Svensk fotboll sörjer Georg "Åby" Ericson

En av svensk fotbolls största ledare genom tiderna - Georg "Åby" Ericson - har avlidit i en ålder av 82 år. Åby älskade sin fotboll och var aktiv ända till sin bortgång.

IFK Norrköpings ordförande, tillika styrelseledamot i Svenska Fotbollförbundet samt vice ordförande i Föreningen svensk elitfotboll, Björn Ahlberg tecknar dessa minnesrader.

Åby gjorde en unik karriär, både som spelare och som ledare. 1939 debuterade han i IFK Norrköpings A-lag. Han blev IFK Norrköping trogen som spelare ända tills karriären tog slut 1950 och hann under denna tid spela sammanlagt 107 A-lagsmatcher och göra 43 mål från sin position som dåtida vänsterytter. Åby blev svensk mästare med IFK två gånger, nämligen 1946 och 1948, och svensk cupmästare två gånger 1943 och 1945. Prestationerna utfördes under IFK Norrköpings första glansperiod då mängder av storspelare fanns i klubben, såsom Gunnar Nordahl, Nisse Liedholm, Bian Rosenkvist, Torsten Lindberg m.fl.

Efter spelarkarriärens slut påbörjade Åby sin framgångsrika tid som lagledare i IFK Norrköping. Under 1955 till 1968 - med uppehåll 1967 - ledde han tillsammans med dåvarande tränare IFK Norrköping till sammanlagt fem svenska mästerskap; 1956,
-57, -60, -62 och -63! Samtidigt med lagledarsysslan var han suppleant i IFK Norrköpings styrelse. Åby är naturligtvis hedersmedlem i IFK, som han följde nära till sin för tidiga bortgång.

Efter tiden i IFK Norrköpings anställdes Åby av Svenska Fotbollförbundet och blev A-landslagets förbundskapten under de minnesvärda åren 1971 till 1979. Åby ledde landslaget till stora framgångar och två VM-slutspel bl.a. i Västtyskland 1974.
Landslaget blev 1974 slutligen femma. VM-laget 1974 nådde stor popularitet över hela landet och har under Åbys handfast - och kritiska - ledning fortsatt att spela uppvisningsmatcher inför stora åskådarmassor ända till idag!

Åby blev älskad i Norrköping och över hela vårt land. Han var verkligen "folkkär" i sin verkliga mening! Aldrig kommer jag att glömma sommaren under VM-slutspelet i Italien 1990. Åby, jag och ytterligare en ledare i IFK Norrköping hade åkt till Genua, där svenska landslaget spelade sina matcher. Området mellan järnvägsstationen och arenan var stängd för biltrafik, så alla människor fick snällt promenera sträckan på cirka två kilometer inför Sveriges matcher. När vi gick där inför en av Sveriges matcher blev vi stoppade säkert var 100:e meter av människor från hela Sverige som alla ville prata med Åby, trycka hans hand, ta foto på och med honom. "Åby, kommer Du ihåg Vaggeryd 1957? Vi träffades i samband med fotbollsmatchen mellan………?" Och Åby kom ihåg! Hans minne var otroligt! Han stannade och pratade med alla. Vi missade nästan matchen!

Åbys enastående popularitet berodde inte bara på hans stora framgångar på fotbollsplanen utan i än större grad på hans personliga egenskaper. Åby älskade sin fotboll och sitt IFK Norrköping. Hans engagemang och hans lidelse var fullständigt. Hans fotbollskunnande var stort! Kanske att hans ärlighet var det man mest minns. Om något var bra så fick man beröm och var det inte bra så skrädde han inte orden! I en av Ove Kindvalls första allsvenska matcher för IFK Norrköping gjorde han fyra mål. Efter matchen - har Ove berättat för mig - fick han kritik av Åby för han borde ha gjort ett par till
(vilket Ove f.ö. höll med om!) Hans kritik var dock aldrig elak utan bottnade alltid i kärleken till spelet och föreningen. Dessa egenskaper parades med en social talang utöver det vanliga. Åby var till sin läggning glad och vänfast. Musiken spelade en viktig roll och Åby var en skicklig och ofta anlitad pianist.

IFK Norrköping, på vilken Åby och andra stora ledare genom tiderna satt sin prägel, kommer inte att vara sig likt utan honom. Svenska Fotbollförbundet har förlorat en av dess största och mest populära ledare någonsin! Svensk Elitfotboll sörjer en nära vän, som alla år engagerat sig i elitfotbollens situation och villkor! På andra sidan kommer hans verk att leva vidare. Vår saknad efter Åby är enorm men minnet är ljust och tacksamheten stor.

Georg Ericsons fotbollskarriär