Sams nya domarliv

Han tvingades lämna sin familj och fly från ett krigshärjat Syrien. Salem "Sam" Zahda Aldarcazallie kom ensam till Ljusne, Hälsingland i slutet av sommaren 2014. Ett halvår senare ska han döma sin första svenska fotbollsmatch.

Salem Zahda ­Aldarcazallie

Artikeln är hämtad ur Magasinet Fotboll #1 2015.

Hamouriyeh, 20 februari 2013.
På ett hotell i förorten till Damaskus bor den Homs-baserade klubben Al-Wathbas spelartrupp i samband med en bortamatch i huvudstaden.
När laget gör sig redo för avresa faller bomberna. Den 19-årige fotbollsspelaren Youssef Suleiman dör under -bombningen och tre av hans lagkamrater skadas -allvarligt. Matchen, som av förklarliga skäl aldrig spelas den dagen, skulle dömas av Sam.

– Det var mitt sista uppdrag för den syriska fotbollen. Senare samma år tog jag det svåra beslutet av fly från mitt hemland och lämna min familj.

Söderhamn, februari 2015.
Ur det tjocka snötäcket reser sig den hälsingska skogen. Bredvid ortens faluröda simhall ligger fotbollsplanen inbäddad i snö. Endast den övre halvan av målramen syns. Sam blickar ut över vinterlandskapet. Här kommer hans domarkarriär att återupplivas.

– Jag har alltid gillat fotboll, men jag ville inte bli spelare. Domaren har ett viktigt uppdrag, ett viktigt men svårt uppdrag. Att få spelarna på planen att följa reglerna. Jag har alltid intresserat mig för vad som är rätt och fel.

Salem "Sam" Zahda ­Aldarcazallie

Sam på förläggningen i Ljusne.Ålder: 29 år.
Bor: I Ljusne i lägenhet med fyra andra flyktingar från Syrien.
Om svensk fotboll: Jag har inte sett någon match ännu, men ­upplevelsen under domar­utbildningen var bara positiv.
Bästa domarminne: En division två-match mellan Omaia och Halab Omal 2008. Efter min insats i den matchen blev jag uppflyttad till högsta divisionen.
Målsättning som domare:
Att bli en så bra domare som möjligt och förhoppningsvis bidra med något viktigt.

Sam föddes 1985 i Syriens huvudstad Damaskus. Hans stora intresse för sport och människor blev en väg in till yrket som fotbollsdomare. 2003 började han döma i Syriens tredje och lägsta division.

Sam avancerade snabbt och 2009 debuterade han i högsta ligan, syriska Premier League. Vid sidan av domarkarriären arbetade Sam som simtränare, samtidigt som han studerade ekonomi och juridik vid Damaskus universitet. När inbördeskriget bröt ut i mars 2011 förändrades livet radikalt.

– Regeringen förbjöd oss att hjälpa personer i utsatta situationer, vilket var extra svårt för mig då jag arbetar med människor genom sporten. Att leva i ett land där det sker så många hemskheter utan att kunna hjälpa mina medmänniskor var en plåga.

Sams familj var orolig för hans säkerhet. Unga män är måltavlor för rekrytering hos både regimen och oppositionen. Hans närmaste uppmuntrade honom att ge sig av och söka ett nytt liv utanför Syrien.

– Det är väldigt svårt för mig att tänka på och prata om min familj. Men vi har kontakt och jag vet att de mår bra för tillfället, berättar Sam.

Via Libanon och Jordanien tog sig Sam till Turkiet. Väl där bestämde han sig till slut för att resa till Sverige. Efter det väntade en lång och farlig båtresa mot Skandinavien. Den 14 augusti 2014 anlände Sam tillsammans med ett tiotal andra flyktingar till Malmö. En flyktingförläggning i Ljusne, drygt 80 mil norrut och strax utanför Söderhamn i Hälsingland, tog emot honom.

– Innan jag kom hit hade jag läst att Sverige var ett bra land. Men allt är bättre än jag trodde. Jag hade hört från andra att svenskarna skulle vara tystlåtna och tillknäppta. Men det är inget jag håller med om. När jag säger hej till folk på stan så säger de glatt hej tillbaka, förklarar Sam med ett leende på läpparna.

