Tankar om FIFA, RF och Regeringen!

Valborgsmässoaftons förmiddag.

Om en månad vet vi vem som är FIFA:s president fram till och med kongressen 2019 och om en månad börjar Riksidrottsmötet och då ska vi välja RF-ordförande för de kommande två åren…

Jag vill påstå att det nordiska samarbetet mellan våra sex fotbollförbund har medfört att vi gjort något unikt i världsfotbollen. Vi har tillsammans nu träffat och haft rundabordssamtal med de tre motkandidaterna till Sepp Blatter. Den sittande presidenten var också inviterad, men avböjde.

Holands ordförande Michael van Praagh och prins Ali av Jordanien på nordiskt möte.Vi har under våren träffat såväl Luis Figo, den förre storspelaren, Prins Ali, ordförande i Jordanien och ledamot i FIFA:s Exekutivkommitté samt Michael van Praagh, ordförande i Holland och ledamot i UEFA:s Exekutiva kommitté. Alla tre har likartade ambitioner även om van Praagh är tydlig med att hans mandat är endast en period, fyra år, där han vill fokusera på omställning och förändring.
För övrigt handlar det mycket om transparens och öppenhet, stärka nationsförbundens roll i FIFA och framförallt ett nytt ledarskap.

Fredagen den 29 maj sker omröstningen i Zürich och då ska de 209 medlemsländerna avge sina röster. Är det då taktiskt klokt med tre motkandidater? Mycket tveksamt, tycker jag. Och därför är den närmaste tidens utveckling mycket intressant. Kommer alla tre att vara kandidater den 29 maj? Kanske inte! Finns idag inga tecken på att någon är på väg att dra sig tillbaka, men mycket kan hända på en månad.

Hur ska Sverige rösta? Vi har styrelsemöte den 21 maj och då kommer styrelsen att ge vår delegation vägledning, men det är ju först på plats som vi slutligen kan avgöra och det beror ju på hur spelplanen ser ut när det är dags för omröstning.

Vi kommer att agera på liknande sätt när det gäller valet till RF-ordförande. Förbundsstyrelsen ger delegationen som åker till Helsingborg vägledning och sedan avgörs det slutligen på plats.
Valberedningen har sagt sitt och enigt ställt sig bakom Björn Eriksson. Håkan Leeman har dragit tillbaka sin kandidatur och därmed återstår det tre kandidater, som utöver Björn varit intresserade av uppdraget. Nämligen Tommy Ohlström, Tomas Eriksson och Lars Liljegren. Just nu är det lugnt och stilla, men det kan ju trots allt vara så att någon av ovanstående är beredd att ta en kamp med Björn Eriksson. Vi följer förstås noga utvecklingen och beslutar oss, slutligen, på plats i Helsingborg.

Ett av våra tretton strategiska mål handlar om att vi vill stärka vår roll för ett integrerat Sverige. Jag är därför glad över att Regeringen, med idrottsminister Gabriel Wikström i spetsen, tror på idrotten och därmed också på fotbollen. Satsningen på öronmärkta resurser för ökad integration till idrotten är en tydlig signal på den tilltro som finns när det gäller idrottens möjlighet att kunna göra skillnad och bidra till att skapa ett bättre Sverige.

Det görs massor i den här riktningen i Fotbollssverige varje dag och vår dagliga verksamhet leder till förbättringar på området, men även vi har utmaningar för att öka mångfalden. Vi borde kunna få ännu fler tjejer med invandrarbakgrund till vår verksamhet, vi borde kunna rekrytera fler ledare både som tränare och i andra uppdrag fast vi ska samtidigt vara stolta över att mycket görs och att vi är på rätt väg.
Regeringens tilltro och tillförda resurser ger oss energi och det är gott att veta att beslutsfattarna tror och litar på vår förmåga. Det ger oss självförtroende! Vi kanske rentav kan inspirera andra idrotter till att öka ansträngningarna inom området och sprida våra goda exempel. Vi skapar för området Jämställdhet och Mångfald en arbetsgrupp under Förbundsstyrelsen, den gruppen kommer att ta ytterligare tag i just denna fråga.

Njut av en skön helg även om vårvädret, just denna förmiddag där jag befinner mig på Västkusten, känns mycket avlägset.

Karl-Erik