Joakim Persson - en meriterad hemvändare

Joakim Persson, Landskrona BoISSuperettan står för dörren. Med nya lag som vill hänga kvar, med exallsvenskar som vill upp igen, med unga och rutinerade spelare och faktiskt med en landslagsmeriterad 32-årig debutant.
- Ja, det stämmer. Enköping hemma blir min första match i Superettan, inser Landskronas Joakim "Jocke" Persson, så här dagarna före allvaret.
Känns det något extra, jag menar det här med premiärnerver?
- Absolut. Det infinner sig alltid en slags spänning i kroppen inför en premiär. Nu är det slut på träningsmatcherna. Nu börjar allvaret. Äntligen handlar det om poäng. Nu tar man fram de där sista 15-20 procenten av vad man har att ge.
Joakim Persson vet vad han talar om. Hans fotbollsresa är lång och innehållsrik och han har något att berätta om varje klubb och land han spelat i, så häng med på Joakim Perssons fotbollsresa från start till nu.
Högaborgs BK, moderklubb t o m 1992.
"Många minnen. Gamla skolkompisar. Mycket lek som blev till allvar. En rolig tid".
Joakim Persson - MFF, Atalanta, Göteborg, Esbjerg, Rostock och Stabaek.Malmö FF, 1992-96.
"De viktigaste åren i min fotbollskarriär. Det var här allt avgjordes. Kunde du ta en plats i mäktiga MFF var framtiden din. Jag minns när jag kom in på Tord Grips kontor och han sa att MFF ville skriva kontrakt med mig. Jag skulle få pengar och kombinera fotbollen med studier. WOW! Det var lite som att bli vuxen. Men det var jobbigt i början. Man fick ta vara på sig själv och vi tränade sju-åtta gånger i veckan. Jörgen Pettersson och jag kom samtidigt och vi bodde bara 50 meter från varandra. Mattias Thylander och Patrik Olsson var också i samma ålder. Jag tog min plats i A-laget och framtiden blev min".
Atalanta, Italien, 1996-97.
"Kontraktet med MFF skulle gå ut och jag tänkte, tar jag inte chansen kommer jag att sitta där om tio år och tycka synd om mig själv. Minns jag rätt skrev jag på efter en match mot Halmstads BK. Roger Ljung hjälpte mig och sommaren 1996 flög jag ensam ner till Bergamo där det väntade tung bergsträning. Första säsongen gjorde jag 12-13 matcher, fyra från start tror jag. Andra säsongen blev inte som jag tänkt mig. Några äldre rävar slutade och jag såg min chans, men då jag aldrig fick den kunde jag likaväl flytta hem till Sverige och börja om på ny kula".
IFK Göteborg, 1998-99.
"Här fick jag reda på att jag levde. Här gällde det att kunna ta emot skit utan att rasa samman. Fansen var väl okey, men klubben stod inte upp och när framgångarna uteblev var det lätt för tidningarna att ge sig på oss nya spelare i stället för de gamla trogna. När sedan Stefan Lundin tog över som tränare och fick för sig att jag skulle spela högerytter vara det bara att packa och tacka för sig. Jag tror dock jag gjorde en match som högerytter innan jag opererade knäet och drog".
Esbjerg, Danmark, 2000-02.
"I Esbjerg fick jag vad jag behövde. Här kunde jag koncentrera mig på fotbollen. Christian Karlsson var en annan spelare i deras satsning på att åter nå högsta serien, vilket vi gjorde direkt och jag kunde lämna Esbjerg som en nöjd spelare".
Hansa Rostock, Tyskland, 2002-05.
"Våren 2002 var jag lite småskadad och visste inte riktigt var jag stod formmässigt när Hansa hörde av sig. Det fanns gott om svenskar i klubben, bl a kompisen Marcus Lantz, som för övrigt är gudfar till vår dotter Isabella. Bundesliga väntade om jag ville och jag tvekade inte den här gången heller. Tyvärr blev Hansa Rostock den enda klubb jag trillat ur med under min karriär".
Stabaek, Norge, 2005-06.
"Jag förhandlade med 1860 München, men de strulade och kunde inte komma till skott, så när Stabaek hörde av sig valde jag Norge och nu fick jag åter spela med Daniel Nannskog, vi som börjat tillsammans i Högaborg. Stabaek gick upp i Tippeligan där vi blev femma."
Och nu väntar Landskrona BoIS i tre år för Jocke som spelat på alla platser utom i målet och som ytterback och som på resans gång gift sig med skånska Christine och är pappa till Isabella, snart 6, Oliver, 4 och Diego, blott ett halvt år ung.
- Mot Enköping spelar jag mittback, vilket nog blir min placering framöver också.
Din bästa match någonsin?
- Svårt, men jag fastnar för en med Hansa Rostock, då vi slog Dortmund med 2-1. Jag hade en brassespark som målvakten räddade vid 1-1 men vi fick sista ordet och tryckte in segermålet i 90:e minuten.
Din bästa medspelare?
- Många att välja på, men jag säger Jörgen Pettersson i MFF.
Den bästa spelare du mött?
- Delad förstaplats mellan Thierry Henry i U21-landslaget och Sampdorias Roberto Mancini.

Har du blivit rik på din fotboll?
- Vad är rik? Man vill väl alltid ha mer och jämfört med 12 000 kronor i MFF, då varje månad ändå gick back, har lönekurvan sett bra ut. Jag har aldrig tjänat som Rooney, men vi har så vi klarar oss.
Något du ångar i din karriär?
- Nej, faktiskt inte. Det har alltid kommit så mycket bra efter det andra.
Summerar Superettans kanske mest spännande debutant, som också kan skryta med tre A-landskamper och ett mål 1997…
…"och sisådär 700 U-landskamper. Man var ju alltid ung och lovande".
Nej, men exakt 27 U21 och 5 J-kamper.
Och den 3 april fyllde han 32 år.
- Så nu är jag bara lovande, avslutar Joakim med ett gott skratt.
Statistik/fakta Joakim Persson