25 april 2018

Allt fler hittar till Gömmaren

Från Magasinet Fotboll #1-2018

Kvällsmörkret har lagt sig över Huddinge sydväst om Stockholm. BK Gömmarens styrelse är samlad hemma hos ordförande Cecilia Söderlund. Det bjuds på kaffe, saft och kanelgifflar i det ljusa köket. Klubben är liten. Och ung. Den har ett A- och ett B-lag och bildades i maj förra året. Ett sätt för Huddinge IF:s breddlag för pojkar födda 1999 att leva vidare på sina egna villkor.

Björn Eriksson är förbundschef på Stockholms Fotbollförbund. På ett eller annat sätt har han också varit en del av Huddinge IF i närmare 40 år. Nu är han tränare för BK Gömmarens A- och B-lag och fungerar som ett slags rådgivare för styrelsen där tre tonåriga spelare, men också fyra föräldrar ingår.

– De flesta av de här grabbarna, seniorer i år, ville inte eller kunde inte spela i A-laget i division två. Då fanns valet att gå till olika klubbar i trakten, på varierande nivåer, men de ville fortsätta spela ihop. Nu, i en egen klubb har spelarna mer att säga till om, en gjorde klubbmärket till exempel. Alla ska känna att de är delaktiga, det är viktigare än att vi vinner matcher, säger Björn Eriksson.

Punkt efter punkt betas av på styrelse­mötet. Träningslägret i Barcelona runt påsken, en höjning av medlemsavgifterna, lagfotograferingen och budgeten. Och visst vore det en bra idé om spelarna Victor Eriksson, Gustav "Gurra" Jacobsén och vice ordförande Carl Hagman, som även är lagkapten, kunde leverera en matchrapport efter varje match nu när första säsongen i division sju hägrar. Senast ett dygn efter match ska rapporten skrivas.

Årsmötet närmar sig också. Man beslutar sig för att kombinera mötet med träningsmatchen mot Solberga i slutet av mars. Björn Eriksson ska kolla om de kan låna klubbhus och kafeteria av Huddinge IF.

– Annars kör vi hemma hos oss, säger Victor Eriksson, som är son till Björn och styrelseledamot.

Björn Eriksson berättar mer om sina tankar inför årsmötet, att valberedningen ska ringa runt till alla styrelsemedlemmar för att kolla hur de ställer sig till att fortsätta och vad de tycker behövs i styrelsen. Kanske ska det in någon mer spelare i styrelsen? Han flikar in att man nog ska vänta ett par, tre år till med att välja någon av spelarna till ordförande.

Mötet är slut och tränarna och spelarna beger sig till träningen på Segeltorps IP. På parkeringen på väg till omklädningsrum nummer tre på idrottsplatsen förklarar Björn Eriksson att de cirka 35 killarna i laget inte nödvändigtvis lägger ner massor med tid i på sitt fotbollsspelande. Här går inte de bästa före i kampen om vilka som ska spela matcher, andra kriterier gäller. Engagemang går före kvalitet.

– Många klubbar vill föda sitt A-lag med spelare, oavsett om man ligger i division fem eller två. När du är 15 år förväntas du träna tre gånger i veckan och vilja nå A-laget. Om du inte passar in i det mönstret är det lätt att droppa ur, säger Björn Eriksson.

Björn Eriksson i omklädningsrummet. Foto: Margareta Blom Sandebäck

Han anser att klubbarna ger de attraktiva träningstiderna och de bästa förutsättningarna till lagen som satsar, trots att alla medlemmar betalar lika mycket i avgift.

I omklädningsrummet hälsar Björn Eriksson på alla som släntrar in. Många skratt och fniss blir det. Till slut är de 21 spelare den här mycket kalla kvällen. Styrelsemedlemmen och målvakten Gustav Jacobsén började ganska sent med fotboll, när han var 13–14 år.

– Här får man vara med. Det är inte bara fotbollen som lockar utan det är kul att komma till träningen, träffa grabbarna och spela ihop. Det var ju därför vi startade BK Gömmaren, för att vi ville spela tillsammans, för att vi hade spelat ihop så länge. Vi hade kunnat gå till andra lag men vi har vår laganda, säger Gustav Jacobsén, som blivit mer och mer intresserad av styrelse­arbete, organisation och föreningsarbete.

På planen som är lite vitfläckig av snö körs många snabba matchlika övningar, med en hel del försök till genomskärare och kvicka omställningar, men också långskott med skiftande kvalitet och hårdhet. Pepp och beröm flyger genom luften, även när stenhårda skott landar långt utanför målet eller när passningar kommer i maghöjd i stället för på foten.

– Alla i laget är mina kompisar, säger Morteza "Musse" Hosseini som kommer från Afghanistan och inte har spelat organiserad fotboll länge alls.

– Det kommer att gå bra för oss i division sju, vi är redo och många har ju spelat i högre divisioner, förklarar han.

flera av spelarna i BK Gömmaren har lirat ihop sedan de var fem sex år gamla. De är kärnan, men stämningen som råder i klubben och på träningar och matcher, den lockar även många nya spelare.

– Du får komma och gå som du vill, men du gör ditt bästa och då spelar det ingen roll om du är division två-spelare eller håller division sjuklass, menar Björn Eriksson.

En som inte kommer på alla träningar är Leo Karlström som bor i Tullinge. Han slutade med fotbollen när han var tio år. Istället prioriterade han ishockey och innebandy. Han spelar fortfarande innebandy på hög nivå. Det är där hans drömmar finns men han tycker om att spela fotboll med BK Gömmaren. Ibland går han direkt från en träning till en annan.

– Det är så skön sammanhållning här. Jag lärde känna allihop redan första dagen. Att man har kul med varandra, det är det viktigaste. Dagens träning, den första utomhus, den har jag längtat efter. Det är ju så mycket roligare med större ytor, säger Leo Karlström och ler.

Spelaren Johan Berg Hult gör sig klar. Foto: Margareta Blom Sandebäck

Björn Eriksson ropar till samling, välkomnar ett par provspelare och håller ett litet anförande om vad som är så speciellt med BK Gömmaren. Han konstaterar att laget innehåller flera spelare som har lagt av med fotboll men som har bestämt sig för att börja igen. Några har börjat väldigt sent och andra har valt bort elitsatsning.

– Ett ganska konstigt gäng är ni, men när ni är här, då kör ni järnet! konstaterar Björn Eriksson just innan BK Gömmarens första utomhuspass för säsongen drar igång.