Guldbollen 2002

Svensk fotboll hade många svåra beslut att fatta under 2002. I november fattades ett väldigt enkelt. Guldbollen till Fredrik Ljungberg. Förstås.

Fredrik LjungbergVM i Japan blev årets största fest för svensk fotboll - trots att laget fick klara sig utan en väldigt speciell spelare. Han som behövts mest, han som förtjänat det mest.

Men en skadad höft gjorde att Fredrik Ljungberg fick nöja sig med att spela de två första matcherna, mot England och Nigeria. Medan övriga landslaget laddade för åttondelsfinalen mot Senegal fick Ljungberg kämpa för att över huvud taget kunna gå.
- Man kan inte alltid själv bestämma när man är frisk och inte, sa han och log snett.

VM eller inte VM, 2002 var Fredrik Ljungbergs år ändå. Ljungbergs och Arsenals.
Under några vårveckor verkade de där begreppen vara samma ska. Fredrik Ljungbergs matchfacit under fem veckor i april och maj 22002 är det bästa någon svensk fotbollsspelare någonsin haft på högsta internationella nivå.

Arsenal spelar fem ligamatcher, vinner samtliga och Ljungberg gör mål i varenda en. Totalt gör han sex mål under säsongen gör han 13 mål och utses till Premier Leagues bäste spelare av huvudsponsorn Barclaycard.

I norra London utbryter total Freddie-mania. Den röda punkfrisyren blir vårens stora hårfluga, chica modemagasin skriver långa artiklar om hans stil och fotbollsexperterna sväljer tungan inför hans ostoppbara djupledslöpningar. Bara en står kvar med fötterna på jorden. Fredri Ljungberg själv.
- Jag är den jag är, säger han. Jag tycker om kläder, jag har en annorlunda frisyr - men jag har sagt att jag aldrig kommer att förändra mig som person.

På bara några veckor i slutet av säsongen gjorde Fre3drik Ljungberg hela säsongen till sin egen. Lika snabbt som Dennis Bergkamp kan säga "målpassning" växte Ljungberg ut till Europas kanske allra hetaste fotbollsstjärna. Och i den engelska säsongens sista match skrev han historia. Arsenal kom till FA-cupfinalen på Millennium Stadium i Cardiff med en ligatitel i bagaget och revansch som mål. Fjolårsförlusten mot Liverpool, i en match där Fredrik Ljungberg gett Arsenal ledningen, satt fortfarande kvar som en tagg i rödvita hjärtan. 2002 års final mot Chelsea blev något annat. Med 20 minuter kvar gjorde Ray Parlour 1-0, tio minuter senare skapades poetisk rättvisa när säsongens spelare gjorde säsongens sista mål. Och vilket mål det var... Fredrik Ljungberg fick bollen vid mittlinjen, dribblade sig förbi spelare efter spelare och avslutade med en höger insida i bortre gaveln. 2-0 avgjorde cupfinalen, gav Arsenal dubbeln och skrev in en svensk i historieböckerna. Ingen annan spelare har tidigare gjort mål i två raka FA-cupfinaler.

Så såg Fredrik Ljungbergs 2002 ut - han gjorde mål på allt i Arsenal. I landslaget är både roll och resultat annorlunda.
- Jag tycker ändå att det funkat bra rent spelmässigt i landslaget. Men oftast är det bara målen som räknas. Jag har haft turen att göra flera viktiga mål i Arsenal där min roll är en helt annan, säger han.

Höftskadan stal en stor del av hösten men numera tvivlar ingen på att Fredrik Ljungberg verkligen är den där storspelaren som alla visste att han kunde bli.

På Cirkus i Stockholm fick han ta emot beviset på att han är Sveriges bäste spelare. Guldbollen. Han tog emot den med stolthet.
- Jag är väldigt stolt över mina priser, men vill inte visa dem. De hamnar hemma hos mina föräldrar, en del i bankfack och andra har de nog i källaren. Det är inget att skylta med. Man har dem i minnet, det räcker, säger Fredrik Ljungberg.

I framtiden vill han bli ännu mer framgångsrik, ännu bättre.
Hans tränare Arsène Wenger tror att han kan bli det.
- Han kan alltid förbättra saker, till exempel sin vänsterfot och sitt huvudspel, sa Wenger till Sportbladet.
Fredrik Ljungberg håller med.
- Som mittfältare är man som bäst när man är 27-28 år, då har man rutinen men samtidigt styrkan och snabbheten kvar. Så jag hoppas i alla fall att jag kan utvecklas en del till. Men hur långt jag kan nå har jag ingen aning om, säger han.
2002 räckte det till Guldbollen. Utan konkurrens.