30 apr 2015

Tankar om FIFA, RF och Regeringen!

Valborgsmässoaftons förmiddag.

Om en månad vet vi vem som är FIFA:s president fram till och med kongressen 2019 och om en månad börjar Riksidrottsmötet och då ska vi välja RF-ordförande för de kommande två åren…

Jag vill påstå att det nordiska samarbetet mellan våra sex fotbollförbund har medfört att vi gjort något unikt i världsfotbollen. Vi har tillsammans nu träffat och haft rundabordssamtal med de tre motkandidaterna till Sepp Blatter. Den sittande presidenten var också inviterad, men avböjde.

Holands ordförande Michael van Praagh och prins Ali av Jordanien på nordiskt möte.Vi har under våren träffat såväl Luis Figo, den förre storspelaren, Prins Ali, ordförande i Jordanien och ledamot i FIFA:s Exekutivkommitté samt Michael van Praagh, ordförande i Holland och ledamot i UEFA:s Exekutiva kommitté. Alla tre har likartade ambitioner även om van Praagh är tydlig med att hans mandat är endast en period, fyra år, där han vill fokusera på omställning och förändring.
För övrigt handlar det mycket om transparens och öppenhet, stärka nationsförbundens roll i FIFA och framförallt ett nytt ledarskap.

Fredagen den 29 maj sker omröstningen i Zürich och då ska de 209 medlemsländerna avge sina röster. Är det då taktiskt klokt med tre motkandidater? Mycket tveksamt, tycker jag. Och därför är den närmaste tidens utveckling mycket intressant. Kommer alla tre att vara kandidater den 29 maj? Kanske inte! Finns idag inga tecken på att någon är på väg att dra sig tillbaka, men mycket kan hända på en månad.

Hur ska Sverige rösta? Vi har styrelsemöte den 21 maj och då kommer styrelsen att ge vår delegation vägledning, men det är ju först på plats som vi slutligen kan avgöra och det beror ju på hur spelplanen ser ut när det är dags för omröstning.

Vi kommer att agera på liknande sätt när det gäller valet till RF-ordförande. Förbundsstyrelsen ger delegationen som åker till Helsingborg vägledning och sedan avgörs det slutligen på plats.
Valberedningen har sagt sitt och enigt ställt sig bakom Björn Eriksson. Håkan Leeman har dragit tillbaka sin kandidatur och därmed återstår det tre kandidater, som utöver Björn varit intresserade av uppdraget. Nämligen Tommy Ohlström, Tomas Eriksson och Lars Liljegren. Just nu är det lugnt och stilla, men det kan ju trots allt vara så att någon av ovanstående är beredd att ta en kamp med Björn Eriksson. Vi följer förstås noga utvecklingen och beslutar oss, slutligen, på plats i Helsingborg.

Ett av våra tretton strategiska mål handlar om att vi vill stärka vår roll för ett integrerat Sverige. Jag är därför glad över att Regeringen, med idrottsminister Gabriel Wikström i spetsen, tror på idrotten och därmed också på fotbollen. Satsningen på öronmärkta resurser för ökad integration till idrotten är en tydlig signal på den tilltro som finns när det gäller idrottens möjlighet att kunna göra skillnad och bidra till att skapa ett bättre Sverige.

Det görs massor i den här riktningen i Fotbollssverige varje dag och vår dagliga verksamhet leder till förbättringar på området, men även vi har utmaningar för att öka mångfalden. Vi borde kunna få ännu fler tjejer med invandrarbakgrund till vår verksamhet, vi borde kunna rekrytera fler ledare både som tränare och i andra uppdrag fast vi ska samtidigt vara stolta över att mycket görs och att vi är på rätt väg.
Regeringens tilltro och tillförda resurser ger oss energi och det är gott att veta att beslutsfattarna tror och litar på vår förmåga. Det ger oss självförtroende! Vi kanske rentav kan inspirera andra idrotter till att öka ansträngningarna inom området och sprida våra goda exempel. Vi skapar för området Jämställdhet och Mångfald en arbetsgrupp under Förbundsstyrelsen, den gruppen kommer att ta ytterligare tag i just denna fråga.

Njut av en skön helg även om vårvädret, just denna förmiddag där jag befinner mig på Västkusten, känns mycket avlägset.

Karl-Erik

2 apr 2015

Korosh och jag fick en upplevelse för livet – fotbollen bygger broar!

I tisdags eftermiddag träffade jag Korosh för första gången på 28 år. Han kom för 30 år sedan till Lindås, i Emmaboda kommun i Småland, som flykting från Iran. Ensam och utan att kunna ett ord svenska kom han till Lindås BK:s träning och vi blev klubbkompisar under två år. Korosh och jag blev goda vänner och jag försökte lotsa in honom i det svenska samhället och han var så oerhört tacksam. Våra vägar skiljdes.

När jag blev vald till ordförande i SvFF 2012 då ringde Korosh och gratulerade sin gamle klubbkompis och samma dag som det blev klart att vi skulle möte Iran ringde jag till Korosh och sa att nu får du och din familj boka in tisdagen den 31 mars för då spelar dina båda landslag mot varandra.

