Vägen från Visingsö


Vättern ligger som en stilla fond kring Visingsö. Sensommarsolen vill inte ge vika, trots att det är slutet av september. På Brahevallen ska Vais ta emot Forserums IF i säsongens sista hemmamatch. Ett avancemang till division fyra står på spel. Framför det faluröda klubbhuset, som egentligen är en gammal sommarstuga, har ett hundratal personer bänkat sig för att heja fram öns stolthet. På hemmalagets avbytarbänk sitter Erik. Han är en spelare i truppen precis som alla andra, fast ändå inte. Erik är intagen på SIS ungdomshem Stigby.

– Jag kom hit våren 2015 efter att jag hade rymt från mitt förra ungdomshem. Innan dess hade jag problem med kriminalitet och droger. Här har jag fått möjligheten att komma i gång med fotbollen igen. Den har alltid varit en stor del av mitt liv. Att få vara med i Vais betyder mycket för mig, en sådan här chans får man inte överallt, säger han.
Ett år innan Erik kom till Visingsö hade ungdomshemmet startat ett projekt.

Rickard Strandberg, biträdande institutionschef på Stigby och en av två ordförande i Vais berättar:
– Hösten 2012 föddes idén att vi skulle erbjuda idrott och hälsa på Stigby. Något som är unikt, ingen annan institution har ett sådant program. Tanken var att använda idrotten och dess dynamik för att hjälpa eleverna att komma tillbaka till samhället.
I idrott- och hälsoprogrammet finns fotboll som inriktning. Målet är att integrera eleverna i samhället genom den föreningsverksamhet som fotbollen erbjuder. Här kommer Vais in i bilden. Alla intagna på Stigbyskolan får automatiskt medlemsskap i klubben.
Kim Lagerkvist, ansvarig lärare för idrott- och hälsoprogrammet:
– I början är de flesta som kommer till oss väldigt arga och har svårt att förstå varför de är tvångsomhändertagna. Om intresset finns och om de är mogna nog att hoppa på fotbollsprogrammet kontaktar jag klubben. Klarar våra killar av att komma in i gruppen i Vais, där de inte känner någon, så är chansen mycket större att de också gör det när de ska börja i en skolklass eller teatergrupp.

Under 2015 har totalt åtta elever tränat med Vais A-lag. Hälften av dem har spelat matcher regelbundet och hjälpt klubben att knacka på porten till division fyra. Trots framgångarna på planen är fotbollen endast ett verktyg i elevernas behandling. Med den som utgångspunkt diskuteras värdegrunder och samhällsfrågor i klassrummet. Etik, moral och respekt, huliganism samt läran om kroppen är några av ämnena i kursplanen.
– Folk tror att vi pratar om taktik och offsidefällor, men det är viktigt att förstå att teoridelen inte innehåller något sådant. Vi ger dem kunskaper som de kan ha användning av i vardagen. Eleverna ska komma hela och rena till träningarna, vilket lär dem att ta hand om sin hygien och hur man tvättar kläder. Små saker kan tyckas, men saker som är väldigt viktiga för dem. Målet är inte att vi ska göra fotbollsproffs av kriminella ungdomar, det är den sociala biten som går först. Men om någon skulle lyckas så är det såklart bara kul, säger Kim och fortsätter:
– Vad som verkligen kan göra skillnad för eleverna när de lämnar Stigby är trots allt skolgången. Därför ligger fokus på att alla elever har fullständiga grundskole- ­eller gymnasiebetyg. Då får de en stabil grund att stå på.

Fysiskt arbete fungerar som en byggsten för att nå detta mål. FAR, fysisk aktivitet på recept, är något som institutionen är ensamma om att jobba med. FAR innebär att en läkare skriver ut recept på motion som skolan sedan hjälper eleverna att fullfölja. Målet är att kunna trappa ner på medicineringen. En sund och fungerande kropp är grunden för ett friskt psyke.
– Det är lika viktigt att röra på sig som att ta sin medicin. Sover man inte bra på natten är det svårt att fungera på dagen. Då kanske man äter dåligt och systemet rubbas, vilket försämrar förutsättningar för att lyckas. De positiva effekterna av den fysiska aktiviten är att killarnas livsglädje smittar av sig på de andra eleverna på avdelningarna. De kan få med sig en grupp på träning vilket gör att många som annars inte skulle rört på sig gör det. Då återkommer vi till det här med hälsan. Om man äter och sover bra kan man trappa ner på sin medicin, säger Kim.

