Fokus på glädje, ansträngning och lärande

I Fotbollens spela, lek och lär fastslås att barn- och ungdomsfotbollen ska fokuseras på glädje, ansträngning och lärande. Vi har pratat med Rasmus Wallin Tornberg om vad det kan innebära i praktiken.

Varför rekommenderar SvFF att barn- och ungdomsfotbollen ska prioritera långsiktig utveckling?

- För att individens utveckling tillsammans med glädje och motivation är målet inom barn- och ungdomsfotboll. Fotbollen spelar en viktig roll i uppväxten och i fotbollen får tjejer och killar möjligheten att uppleva att de blir bättre på något. De får även känna tillhörighet till en grupp och utveckla sociala färdigheter som till exempel samarbete, kommunikation och hjälpsamhet vilket är viktiga färdigheter för resten av livet. Dessa delar, tillsammans med den fysiska aktiviteten vars positiva effekt för hälsan är väldokumenterad, bäddar för en god start i livet, oavsett om fotbollsintresset blir livslångt eller om färdigheterna överförs till andra idrotter eller skolan och andra sammanhang.

Finns det en motsättning mellan att utvecklas och att vinna?

- Nej, det finns ingen motsättning. I en miljö där fokus ligger på glädje, motivation och spelarutveckling kommer spelare att bli bättre och bättre. Detta kan i sin tur få bieffekten av ökade förutsättningar att vinna matcher. Eftersom bara ett lag kan vinna en match blir ett utvecklingsfokus särskilt viktigt. Skulle exempelvis ett utvecklingsinriktat lag förlora matchen skulle de kunna fokusera på ansträngning, samarbete och lärdomar vilket bäddar för ökad glädje och motivation. Om ett resultatinriktat lag förlorar är det däremot större risk att de upplever det som ett misslyckande och att glädjen och motivationen blir lidande.

- Det är snarare så att ett för stort fokus på kortsiktiga resultat kan hämma den långsiktiga utvecklingen. Spelare som fokuserar på att finten ska lyckas, att passningen går fram och att skottet går i mål riskerar att hamna i "talangfällan". Vilket handlar om att spelaren inte vågar testa saker som riskerar att misslyckas. Lösningen för dessa spelare kan då bli att enbart passa när sannolikheten till att lyckas är stor, till exempel med sin bästa fot och där det finns mycket yta. För att utvecklas på lång sikt behöver spelare snarare söka utmaningar, testa, experimentera och få uppleva att ibland lyckas och ibland inte. Detta kännetecknar en utvecklingsinriktad spelare.

Vad kan ledare och föräldrar praktiskt göra för stimulera en långsiktig utveckling?

- För både ledare och föräldrar är det viktigt att förstå att stärkt glädje och motivation är viktigare för den långsiktiga utvecklingen än att spelaren lyckas under träning och match.

- För ledare handlar det mycket om att skapa övningar som handlar om att spelare får testa, prova och leka sig fram till lärande, snarare än att de ska göra "rätt". Detta innebär även att tränaren lägger mindre tid på instruktioner och mer tid på att förstärka ansträngning och försök. Mycket av detta arbete görs innan träningen då tränaren väljer övningar som försätter spelaren i många situationer där hen får testa och prova under många olika omständigheter.

- Föräldrar kan i samma anda förstärka försök och ansträngning, snarare än lyckade utfall. Utifrån detta perspektiv så är det viktigare att barnet testat något nytt, t.ex. att passa med "näst bästa foten", än att passningen gått fram. Föräldrar som fokuserar på den långsiktiga utvecklingen berömmer försök och ansträngning samt ställer frågor efter träning och match som till exempel "Vad var roligt idag?", "Lärde du dig något nytt idag?" och "Fick du kämpa extra hårt någon gång under träningen?".