I tisdags kom han och hans tonårsson till kansliet och sedan gick vi tillsammans på matchen. Det var 28 år sedan vi sågs och det var känslosamt och fantastiskt kul. Familjen bor i södra Sverige och trivs väldigt bra.

Den värme som Korosh spred och den tacksamhet över hur mycket fotbollen, och spelare och ledare den lilla småländska klubben Lindås BK, betytt för hans integration och välkomnande i ett nytt, annorlunda, land var rörande att möta. Det kommer inte att dröja 28 år tills vi ses igen!
Ja, det blev en fantastisk folkfest i tisdags, precis som vi trodde, och en manifestation för demokrati och ett öppet samhälle där kvinnor, barn och män tillsammans njuter av idrott när den är som bäst.

Nu planerar vi vidare för nästa match där planen är att ett dam-/flicklag från Iran ska komma hit och möta oss. Lägg därtill den oerhörda värme och tacksamhet som Korosh och alla andra med iranskt påbrå visat före och efter match så fullbordar det en härlig fotbollskväll, ja, för vi ska ju faktiskt inte glömma bort att det dessutom var en mycket bra match med fint svenskt spel och en skön 3-1 seger med tre olika forwards som målskyttar. Ger självförtroende inför kommande viktiga EM-kvalmatcher.

Vi går nu in i en påskhelg med fokus på annan fotboll som också kommer att röna stort intresse. Våra landslagstjejer fortsätter VM-förberedelserna med två viktiga matcher. På Påskdagen möter vi Schweiz i Eskilstuna och på onsdag möter vi Danmark på Tele2 Arena. Båda matcherna spelas således på konstgräs och det är klokt med tanke på att det är det underlag som gäller i Kanada vid sommarens VM.
Lycka till önskar vi Pia och hennes tjejer och vi ses i Eskilstuna och i Stockholm och visst hänger du med...?

Damallsvenskan är i fokus dagen före matchen mot Danmark för på tisdag är det dags för årets upptaktsträff och den sker också i Stockholm. Snart rullar seriespelet på högsta nivå igång också för tjejerna.

För herrarna i Allsvenskan och Superettan är upptaktsträffarna avklarade och nu i påskhelgen drar landets äldsta idrottsserie, Allsvenskan, igång för 91:a gången, snacka om tradition. När serien drar igång är det den serie bland Europas 30 bästa ligor som har flest hemmafostrade spelare, nästan 40 %. Det innebär att ska du se framtidens stora svenska stjärnor då ska du titta på allsvensk fotboll.

Premiäromgången spelas i helgen och i Storstockholm kan man se alla tre lagen spela hemmamatcher i dagarna tre. Det beräknas att över 70 000 åskådare kommer att se på allsvensk fotboll i området under helgen. Fantastiskt!

Min förhoppning är att den folkfest som rådde på Friends Arena i tisdags ska råda på våra arenor i årets inhemska fotboll och med en publik som ivrigt stöttade och hyllade båda lagens aktörer samtidigt som man stödde det lag man hade närmast hjärtat. Vi har en mycket fin supporterkultur i Sverige som vi ska vara stolta över och låt den stora kloka massan bli den som syns och hörs mest under 2015.

Glad Påsk önskar Karl-Erik

30 mar 2015

Årsmöten, kongresser och en hel del fotboll…och imorgon är det Sverige-Iran på Friends!

En av de mer intensiva månaderna i rollen som förbundsordförande närmar sig sitt slut och efter sju distriktsårsmöten, ett förbundsmöte och en UEFA-kongress känns det riktigt gott att våra matcher nu hamnar i fullt fokus.
Damerna gjorde en fin Algarve Cup och satte sig i respekt inför VM, U21-landslaget slog Serbien på bortaplan, tyvärr lyckades inte Rosengård och Linköping gå vidare i Champions League och så tog våra killar i A-landslaget en oerhört viktig seger i årets EM-kvalupptakt mot Moldavien borta. Stabilt och säkert! Nu väntar match mot Iran på Friends Arena imorgon, tisdag. Så här skrev jag om matchen i en blogg den 16 december 2014:

Idag är det biljettsläpp till matchen Sverige-Iran den 31 mars och det är, har jag förstått, kanske den allra bästa julklappen för de svenskar med iranskt ursprung som i stora skaror bor och verkar här i Sverige. Vi möter Iran för första gången i samband med matchen i mars och i överenskommelsen med Iran ingår också en flicklandskamp 2016. Flicklandskampen är ett utmärkt medel för oss i vår ambition att nå fler tjejer med utländsk bakgrund till vår sport. Vi ser framemot dessa båda matcher. Tjejers situation inom idrotten och regimens agerande lämnar i många stycken övrigt att önska, men vi ser denna match som viktig för det iranska folket och framförallt för alla de med iranskt ursprung som bor här i Sverige. Det iranska landslaget är inte regimens landslag och deras assisterande tränare är öppet oppositionell.

