7 maj 2014

Ledarskapets DNA

Calle Barrling har skrivit boken tillsammans med Mikael Fahlén, ledarskapskonsult, och idrottspsykologen Anna Mörstam. Den tar upp det förhållningssätt till spelare som fotbollsledaren står inför, även vid sidan om planen.
– De flesta tränarutbildningar vi genomför i dag är främst fokuserade på det som sker på planen. Med andra ord handlar de om hur lärandet sker tekniskt och taktiskt via instruktionsvägen, vilket självfallet är viktigt.

– Vi kände att det finns ett behov av att reflektera över det som sker när träningarna och matcherna är över. Främst för att fotbollen är en social verksamhet, men också för att lagets resultat kan bli bättre om ledarna ser och förstår individen, säger Calle Barrling.

Hur menar du då?
– För att spelarna ska bli riktigt bra, så måste vi i grunden se dem som människor, människor som spelar fotboll. Hur ser till exempel verkligheten ut för en ung fotbollsspelande tjej och kille i dag. Vilken vardag möter hon eller han? Om man kan hjälpa dem att må bättre men även vara en viktig del av gruppen, så tror vi att de spelar så länge som möjligt, och även så bra som möjligt.

– Jag vill betona att i breddfotboll räcker det självfallet att få en ung tjej eller kille att må bättre och få en bra självkänsla, men när vi kommer upp på elitnivå gäller ju även att prestationen ska bli bättre. Samtidigt kan ju en spelare som presterar bättre, må bättre av prestationen och bekräftelsen av att lyckas.

I boken skriver ni mycket om att skapa delaktighet, är det nyckeln i ett gott ledarskap?
– Ja, det är det viktigaste. Vi kallar det för DNA, att spelaren är Delaktig, Nyfiken och Aktiv. Kan man få alla spelarna i laget "äga" dessa uttryck, träna på sin DNA, så har man kommit en lång väg på att skapa ett väl fungerande lag, som kan prestera tillsammans.

Så det gäller att se alla?
– Ja. Och alla bör få lika mycket av tränaren, men även olika uppmärksamhet och bekräftelse.
– Ta till exempel Jenny Hjohlman i boken. Hon var fjärdeforward i F19-landslaget som tog silver under EM 2009 och var nöjd med sin roll, eftersom hon fick lika mycket tid med tränarna och därmed kände sig lika delaktig som de andra i forwardgruppen.
– Jag kan tillägga att hon gick in och avgjorde matchen mot Island, utan det målet hade vi troligen inte gått till final. Sånt är extra kul. En riktig "hjältinna" och nu är hon i A-landslaget!

>> Beställ boken "Ledarskapande – om människor som spelar fotboll"