Damprojektilen nådde målen

Under de senaste tre åren har SvFF genomfört sitt största projekt någonsin inom flick- och damfotboll. Utvärderingen presenterades i förra veckan, och de uppsatta målen har nåtts med råge. Nu har Damprojektilen gått i mål, men arbetet med att utveckla svensk damfotboll ska fortsätta på alla nivåer.
- Nu har vi lämnat tillbaka stafettpinnen till distrikten, säger Gunilla Axén som varit projektledare för Damprojektilen och nu är chef för SvFF:s Utvecklingsenhet.

Från 2000 till våren 2003 har Damprojektilen drivits över hela landet i samarbete med distriktsförbunden, och med en budget på 11,5 miljoner kronor. En utvärdering av projektet, beställd av SvFF och utförd av Niklas Björnström och Ulf Järphag från Högskolan i Halmstad, drar slutsatsen att Damprojektilen har bidragit till att öka uppmärksamheten och fokuseringen på damfotbollen. Att projektet höjt kompetensen och antalet kvinnliga ledare bedöms också ge goda långsiktiga effekter på svensk fotbolll - särskilt på flick- och damsidan.

Det främsta målet för satsningen har varit just rekrytering och utbildning av kvinnliga ledare, enligt Gunilla Axén.
- Bra ledare ger en en bra verksamhet, och en bra verksamhet ger fler deltagare. Då får föreningen också nya resurser och möjligheter. Det synsättet är viktigt! Om man börjar med att säga "vi måste ha en bra verksamhet" eller "vi måste rekrytera fler tjejer och killar till våra lag", så går det inte. Man måste börja med ledarna, säger Gunilla Axén.

Arbetet med att rekrytera och vidareutbilda ledare har genomförts av lokala projektledare i distrikten, i samarbete med SISU Idrottsutbildarna.

- I många fall har Damprojektilen gått in och subventionerat utbildningar för tjejer, för att ge dom möjligheten att gå vidare. Vi har tyvärr märkt att många föreningar inte prioriterar tjejer. Seniorherrtränare prioriteras ofta framför exempelvis flicktränare, eller tjejer som vill bli domare.

- Vi har också anpassat utbildningarna efter tjejers behov, sättet att se på ledarskap - och på hur tjejer vill bli tränade. Vi har utgått från grundkursen, men till exempel enbart haft kvinnliga deltagare och instruktörer. På en högre nivå tror jag inte det ska vara så, men på första kursen så har det varit bra. Det finns andra värden hos tjejer som man behöver tillgodose. Tjejer kan också vara målfokuserade men det finns också andra drivkrafter, som det sociala perspektivet. Det ska vara kul!

Inför projektet sattes det upp siffermässiga mål för distrikten när det gällde rekrytering och utbildning. Sett över hela landet har samtliga mål både uppnåtts och överträffats, och summeringen visar bland annat att:

* Antalet kvinnliga fotbollsledare har ökat med 7.264.
* 13.115 kvinnor har fortbildat sig inom fotbollsrörelsen.
* 3.736 kvinnliga domare har utbildats, varav drygt hälften redan dömt minst en match.
* 1.156 föreningar med dam- och/eller flickfotboll har totalt 2.414 kvinnliga styrelseledamöter.
* Antalet licensierade spelare har ökat med 3.420.
Mer om Damprojektilen

Gunilla Axén är sedan årsskiftet chef för SvFF:s nystartade utvecklingsenhet, där flick- och damfotbollen även framledes kommer att vara prioriterade frågor. I samband med projektets avslutande så svarade hon på frågor om Damprojektilen, och det framtida utvecklingsarbetet:
Vad var bakgrunden till Damprojektilen?
- 98-99 såg vi att trenden på licensierade spelare sjönk. Vi tappade över 700 licensierade tjejer. Samtidigt hade man satsat på pojk- och herrfotbollen en längre tid, och vi kände att det var dags att göra något på damsidan.

Vad ville man uppnå, och hur satte ni målen?
- Med enkäter och projektgrupper ute i distrikten bestämdes vad som var viktigt för att bryta den negativa trenden, och vad vi ville uppnå med Damprojektilen.
- Vi kom då fram till att det var en utbildningsfråga, och att man skulle ha in fler kvinnor på alla positioner - som ledare, styrelseledamoter och så vidare. Det, och en rad mål fästes på papper. Så såg bakgrunden ut, och 1 juli 2000 satte vi ramarna och presenterade projektet.

Vilka svårigheter stötte Damprojektilen på?
- Attityderna mot damfotboll! Vi mötte ibland ett jättemotstånd bara mot att ta in damfotbollsfrågor i föreningar som inte hade damverksamhet. Andra ville inte göra något särskilt för tjejer, det skulle räcka med en generell utvecklingsplan "det ska ju vara lika, svensk fotboll är både pojk och flick!".

Hur arbetade projektledarna i distrikten?
- Vi satsade sex månader på att utbilda de som skulle vara projektledare ute i landet. Sedan växte det fram nätverk, och via en konferens på nätet kunde projektledarna hålla kontakt med varandra och utbyta material, ideér och erfarenheter. Vår roll blev mer som en central, sammanhållande länk för projektledarna.

Hur känns det nu när Damprojektilen avslutats?
- I år, när projektet varit på väg att ta slut, har vi känt att vi har hittat rätt arbetsformer. Det har varit frustrerande att se att nu finns arbetsformerna, arbetsgrupperna, samarbetet med SISU Idrottsutbildarna och aktiviteten har börjat på allvar - och då tar pengarna och projektet slut! Samtidigt så ska ett projekt kunna vändas till en reguljär verksamhet. Nu är det upp till distrikten att se till att de här positiva delarna och metoderna lever vidare.

Hur fortsätter utvecklingsarbetet nu?
- På ordförandekonferensen i september så ska varje distrikt presentera Damprojektilen i sitt eget arbete. Varje enskild ordförande ska ställa sig upp, och berätta hur man arbetat och vad man tänker göra i fortsättningen för att det här ska leva vidare. Vi har lämnat tillbaka stafettpinnen till distrikten.