Glädje, sorg och tacksamhet samt en vädjan till landets kommuner!

Årets första månad är slut och vart tog den vägen. Dagarna börjar bli lite längre och fotbollstemperaturen höjs dag för dag. Våra seniorlandslag har börjat på bästa sätt. Båda är obesegrade efter landslagsäventyren i januari. Bådar gott inför stundande VM och stundande VM-kval.

Vår näststörsta idrott är i spännande utveckling samtidigt som utmaningarna är stora.

En idrott som lockar en ström av nya spelare i en väldig fart.

Nej, jag talar inte om fotboll. Utan om futsal som är en av de tre idrotter vi på, namnet till trots, Svenska Fotbollförbundet ansvarar för (den tredje sporten är för övrigt beach soccer).

Futsalens explosionsartade utveckling är förstås oerhört glädjande. Här har vi en inomhusidrott som är lättillgänglig, internationell och med sin hemvist i fotbollsfamiljen kan dra nytta av de strukturer och den erfarenhet vår rörelse besitter.

Det borde vara frid och fröjd med andra ord, men jag kan ändå inte låta bli att känna en viss oro. Just i dessa dagar inleds ett arbete runt om i landets kommuner, nämligen med fördelning och tidläggning av den kommande höstens halltider. Futsalen konkurrerar givetvis om halltiderna, en knapp resurs på många håll, men vi gör det tyvärr inte på lika villkor på alla ställen.

Det vi ser som självklart, att vi har en etablerad inomhusidrott med fler föreningar och utövare än alla övriga bollsporter sånär som på innebandyn, är ingalunda solklart överallt. När halltiderna ska fördelas får futsalen på många håll inte den tilldelning som förtjänas. Idrottens utveckling hämmas och ungdomar nekas chansen att få utöva sin sport.

På vissa håll är insikten förfärande låg. Ett skrämmande exempel kommer från en storstadskommun där man i ett tjänsteutlåtande nyligen slog fast att "Futsal betraktas inte som en inomhusidrott av kultur- och fritidsnämnden."

Man häpnar. Vad är nästa betraktelse att vänta från nämnda nämnd? Gitarr är kanske inte ett instrument?

Det som i fallet ovan tycks ligga futsalen i fatet är släktskapet med fotbollen. Den styvmoderliga behandlingen av futsal motiveras med att det redan satsats på konstgräsplaner för fotbollen. Det är insiktslöst och lika felaktigt som att neka en innebandyförening tider med motiveringen att kommunen redan satsat på en konstfryst bandyplan. Varken futsaltjejen eller innebandykillen blir lyckligare av förekomsten av de planerna.

Jag har nu en vädjan till alla kommuner. Acceptera futsalen som den inomhusidrott den är och ge futsalen jämlika förutsättningar med övriga bollsporter när halltiderna ska fördelas.
Och en gång för alla, förhoppningsvis den sista. Inse att futsal inte är fotboll. Futsal spelas inomhus i hallar, ingen annanstans. Futsal är inte någon fotbollsvariant som enkom används av fotbollsspelare för att ha något att fördriva tiden med om vintern. Det är en idrott i sig, med egna landslag och ett nationellt seriesystem i vardande. Drygt 400 föreningar i Sverige bedriver futsal och det finns seriespel i 12 av landets 24 distrikt idag – det finns 163.000 spelare och potential till att bli ännu fler.

Låt den nya idrotten få växa och frodas! Låt oss ta emot alla ungdomar som vill lira, låt futsalen fortsätta att vara det utmärkta verktyg för integration som den visat sig vara.
I många kommuner är futsalen ett uppskattat och accepterat inslag i det lokala idrottsutbudet. Låt dem tjäna som goda exempel. Det kan ta tid att ta till sig förändringar och "nymodigheter" (innebandyn hade det säkert inte helt lätt att vinna acceptans i sin ungdom heller) och jag är medveten om att futsalens tillväxt inte alltid ses med blida ögon på alla håll när redan knappa timmar i hallarna ska fördelas. Men vi ska ha passerat det stadiet nu där futsalens företrädare ska behöva förklara självklarheter som att det är en inomhusidrott. Låt bollarna rulla!

Nu går vi in i februari och därmed börjar våra klubbtävlingar. Svenska Cupen har gruppspel och massor av intressanta matcher står för dörren. Bevistade IK Oddevolds styrelsemöte i måndags. Är suppleant, men dåligt närvarande. Oerhört bra när jag har möjlighet. Berikar mina andra uppdrag,utan tvekan. Där handlar det kanske om att årets matcher sker i februari. Halmstads BK och AIK på hemmaplan i Uddevalla i Svenska Cupen. Riktigt häftigt både sportsligt och publikt.

Igår, sista januari, tog släkt och vänner farväl av Lennart Johanssons kärlek och livskamrat Lola. En varm fin begravning och minnesstund. Många stora fotbollspersonligheter var med. Däribland UEFA-presidenten Aleksander Ceferin. Fint att så många fotbollsvänner dök upp som stöd till Lennart och övriga anhöriga. En sorgens dag, men samtidigt glädje över det stora stödet och tacksamhet över att många kom. Varmt, värdigt och ett, efter omständigheterna, fint avslut på årets första månad.

Karl-Erik