21 augusti 2000

Lagrell: EU - Fotbollens huvudproblem

Övergångsproblemen

Jag påstår inte att detta område tidigare var helt problemfritt. Vi hade övergångsregler som ibland skapade problem. Vi hade försök till idiotiska ettårsfall (där avsikten var att hämnas och att bara stoppa en spelare från fotboll) - något som föranledde Svenska Fotbollförbundet att klargöra att en spelare som (vid lång övergångstid) inte fick spela i sin moderklubb, skulle få dispens (för kort övergång till annan förening) av förbundet.
Men vi hade - med våra demokratiskt fattade beslut om övergångsregler - harmoni i fotbollen. Föreningar tvingades talas vid och tvingades att enas om villkoren för en spelarövergång. Och en spelare kunde inte heller bara strunta i sin moderklubb.
EU-beslut 1
- Bosmandomen gav spelaren total frihet när ett avtal gick ut och moderföreningen fick inte längre någon ekonomisk kompensation i de situationerna.
Okej, en viss logik i att kollektiva beslut (övergångsbestämmelser också efter ett avtals utgång) inte skulle få vara så långtgående kan man väl se. Det här skulle vi dessutom kunna kompensera genom längre frivilligt ingångna avtal.
Resultatet har blivit ökade spelarkostnader och att förbunden (inte bara i vårt land) har tvingats att sätta större press på sina medlemsföreningar att ekonomiskt inte gå för långt i ivern att förstärka sina spelartrupper.
EU-beslut 2
- Vårt seriespel får, enligt samma EU-dom, inte ha några spärrar för EU-medborgare.
Betydligt fler spelarövergångar över nationsgränserna och ett betydligt ökat antal agenter är de mest synbara resultaten av den delen av domen. De bästa agenterna arbetar självfallet med landslagsspelare medan de mindre framgångsrika tyvärr arbetar med 15-16-åringar. Skolutbildning och en normal uppväxtperiod är inte så viktigt, enligt dessa agenter.
EU-beslut 3?
- Nu säger ryktet att EU skall hjälpa spelare med kontrakt att betydligt enklare gå till annan förening också under en (frivilligt ingången) avtalsperiod.
Man skall alltså både kunna äta upp kakan och ha den kvar.
FIFA och EU
I ett pressmeddelande ondgör sig EU över att FIFA inte har gått EU tillmötes i övergångsfrågorna. Detta ett par veckor efter en FIFA-kongress där alla 203 närvarande nationsförbund kraftigt uttalar sin kritik mot EU-inblandningen. I det läget skulle FIFA lyssna på politiska direktiv från 15 länder.
Arrogansen i tonen gick inte att ta miste på. Smånationer skall tiga när storebror talar och de internationella förbunden skall inte ha något avgörande inflytande i sin egen idrott.
FIFA:s generalsekreterare Michel Zen-Ruffinen lär, enligt tidningsuppgifter, ha sagt att detta blir fotbollens död. Kanske ville han väcka ett antal sovande EU-medborgare. Kanske ville han ha ytterligare stöd för FIFA-linjen.
Det blir inte fotbollens död, men en ny EU-dumhet kan komma över oss. Det frågas oupphörligt om vad det här innebär för svensk fotboll, något som är omöjligt att helt förutsäga. Vi vet (i skrivande stund) inte ens hur en eventuell EU-dom kommer att se ut. Det kanske dessutom finns några vettiga beslutsfattare som korrigerar det hela.
Fotbollens struktur hotas
Strukturen på fotbollen försämras genom EU
* De stora ländernas landslag har blivit sämre, har fått svårare att hävda sig (inte så
konstigt att Tysklands och Englands landslag nu är sämre - när de egna ligornas bästa spelare kommer från andra länder och de egna ungdomarna inte får chansen att utvecklas),
* Spelarövergångarna över nationsgränserna har ökat betydligt när det inte längre finns några begränsningar - varken i de högsta serierna (för att skydda den egna landslagsfotbollen) eller längre ner i seriesystemen,
* Vi har fått en ny yrkesgrupp, agenterna, som ser till att antalet övergångar ständigt ökar (finns det affärsmöjligheter, finns det alltid mellanhänder).
Skulle nästa EU-steg tas för att ytterligare underlätta övergångar (med hänvisning till den heliga principen om den fria rörligheten på arbetsmarknaden) så ökar agenternas möjligheter och antalet övergångar blir betydligt fler. En del klubbesök lär bli mycket korta.
