Palmqvist efter sin 100:e internationella match

Jenny Palmqvist i årets Champions League-final.

När Jenny Palmqvist i söndags dömde EM-kvalmatchen Österrike - Ryssland gjorde hon sin hundrade internationella match. Vi gratulerar därför Jenny och tar tillfället i akt att ställa ett par snabba frågor.

Hur känns det efter din hundrade internationella match?
- Fantastiskt kul, förstår inte riktigt att det hunnit bli 100 matcher. Så mycket som man fått uppleva tack vare fotbollen, alla matcher, resor, länder och folk man lärt känna.

Finns det några höjdpunkter i din karriär som du minns lite extra mycket?
-
En av höjdpunkterna är Vänskapsmatchen mellan Tyskland-Brasilien, då tyskarna ville slå publikrekord i Europa. De drygt 48.000 på läktaren bjöds på en underhållande match som slutade 1-1.

En annan höjdpunkt är självklart Champions League-finalen i år mellan Frankfurt och Lyon.

Har du något minne som är av sämre karaktär?
- Något av det bästa och värsta som jag upplevt är OS-finalen i Athen, där det var fantastiskt kul att få en final, även om jag själv anser att jag inte var "mogen" för en så stor final 2004, och som jag fick avbryta inför förlängningen med en skada som hängde med mig i många år.

Vad är det som motiverar dig som domare?
-
Jag har aldrig haft problem med att motivera mig, viljan är att hela tiden bli bättre och att få alla bitar på plats för att bli en komplett domare, men självklart så kommer man aldrig att kunna bli helt felfri, för det är små marginaler som avgör om man blir rosad eller risad...

Om det är något med domarskapet som jag tycker är negativt, så är det all tid man fått välja bort med familj och vänner och alla timmar man fått lägga ner på träning, behandlingar, kurser och resor. Men det är det värt, för det bästa som finns är att få gå ut på planen.

Hur påverkades du av din tid som proffsdomare?
-Tack vare att jag fick möjlighet att vara heltidsproffs i några år så utvecklades jag enormt mycket, jag kunde lägga all fokus på rätt saker, jag hann träna och återhämta mig på rätt sätt, jag hade tid att analysera mina matcher och justera saker till nästa match! Framförallt så mådde jag bättre som människa när jag inte behöva stressa och ha dåligt samvete för att jag inte hann med vissa saker.

En annan satsning som sporrat mig otroligt mycket var när vi blev en trio som fick åka till VM 2011.

Att få matchas ihop och finslipa detaljer, utveckla ett otroligt samarbete och framförallt fått göra denna "resa" tillsammans med Helen Karo och Anna Nyström har varit ett nöje. Vi var även på OS i år och reste hem från turneringen med känslan att "vi kunde inte gjort det mycket bättre" men nu är nästa mål EM på hemmaplan, så motivationen är det inget fel på!