Från förtvivlan till hopp?

Det har varit en av de allra tyngsta veckorna för svensk fotboll. Beskedet från Helsingborg i söndags eftermiddag gjorde att all den glädje och förväntan som byggts upp inför den allsvenska premiären på Olympia förbyttas i mörker, sorg och bedrövelse. Tankarna har naturligtvis främst gått till den avlidne supportern och hans nära och kära.
I svåra stunder sluter vi oss samman och stöttar varandra och det djupa engagemang som visats på olika sätt från klubbkamrater och från olika delar av svensk fotboll och svensk idrott under veckan är mycket glädjande.

Båda klubbarna, Djurgården och Helsingborg, har genomlidit en mycket svår tid och jag vill framföra min djupa respekt för det arbete som Lars-Erik Sjöberg ordförande i Djurgården och Claes Olsson, ordförande i Helsingborg, och alla era medarbetare har gjort under den gångna, mycket svåra, veckan.
Ni och era medarbetare har på ett förtjänstfullt sätt agerat i situationer som man inte kan föreställa sig att behöva hamna i som idrottsledare. Dessutom har det framförts intressanta initiativ från såväl supporterled som föreningsled och visst inger det hopp inför framtiden.

Det blev en värdig inledning vid de matcher som genomfördes efter matchen i Helsingborg och starten av matchen AIK-Blåvitt och det förarbete som gjordes där var riktigt lovgivande. Klokt att inte sälja tröjor med hatbudskap och det allra klokaste skulle vara att aldrig ta fram dessa tröjor till försäljning igen. Vi måste få till en attitydförändring hos de mest heta på läktarna. Det måste vara prioriterat att stötta sitt lag och att ge sitt lag bästa möjliga kraft och att därmed avstå från att hata motståndare eller domare och att sluta kasta in föremål på planen i besvikelse över t ex ett domslut.
Inledningen och inramningen var värdig och mycket fin, men pyroteknik och inkastade föremål störde bilden och vi behöver en attitydförändring även i dessa delar. Det måste vara svårt för ledare och spelare med avbrott pga rök och inkastade föremål. Ge spelarna chansen att prestera utan att bli störda av den här typen av aktioner från läktarplats.

Veckan har sedan fortsatt med en mängd positiva utspel och många kloka tankar. Vi behöver både jobba långsiktigt och kortsiktigt, men det allra mest hållbara är ändå när insikter kommer inifrån och därmed är djupt förankrade. Så när Supporterunionen och dess medlemmar tar initiativ eller när SEF och klubbarna i elitfotbollen tar initiativ så är förutsättningarna för att det ska hålla hela vägen mycket bättre.

Tack alla som engagerat sig och hoppas nu verkligen att de goda krafterna orka stå upp och visa civilkurage när någon vid sidan om agerar felaktigt. Det kanske kan bli så att vi går från förtvivlan till hopp?

Karl-Erik Nilsson