Diamantbollen 2002

"För alla tiders målrekord och för att hon varit den lysande stjärnan i svensk fotboll år 2002."

Carl Bildt, Hanna Ljungberg, Ingvar CarlssonJuryns motivering för vinnaren av Diamantbollen var ovanligt kort och koncis. Och det med rätta, för det rådde ingen som helst tvekan om att det gångna året tillhört Hanna Ljungberg, född 1979 och med Mariehems SK som moderklubb.

Hanna Ljungberg gjorde sin allsvenska debut i Sunnanå, men gick 1998 över till Umeå där hon starkt bidragit till att göra klubben till en av Europas allra främsta. I landslaget debuterade Hanna redan 1996 med att göra mål i en EM-kvlamatch borta mot Spanien.

Hanna hade succé med det mesta under säsongen 2002. Redan före Damallsvenskans slutomgång stod det klart att UIK:s målspruta hade slagit alla tiders målrekord i Damallsvenskan. Till slut stannade Ljungberg på 39 mål i serien, vilket även är en tangering av den herrallsvenska rekordnoteringen från 1925.

Hanna var även säsongens främsta målskytt i damlandslaget med nio fullträffar, totalt står hon efter säsongen på 39 mål (även här) på sammanlagt 79 A-landskamper. Hanna har även tre U21- och nio flicklandskamper på sin meritlista.

En av de viktigaste matcherna för Umeå säsongen 2002 tvingades dock Hanna Ljungberg se från sidlinjen. I den europeiska cupfinalen mot Frankfurt var hon nämligen avständ, och fick se Umeå förlora med 2-0. Men i och med att Hanna och Umeå avslutade säsongen 2002 med att bli klara för semifinal i UEFA Women's Cup mot samma Frankfurt så finns alla möjligheter till revansch i år.

Redan vid 23 års ålder är Hanna Ljungberg både merit- och kvalitetsmässigt en av de främsta i den svenska damfotbollens historia. Den nordamerikanska proffsligan har självfallet sina blickar på en världsspelare som Hanna men hitintills har Ljungberg varit kallsinnig till locktonerna. Europacupguld med UIK ligger bland annat i den andra vågskålen liksom satsningen på landslaget och VM-slutspelet 2003. Hur länge Ljungberg kan mostå proffschansen sedan återstår att se men eftersom såväl Hanna som den svenska, och europeiska, damfotbollen är i stark utveckling får det bli en öppen fråga. Korten kan se annorlunda ut när Hanna tar beslut nästa gång.