Det har blivit eftermiddag och sensommarsolen är på väg ner när domaren blåser i gång matchen. Den startar inte bra för Vais. Forserum trycker in ett tidigt ledningsmål. Efter tjugo minuters spel kommer Erik in. Han gör snabbt avtryck på matchbilden när han drar upp ett anfall på högerkanten som slutar i ett kvitteringsmål. Matchen går till halvtidsvila. Det står 1–1 på resultattavlan. Hoppet om avancemang lever.

Samarbetet mellan Stigby och Vais har pågått under flera decennier men har trappats under senare tid.

Idrott- och hälsoprogrammet må vara nytt, men idén om motion som hjälpmedel för inslussning i samhället har funnits länge på Visingsö. Samarbetet mellan Stigby och Vais startade redan på 60-talet. Ungdomshemmet har länge varit öns största arbetsgivare. Det har skapat ett naturligt vänskapsband mellan Stigby och fotbollsföreningen. Bernt Strandberg, Rickards far, gör nu sin 65:e säsong i klubben. Han ser hur samarbetet utvecklats.
– Det har alltid funnits där, men det är först nu som det är organiserat på ett bra sätt med goda förutsättningar till ytterligare utveckling. Jag tror att arbetet som görs här kan inspirera andra institutioner och föreningar, säger Bernt.

Rickard Strandberg gick i sin fars fotspår och tog tidigt en tjänst som behandlingsassistent på Stigby. Efter många år inom idrottsrörelsen i Småland, där han skaffade sig användbara kontakter, kom han tillbaka till Stigby 2011. Tillsammans med Smålands fotbollsförbund bedriver nu Vais lägerverksamheten där Kim Lager­kvists elever får agera hjälptränare. Här får de chansen att ta ansvar och verka som förebilder.
– Mina elever är med och hjälper de yngre deltagarna att bli bättre fotbolls­spelare. En före detta elev medverkade på två av dessa läger och nu är han hjälptränare för Vais damlag, berättar Kim.

Hemmalaget inleder andra halvlek hungrigt och aggressivt. I 50:e match­minuten når ett inlägg Erik i straffområdet. Han sätter bollen i mål. Jubel bryter ut bland publiken. Tre minuter senare får Vais straffspark och 3–1 är ett faktum. Domaren blåser av matchen efter sex minuters övertid. Från klubbstugan ekar lagets segersång över Brahevallen. Tre av spelarena i dagens trupp arbetar på Stigby. Tränare Matthias Jönsson och två andra ur ledarstaben likaså. Här finns många kulturbärare. Vänskapsbandet mellan föreningen och skolan är en stor del av framgången.
– Det är ingen slump att Vais aldrig har varit bättre sportsligt än just nu. Det här samarbetet skapar något speciellt, säger Rickard.

Division fyra är nu ett faktum för Vais, men för matchhjälten Erik fortsätter kampen för ett nytt liv.
– Fotbollen gör mig till en bättre person. Man får lära sig ta kontakt med nya personer och man mår bättre av träningen. I framtiden hoppas jag kunna spela för min gamla klubb och såklart flytta tillbaka hem till min familj och min flickvän, säger Erik.
Kim Lagerkvist hjälper Erik att hitta en ny förening där han kan fortsätta med fotbollen efter han lämnat ön.
– Lika viktigt som att hitta en ny skola är det att hitta en ny förening. Förmodligen kommer eleverna inte ta det initiativet själva. I Eriks fall kanske han slussas vidare till Jönköping. Vi har redan börjat titta på olika alternativ för skola och förening, så att han kan fortsätta sin utveckling. En plats där han kan träffa vänner som kan hjälpa honom att hitta en ny väg i livet, säger Kim.

Fotnot: Erik är ett fingerat namn.

SIS ungdomshem Stigby

Stigbyskolan startade år 1959 då behovet av platser inom statens ungdomsvårdsskolor ökade. Målgruppen är pojkar mellan 16 och 20 år med allvarlig psykosocial problematik samt pågående kriminalitet och missbruk.

Problembilden för pojkarna kan generellt beskrivas som brister i mognadsutvecklingen i kombination med nedsatta praktiska och prosociala färdigheter som får konsekvenser på skola eller arbete. På Stigby finns två behandlingsavdelningar med vardera elva platser och en akutavdelning med nio platser samt en utslussnings- och eftervårdsenhet i Jönköping.