Zen-Ruffinen har fel, ryktet om fotbollens död är väldigt överdrivet, men det lär bli kaos på sina håll - för att inte tala om "blåsta" klubbledare, och klubbägare, får man väl numera säga.
Att säga att fotbollen inte är någon vanlig arbetsmarknad - utan att fotbollsrörelsen också har fostrande uppgifter, samhällsuppgifter - är väl numera lönlöst.
De gränsöverskridande ligorna
G14-gruppen, som nu börjar bli ett begrepp, vill ha en egen privat Europaliga (utan upp- och nedflyttningar) och det enda som håller dem tillbaka är att de då blir uteslutna ur sina nationsförbund och ur sina nationella serier.
EU-beslut 4?
G14-gruppen ställer sitt hopp till EU och det kan man förstå.
En förening som italienska Juventus (för att ta ett exempel) offrar aldrig sin plats i italienska ligan, men om EU förbjuder fotbollens nationsförbund att följa sina egna stadgar så kommer den privata Europaligan att bildas. De aktuella föreningarna kommer att spela där - parallellt med det nationella seriespelet. Man både behåller kakan och äter upp den.
Slitaget på spelartruppen? Man köper fler.
Atlantligan
Med Ajax, Glasgow Rangers och Celtic som pådrivare planeras en liga för de bästa föreningarna i nordvästra Europa. Ja, Danmark, Norge och Sverige finns med i planerna och det är därför på sin plats att först av allt säga att vi ännu inte har haft någon diskussion inom svensk fotboll. Varken inom förbundet, SEF eller (såvitt jag vet) bland våra elitföreningar.
Man kan inte bara vifta bort idén, men vi måste analysera riskerna noga. Allt som glimmar är inte guld.
Fotbollen i vår omvärld
Vi har idag en situation där de fem TV-starka länderna England, Tyskland, Italien, Spanien och Frankrike, som en följd av EU-domen och EU-hoten, drar ifrån. Några andra EU-länder (framförallt Turkiet, Portugal och Grekland) försöker haka på.
Pengarna gör att de spelare som kan söker sig dit och bland annat G14-gruppen väntar på att EU skall hjälpa till att ytterligare öka omflyttningstempot.
I den situationen måste vi ändå fundera på om övriga länder i vår del av Europa kan göra något tillsammans (och det skall speciellt påpekas att de berörda föreningarna i "Atlant-ligan" tänker sig att den skall arrangeras i UEFA-regi).
Samtidigt finns många frågetecken. Skall de deltagande lagen också spela i det nationella seriesystemet? Skall också våra lag bredda sina spelartrupper?
Svensk fotboll måste fundera väldigt noga.
Vi har idag en Allsvenska som det är drag i. Ja, vi har ökat publiktillströmningen med 70 procent under en tioårsperiod. Vi har Superettan som har stora möjligheter att bli en succé.
Vi har, trots (eller kanske tack vare) spelarförluster till klubbar i andra länder, lyckats fylla på med yngre egna spelare i en utsträckning som är ovanlig i fotbollsvärlden idag. Ett av skälen är Tipselit 2000, ett annat är Talangsatsningen (med TV-medel).
Vi har hittat en bra "styckning" av spelomgångarna och vi har ett bra säljstöd i vår TV-bevakning och i vår pressbevakning.
Det finns mycket kvar att göra. Ökad försäljning av säsongsbiljetter, publikaktiviteter av olika slag, pay-per-view-TV-sändningar, intern-TV-bevakning inne på anläggningarna, etc.
Det gäller alltså att hålla ett öga både på utvecklingen ute i fotbolls-Europa och att titta på riskerna vid en eventuell förändring. Dessutom måste vi hålla ögonen på EU för någon politisk styrning av Unionen syns inte till.
Fotbollens bestämmelser har alltid haft som mål att det också skulle finnas pengar kvar till de samhällsuppgifter som fotbollens föreningar har. EU-domen och EU-aktiviteterna håller på att omfördela fotbollens resurser. Vem frågar om det är bra?
I rättvisans namn skall sägas att vår idrottsminister Ulrica Messing har tillsatt en arbets-grupp som skall belysa EU-problemen för Sverige. Hoppas hon inte blir ensam om att fråga om EU är på rätt väg.
Ny skylt vid Kolmården?
Kanske dags för en ny skylt vid Kolmården? En skylt om att EU inte skall förstöra det kulturarv som ännu finns i fotbollen!
Kulturarvet säger oss att vi på fotbollsplanen spelar om alla seriepositioner, att vi också skall ha pengar till ett ungdomsarbete, att damfotbollen skall stödjas, etc.