15 september 2017

Sätra samlar de saknade

För Anders "Markan" Markström, som själv har spelat fotboll i både Hammarby och Gefle och som länge har funnits med i olika ledarroller i fotbollen i Gävle, blev det tydligt att något måste hända. Både för honom själv då de tre barnen var utflugna men också för de många kvinnliga fotbollsspelare som hade slutat spela fotboll av olika anledningar. Kanske fick de barn, kanske platsade de inte eller så hade de flyttat till en ny stad men inte hittat någon passande klubb.

– Jag pratade med IK Sätra, där mina tre barn har spelat, och frågade om jag skulle kunna dra i gång det damlag som låg i träda sedan några år tillbaka, säger Anders Markström.
Klubben sa ja och "Markan" började mejla runt till en massa spelare som tidigare tillhört IK Sätra. Han bjöd in till ett första möte i början av 2015 och var så nöjd, köpte fikabröd och laddade med kaffe. Tre personer dök upp. Men efter ett tag kom det allt fler på träningarna. Nätverket växte.

– Ursprungstanken var att spelarna skulle ha något slags koppling till klubben eller stadsdelen, men nu är alla välkomna, säger Anders Markström.

IK får en bra start i derbyt mot Gefle på Gavlevallen med tre mål i första halvlek.

Det är bortamatch för IK Sätras damlag, derby mot Gefle IF:s andralag i division 3. Kvällen är ljummen och de mörka molnen är någon annanstans. IK Sätra har vunnit nio raka matcher och motståndarna är också med i toppen av serien. Anders Markström poängterar att de som tidigare inte har känt att de var delaktiga i sina föreningar, de som inte fick spela när det var dags för match, de får vara med i IK Sätra. Vissa matcher det första året duggade bytena extra tätt. Då var de nitton spelare. Andra matcher fick de bara ihop tio.

Matchen på konstgräset på Gavlevallen rivstartar med tre snabba mål för IK Sätra på mindre än en halvtimme. Tjejerna är bollsäkra och i många fall starka i det fysiska spelet, men konditionen och snabbheten är inte den samma som lokalkonkurrenternas. Den andra halvleken blir jobbig för de gröntröjade Sätraspelarna, men de håller undan och vinner med 2–3.

Den brokiga skaran spelare i IK Sätra är mellan 15 år – inlånade från juniorlaget – och strax över 40.

– Några skulle absolut platsa i både division ett och division två. Men de är nöjda med att träna en eller två gånger i veckan eller kanske mindre än så, säger Anders Markström.

Andra är långt från de högre serierna, de räckte inte till i sina tidigare lag, men är jätteviktiga i laget ändå. "För att de sprider god stämning", menar "Markan". Alla får spela minst femton minuter varje match och kan man träna är det bra.

– De bästa spelarna vet att vill de gå vidare, siktar de högre, då ska de kanske inte vara i IK Sätra. Vi är tydliga med det. Vi har ensamstående mammor i laget, som inte kan träna. Vår målvakt, Rebecca Carlsson, ska egentligen börja jobba klockan nio i kväll. Men nu får hon börja tio i stället och ja, matchen är ju slut tio i, säger Anders Markström.

Både Sara Öberg och Natalie "Natta" Perämäki var med från början när IK Sätras damlag föddes på nytt.

– Jag spelade i IK Sätra i elva år innan jag gick till IFK Gävle, som till slut lade ner sitt lag. "Markan" var min tränare när jag var liten och när han frågade om jag ville spela igen, ja då blev det så, säger Natalie Perämäki.

Sara Öberg och Anders Markström har varit med från starten.Sara Öberg spelade i Valbo FF men fick allt större problem med att få ihop jobb och träningstider. När hon fick tips om det nya laget i IK Sätra, då tog lusten att spela fotboll över.

– I början var väl tanken mest att träna för att det är roligt, någonstans mellan seriöst och Korpen. Nu går det ju bra, vi vinner matcher. Också. För det viktigaste är att vi har så himla kul, säger Natalie Perämäki som inte tyckte att det var så roligt med fotboll den sista tiden i IFK Gävle. Hon hann helt enkelt inte med. Både jobbet och fotbollen blev lidande. Nu längtar hon till träningarna och matcherna.Glädjen är tillbaka och Anders Markström finns alltid där för den som vill prata, och dessutom kan han väldigt mycket fotboll.

Men hur blir det om IK Sätra går upp i division två, måste de ändra något på sitt sätt att tänka då?

– Nej, det tror jag inte. Kanske får vi sätta in en träning till varje vecka för spelare som vill och hinner, säger Natalie Perämäki.

– Ja, det blir ju hårdare motstånd, det kommer man inte undan. Och då måste vi träna mer. Men andan i laget kommer inte att förändras, tror Sara Öberg.

De två spelarna är överens – de flesta i laget hade inte spelat fotboll längre, om de inte hade hittat IK Sätra.

– Det blir ofta för seriöst för snabbt. Det sammanfaller med att man ska börja i gymnasiet och pressen blir för stor, tycker Sara Öberg. Natalie Perämäki håller med. Det måste finnas valmöjligheter.

Under matchen vankar Anders Markström av och an i sin tränarruta. Han småpratar med den assisterande tränaren Micke Östling och slänger käft med de självkritiska tjejerna på bänken. "Markan" tycker att alla landets distrikt har råd med några lag och föreningar som tänker som IK Sätra, som vill spela seriefotboll utan att nödvändigtvis satsa stenhårt.

– Det måste finnas alternativ och det gäller även på olika cuper, flera olika nivåer är en bra idé. Sedan måste det finnas tränare som står upp för de spelare, för de tjejer som kanske inte har haft det så lätt i sina tidigare lag. Man måste se människan, se personen och möjligheten, säger Anders Markström.