Diamantbollen 2001

Damfotbollen fick ett lyft 2001 och Malin Moström var en förgrundsgestalt i det tysta under hela det framgångsrika året. Ett första erkännande fick hon när medspelarna i Allsvenskan utsåg henne till seriens mest värdefulla spelare.
- Det är nästan ännu roligare än att få Diamantbollen eftersom det är spelarna som röstat fram mig, säger hon.
Årets spelare i svensk damfotboll är ingen stor tjej. Men det hindrar inte henne från att röja på fotbollsplanen. En arbetsam, nyttig och lojal innermittfältare som vinner mycket bollar och petar in några mål då och då.
- Jag har väl hållit en hög och jämn standard under hela året. Utvecklat mitt spel internationellt. Jag tycker om att springa mycket. Komma rättvänd med bollen i djupled. Jag gillar närkamper... om motståndarna inte är för stora.

Det var på lätt darriga ben som Malin Moström tog emot Diamantbollen på Cirkus i Stockholm i samband med Fotbollsgalan som direktsändes i tv. Hon är inte van vid att bli exponerad på det sättet, men inser att det kommer att bli fler framträdanden i rampljuset, för damfotbollen växer sig allt starkare.

Umeå IK tog sitt andra raka SM-guld och drog mer publik till sina hemmamatcher än stadens herrlag. Landslagets EM-silver gav rejält med uppmärksamhet och tjejerna i blågult tog ett stort steg mot VM 2003 efter tre övertygande segrar i kvalet.
- Det har varit ett fantastiskt fotbollsår. Det kan knappast bli bättre. Fast det bästa är känslan att detta bara är böjran på något riktigt stort. Det vi presterat är ingen tillfällighet, säger Malin Moström.

Med framgångarna kommer drömmar och förväntningar om medaljer i VM om två år. Jag frågar Malin Moström om hon känner av pressen. Hon skakar på huvudet och ler.
- Det är ju så här vi vill ha det, säger hon.
- Nu är det upp till oss att bevisa att vi förtjänar den uppmärksamhet vi får.