I Ljusne började han träna simning i Söderhamns simhall, för att aktivera sig och träffa människor. Genom kommunen kom han i kontakt med simhallens chef Håkan Jönzon, vilket ledde till att han blev assisterande tränare för barngruppen. Här träffade han Dan Bergh, vars två döttrar går i simskola ett par gånger i veckan, och som av en slump suttit i Hälsinglands domarkommitté sedan tio år tillbaka. Dan hörde talas om Sams domarbakgrund i Syrien på omvägar och blev förtjust i tanken att lyfta in honom i "domarfamiljen" som han själv uttrycker det.

– Vi måste inkludera fler flyktingar i fotbollsfamiljen, speciellt i domarfamiljen. Det är många personer med invandrarbakgrund som spelar fotboll, men få som dömer. Sam kommer från ett land med ett mycket hårdare klimat, så jag har stora förhoppningar på honom och tror att han kommer att bli en lysande domare. Om allt går som det ska så borde Sam vara redo att döma division tre redan i år, säger Dan Bergh.

Salem Zahda ­AldarcazallieDen 21 februari i år startade en kort domarutbildning. Efter det följer ett par träningsmatcher där Sam ska få testa sina domarvingar på svensk mark. Han är ivrig att komma i gång och verkar vara lugn inför det faktum att han ska döma fotboll på ett främmande språk, i ett nytt land.

– Det är samma spel med samma regler, så det ska nog gå bra. Jag har mycket erfarenhet och vill dela med mig av den. Sedan tror jag att det finns en större förståelse här i Sverige för att fotboll bara är en sport och att jag i första hand är en människa.

Sam minns en träningsmatch inför Arabiska cupen 2012. Syriens U21-landslag mötte en lokal klubb på Al-Fayhaa Stadium i Damaskus. I fjärran hördes bombplan flyga över den syriska huvudstaden. Sam som var assisterande domare stod vid sidlinjen och kände hur oroligheterna började sprida sig på arenan. Efter matchen tvingades domarteamet stanna kvar i sitt omklädningsrum i flera timmar.

– I Syrien var jag tvungen att förbereda mig mentalt för att möta publiken. För dem var jag enbart en domare och inte människa. Jag skulle bara se till att deras lag vann, inget annat, förklarar Sam.

Sam delar lägenhet med fyra andra flyktingar på flyktingförläggningen i Ljusne. Han har fått ett eget rum i den spartanskt inredda trean. På skrivbordet ligger instruktionsboken "Spelregler för fotboll" bredvid ett sportlexikon. På garderobens insida är viktiga papper upptejpade bredvid en egentillverkad kalender. Den 6 mars är inringat och bredvid är orden "Boden" och "Intervju" nedskrivna. Sam är nervös men hoppfull inför intervjun med Migrationsverket som ska avgöra hans framtid.

– I mitt liv tittar jag inte bakåt, jag ser bara framtiden. För att nå dina mål i livet måste du kämpa, det gäller alla.

Efter sex månader i Sverige prövas varje enskild asylsökandes status. Därefter beslutar Migrationsverket om hen tillåts permanent uppehållstillstånd eller inte. Under 2014 gav Sverige 63.000 asylsökande med olika nationaliteter uppehållstillstånd. Två av de största asylgrupperna, eritreaner och syrier, är de enda som kan vara 100-procentigt säkra på att få ja när de söker uppehållstillstånd i Sverige.

– Om jag får stanna vill jag återuppta min juristutbildning, som jag var tvungen att avbryta då jag lämnade Syrien. Jag har redan en examen i ekonomi men jag vill inte jobba med siffror. Här i Sverige kan man se framtiden. Det är öppet för vem som helst att göra vad man vill. Så länge man jobbar, man måste jobba, lägger Sam till och ler.

Med elva rätt av 13 möjliga blir Sam godkänd på teoriprovet och klarar därmed domarutbildningen. De nya kollegorna i domarfamiljen välkomnar honom varmt.

– Det var väldigt givande att träffa kollegor från samma distrikt, få möjligheten att samarbeta och diskutera våra olika erfarenheter från fotbollsplanen, berättar Sam.

Den djupa snön som vilar över Söderhamns idrottsplats har gjort att Sams debut har skjutits upp. Någon gång under våren får han göra sin första match på svensk mark. En ny plan. En ny publik. I ett nytt land. Inga bombplan kommer att synas på himlen.