VM-blogg nummer 27

Den här dagen hade jag, svensk fotboll och nästan hela svenska folket längtat efter länge. Herrlandslagets största VM-match sedan den förtrollade sommaren 1994. 24 år sedan våra fotbollsherrar var i motsvarande situation, och en chans att vinna mot England i kvartsfinalen.

Nattens sömn var sådär. Anspänning inför match, inväntat gäster som landade i Samara imorse och sedan gick brandlarmet på hotellet i morse. Ingen dramatik utan tekniskt fel på själva larmet. Promenad åtta trappor ned och sedan info om att inget hänt. Blev att promenera uppåt igen...
När ovanstående skrivs är det 4,5 timma till kick-off och jag återkommer med slutet på dagens blogg efter det att matchen tagit slut ikväll...

///

Klockan är nu strax efter 21 lokal tid och vi är förstås väldigt ledsna över att VM-äventyret tog slut idag. Våra ledare och spelare har gjort allt de kunnat och tagit oss till kvartsfinal i VM. Mycket bra gjort.
Vi förlorade mot en motståndare som vi kunde störa, men vi får väl erkänna att det inte var helt orättfärdigt med seger för England, men OM det eller det hade hänt så vet man aldrig.

VM 2018 sällar sig till de stora VM-årgångarna 1958, 1974 och 1994. De har varit med och skrivit ett betydelsefullt kapitel i svensk fotbollshistoria. Det är jag, svensk fotboll och hela det svenska folket överens om, eller hur? Tack för några helt fantastiska veckor.
Nu drar vi "hem" till Gelendzhik vid Svarta Havet och sedan bär det hem på riktigt, till Sverige imorgon.

Tack för att du läst mina 27 bloggar från herrarnas fotbolls-VM 2018!

Karl-Erik