7 oktober 2014

Vimmerby IF: Idrottslyftet stöttar fotboll för alla

Det har hänt mycket på fyra år. I början av 2010 fanns i stort sett ingen regelbunden idrottsverksamhet för funktionshindrade i den här delen av landet. Vimmerby IF:s ordförande och eldsjäl Magnus "Budo" Ericssons familj hade länge varit stödperson för Dick Berg och Fredrik Eklund, som senare blev Fotboll För Alla-lagets första spelare.
– Jag frågade mig själv varför inte dessa ungdomar hade en möjlighet att spela fotboll I VIF? Vi ska ju vara en förening som är öppen för alla. På den vägen är det, säger Magnus.

"Budo" såg behovet och kallade till en första träning. Då kom fyra spelare. Tre år senare samlas närmare 20 ungdomar på Ceosvallen för att genomföra årets första grästräning – trots att himlen öppnats på vid gavel och regnet öser ned.

En av dem är Anton Rehnqvist. Han är en av lagets nya spelare. Varje onsdag sätter han sig i bussen i Västervik och åker de sex milen till Vimmerby för att få träna lite fotboll.
– Det finns inget sånt här i Västervik. Och det är roligt att tillhöra ett lag och att träffa nya kompisar. Men det bästa är att åka på cuper och spela matcher, säger han.
En annan är Christian Nilsson, som sätter sig på bussen i Hultsfred. I Silverdalen kliver Mikael Brovall på. På så sätt har Fotboll För Alla blivit hela traktens lag. Laget är flitigt omskrivet i lokalmedia, de finns med på föreningens alla större träffar och på representationslagens seriematcher.
– Det är en enorm skillnad jämfört med när vi började. Då var vi några glada amatörer. Nu är det fotbollsspelare som tillhör en förening och som representerar allt som vår förening står för. Glädje, sammanhållning och att alla får vara med oavsett hur man är. Man deltar på sina egna villkor, säger "Budo".

Han har i stort sett haft varje position som en människa kan ha i en förening. Förutom att han varit klubbens ordförande i över 18 år har han spelat fler A-lagsmatcher än någon annan, varit juniortränare, pojklagstränare, herrtränare, damtränare, domare, parkeringsvakt och allt däremellan.
Men ingenting går att jämföra med arbetet för ungdomarna som bildar Fotboll För Alla.
– Det här uppdraget har betytt mest för mig. Det ger en väldigt positiv energi att se hur de här personerna växer. Fotbollen har gett dem en identitet och ett självförtroende som gör att de klarar vardagen på ett betydligt bättre sätt. Och inga bär klubbmärket stoltare än dom. Att se våra spelare, Dick och Niklas, hålla tal på årsfesten inför 200 personer och berätta hur mycket de älskar Vimmerby IF… det var inte bara jag som fick tårar i ögonen.
En grupp knyts ihop av gemensamma nämnare. Och det är klart, ett funktionshinder är något som alla de här spelarna har gemensamt. Men det är inte det enda. Här finns kärleken till fotbollen; lyckan av att dra in en boll i nätet, känslan av vinst, plikten att träna även när regnet faller. Där finns gemenskapen; att träffa nya kompisar, att göra roliga saker med andra, att tillhöra en grupp och ett sammanhang. Där finns målmedveten; att försöka bli lite bättre varje träning och ta ännu fler medaljer.

Det är ett erfaret lag, trots att det bara har funnits i några år. De har fått pris på Vimmerby Sparbanks gala och av Erikshjälpen. De har tagit en drös SM-medaljer. De har spelat SM på hemmaplan. De har åkt på en mängd cuper.
– Det är det bästa, att åka iväg på cup och få spela matcher, säger Christian Nilsson och Mikael Brovall håller med.

Fredrik Eklund är en av lagets veteraner. Han spelade i Vimmerby IF i ungdomsåren, men slutade när sjumanna blev elvamanna och offside kom in i fotbollslivet. Nu är forwarden tillbaka på sjumanna – och en av lagets farligaste anfallsvapen.
– Men jag spelar överallt. Ibland är jag back, ibland på kanten, ibland mittenmitt. Jag har till och med stått i mål. Och det spelar ingen roll var jag är, vi har vunnit det mesta vi varit med i ändå.
Är det viktigt att vinna?
– Ja, jätteviktigt. Man blir glad av det. Men det är inte allt. Det viktiga är att träffa kompisar och att alla får vara som de är och tar hand om varandra. Det är aldrig något gnäll.
Några av spelarna har alltid lirat fotboll, några har lagt av och börjat igen, några har precis börjat.
– Jag har spelat sedan jag var sju. Jag tycker inte att det är så stor skillnad på att spela med Fotboll För Alla jämfört med andra lag. Fotboll är min hobby, berättar Christan Nilsson.
– Jag var med och kollade när de spelade SM på hemmaplan och blev sugen. Sedan drog Christian med mig, säger Mikael Brovall.

Fotboll För Alla har varit bra för de aktiva. Bättre kondition. Bättre koordination. Större gemenskap. Bättre självförtroende. Roligare liv.
Men Fotboll För Alla har också spelat en viktig roll för att ge VIF en status som socialt ansvarstagande fotbollsförening. Samhällsengagemanget har i sin tur öppnat vägen in i flera olika projekt. Idag driver klubben två stora integrationsprojekt, finansierade av Allmänna arvsfonden och Länsstyrelsen i Kalmar län.

Men de flesta projekten går genom Idrottslyftet, regeringens satsning på ungdomsidrotten. Totalt läggs 500 miljoner årligen för att fler barn och ungdomar ska idrotta i föreningar som följer FN:s Barnkonvention.
Vimmerby har bedrivit ett 30-tal projekt inom Idrottslyftet och mottagit finansiering på cirka en miljon kronor bara under de tre-fyra senaste åren.
Det handlar om allt från tränarutbildningar, arbete med varumärket, föreningens etik och moral, målvaktsträning, fys i skolan till att få fler spelare till verksamheten. Projekten utvecklar föreningen och skapar kostnadstäckning för många insatser som föreningen annars hade haft svårt finansiera.

Några av projekten har stöttat just Fotboll För Alla och använts till att få igång verksamheten, kostnader för teambuilding, kostlära och cuper samt för att kunna hitta fler barn och ungdomar till laget.
– Idrottslyftet ger oss större resurser. Vi är ute i skolorna och försöker hitta fler, men målgruppen med funktionsnedsatta människor är ofta sekretessbelagda i våra myndigheters register. De som kommer hit är ofta någon vi hört talas om, eller träffat i något sammanhang eller så drar någon med sin kompis. Vi hoppas att få några fler och Idrottslyftet har gjort det möjligt för oss att rekrytera fler, berättar Magnus Ericsson.

Träningen tar slut. Spelarna plockar in sina egna bollar, tar av sig västarna, tar en efterlängtad dusch. Sedan sätter sig flera av dem på bussen hem igen.
– Det är inga problem att åka emellan. Träningen är veckans höjdpunkt, säger Anton Rehnqvist.