Jag får oerhört många mail och ofta kritiska synpunkter när fotbollsintresserade tycker att vi gjort felbedömningar av olika slag. Det kommer också en hel del berömmande mail när saker och ting faller på plats och blir riktigt bra. Jag har dock aldrig fått så många positiva mail som i samband med att matchen mot Iran annonserades. Från föreningar, enskilda och företagare med iranskt ursprung som vill hjälpa till och framförallt komma över biljetter till matchen. I min gamla förening, Lindås BK i Småland, spelade Korosh som kom som flykting till Sverige för många år sedan, från just Iran. Korosh sa när vi hörde av varandra att nu Karl-Erik måste ni bygga ut Friends Arena för det kommer 70.000 iranier till matchen i mars.

Imorgon är det alltså dags och det kommer att bli en fin upplevelse. Över 30.000 biljetter är redan sålda och tusentals svenskiranier, såväl män som kvinnor, kommer att ta chansen att se sina landslag. Samtidigt dyker frågorna om regimen i Iran upp, om kvinnoförtryck och behandlingen av oliktänkande. Det visste vi naturligtvis och det är bra att strålkastarljuset riktas mot detta. Och jag och styrelsen har inga som helst problem att svara även om frågorna hittills varit förvånansvärt få.

Landslaget är väldigt tydliga i att fördöma all form av kvinnoförtryck och andra demokratiska inskränkningar och understryker vikten av alla människors lika värden.

Det är bra, tycker jag.

Vi anser att fotbollen ska vara inkluderande och inte exkluderande. Vi tror inte att alternativet att i n t e spela eller att rentav ställa in matchen är bättre för demokratirörelsen i Iran. Tvärtom. Genom matchen sätter vi ljuset på och får anledning att diskutera en del av de demokratifrågor som vi annars inte hade haft anledning till att samtala om.

I vår överenskommelse med Iran har vi också ett löfte som jag noterade redan i min decemberblogg, om ett utbyte på flicklandslagssidan, ett iranskt flicklandslag kommer att komma hit för att spela landskamp mot Sverige. Det känns väldigt bra!

Nu ser vi framemot morgondagens landskamp!

Karl-Erik

8 mar 2015

Vi vill få fler att spela längre!

Det blev en bra lördag igår. Resan till Faro och Algarve Cup gick bra och efter att ha kontaktat flera fotbollsledare från flygplatsen i Bryssel, vid mellanlandningen, så var känslan att det första stora derbyt gick bra... Och då lägger jag inga värderingar på slutresultatet för där finns det säkert olika uppfattningar.

Vän av ordning är säkert kritisk på en del punkter, men förberedelserna som AIK och Hammarby gjort var omfattande och br. Polisen beslutade sig för att satsa på förebyggande arbete och eftermälet handlar i huvudsak om matchen och det känns bra. Vårt format på Svenska cupen med gruppspel som säsongsupptakt är en stor succé.

Jag har vid samtliga distriktsårsmöten som jag medverkat vid, sex stycken så här långt, bl a talat om den oerhört stora mängd killar och tjejer som tränar och spelar fotboll när de är åtta, nio år gamla samtidigt som väldigt många har slutat i de övre tonåren. Cirka 50 % av killarna och 20 % av tjejerna lirar fotboll i nio års ålder. När de är tio år äldre har dessa siffror sjunkit till 11 % respektive 4 %.

Har de slutat gilla vår idrott? Har de tröttnat på att träna? Vad beror det på?

Efter att ha pratat med många ungdomar är jag säker på att de fortfarande gillar fotboll och att de också gärna tränar, MEN de som väljer att sluta vill gärna ha en lite mer motionsinriktad fotboll av "lightkaraktär".

Jag träffade några ungdomar i min hemstad som själva bokat tid i en av idrottshallarna för att ett par timmar i veckan, i egen regi, träna och spela. Jag tycker att vi borde ha plats för dessa ungdomar i våra föreningar och kanske vi borde ha en motionskommitté i varenda fotbollsklubb för de som vill träna och spela, men under lite enklare former.
Om vi skapar förutsättningar för det så behåller vi fler i verksamhet, vi får ett bredare underlag för ledarrekrytering, vi har en tätare kontakt med framtidens fotbollsåskådare och, vem vet, några av dessa killar och tjejer kanske vill börja tävla och träna "på riktigt" igen.

Visst är våra tävlingar och vårt seriespel en stor del av kryddan i vår idrott, men i en tid när fler och fler tänker på hälsa och välmående så bör vi ta plats även på den arenan och det för att vi värnar om både individ- och samhällsutveckling, men också rent krasst för att vi tror att vi kan spela en roll för att fler ska må bättre och därmed är vi en aktör för ett friskare Sverige. Folkhälsa och idrott är intimt sammanflätade med varandra och vi kan bidra till att stärka denna fläta!

När får vi se en folkhälsosektion eller en motionssektion som en självklar del i förbund och föreningar? Lika givet som en fotbollssektion som sliter med uppgiften att få ett starkt lag som konkurrerar om poäng och seriesegrar.

Det ena behöver inte förta det andra!

Karl-Erik

Visa fler inlägg