot Fegen och när allt är klart kommer den att ha kostat upp emot tio miljoner kronor.

Snökanonerna står redo.Tiden efter fotbollssäsongen och före skidsäsongen ligger Ätrans idrottscenter lite grann i dvala. I början av november har det ännu inte varit tillräcklig kyla för att köra igång de fyra gigantiska snökanonerna som står på kullen till vänster om fotbollsplanerna. Men så snart det blir några dagar med minusgrader sätts de igång, och fem dagars snötillverkning räcker för att täcka trekilometersspåret med snö.

Och här finns också Sveriges sydligaste skidskytteanläggning.

– Det är jättebra med flera olika idrotter på samma plats. Grannklubben Ätrans IF och vi i Ätrans FF drar nytta av varandra, säger Emil Tellvik.

Klubbens representationslag i fotboll är värt ett eget kapitel. Sju spelare är födda på 2000-talet och snittåldern under vissa matcher förra säsongen var en bra bit under 20 år. Men trots – eller möjligen tack vare – det unga laget tog Ätrans FF klivet upp i division sex förra säsongen efter att ha slutat tvåa i serien.

– Många föreningar, speciellt landsortsföreningar, har problem med att dra till sig spelare men vi har märkt att tack vare den nya anläggningen söker sig spelare till oss.

– Vi har ett ungdomsarbete tillsammans med några andra närliggande klubbar och det innebär att alla har möjlighet att få spela ungdomsfotboll med sitt eget årslag. Vi har för litet underlag att driva egna årskullar och annars skulle de tvingas spela med äldre eller yngre. Annars skulle det möjligen vara Ullared i närområdet som skulle kunna få ihop egna ungdomslag i några årskullar.

Men det är också delvis tack vare Ullared som Ätran haft en rejäl tillströmning av spelare under de senaste åren. Storebror Ullared har sitt A-lag för herrar i division två, några nivåer över Ätrans FF och det ger bonuseffekter för den mindre klubben. Spelare söker självmant sig till den lilla klubben med den fina anläggningen.

– Ullared drar en del duktiga spelare som vill testa på lite högre nivå, men det rinner ju även över på oss att spelare som kanske hamnar på bänken söker sig någon annanstans för att få mer speltid.

Det är inte utan att man får lite Åshöjdenkänsla av framåtandan i Ätran. Max Lundgrens bok om laget som klättrade genom seriesystemet är en svensk fotbolls-klassiker, och då och då händer det att klubbar rinner igenom tre fyra divisioner på fyra fem säsonger.

– Det hade varit jättetrevligt men här ute i skogen är vi på gott och ont lite för mycket realister ibland. Men det är klart att det finns utvecklingspotential i laget. Då och då händer det ju och varför inte, men vi tar ett steg i taget, säger Tellvik och ler.

– Vi har i varje fall som uttalad målsättning att vara ett stabilt division fem-lag inom ett par års tid.

Drömmen om en ny anläggning har funnits under några år, men det var mycket arbete och ansökningar om bidrag, anslag och pengar ur fonder innan spaden till slut sattes i jorden. För tre år sedan stod gräsplanerna och klubbstugan klara, men det finns fortfarande massor av visioner och mer jordnära arbete kvar.

– I stora drag har vi nästan lika mycket till att investera rent ekonomiskt i form av utegym, lekplats och asfaltering av slingor i skogen för rullskidor och handikappidrott.

Drömmen är att få hela bygden involverad i klubben och att fler ska hitta ut till anläggningen, särskilt när det är matchdags.

– Vi behöver engagera fler människor som kommer hit för att motionera eller titta på fotboll och vi borde kunna ligga över 100 åskådare per match. Vi kommer att jobba med matcharrangemangen och försöka hitta nya vägar att locka hit folk.

Den lilla landsortsföreningen är ett verkligt exempel på att man kan lyckas med att skapa något stort även om man inte är en elitklubb. Och på att man måste fortsätta att förverkliga drömmar.

fogis.se - Anläggning/Arenor