VM-blogg nummer 14

Idag är det dag 14 på rysk mark och därmed den 14:e VM-bloggen.

Sverige - tillsammans

Mina tankar är idag fyllda av en mängd olika känslor. Det handlar om stolthet, besvikelse, ilska, glädje och revanschlust. Våra landslagskillar var igår sekunder från en resultatmässig bragd mot regerande världsmästarna från 2014 och det lag som vann senaste Confederations Cup, ifjol i Ryssland, med ett B-lag.

Sverige gjorde en heroisk insats och skapade dessutom många fina målchanser mot ett frustrerat Tyskland. Det är klart att jag är oerhört stolt över att ha upplevt detta och stolt över att ta del av fotbollsvärldens respekt och hyllningar till den prestation alla gjorde, tillsammans, i Sotji, midsommardagen 2018.

Vi kommer nog aldrig att glömma denna blytunga förlust, en av de allra tyngsta, men samtidigt också vara stolta över den insats som alla gjorde vid Svarta Havet, Midsommardagen 2018.
Besvikelsen är naturligtvis stor över att vi inte fick med oss något i poängväg för det var alla i det här laget värda.

Också besvikelse och ilska över att detta tyska världslag innehöll ledare som varit med länge men som uppenbarligen ännu inte lärt sig hur man ska fira en seger. En seger gläds man åt tillsammans med sina egna kamrater. En seger tar man inte som en chans att håna sina motståndare. Det är lågt och riktigt dåligt.
Riktigt bra däremot att min tyske kollega direkt efter matchen hörde av sig och bad om ursäkt. Vi har de bästa relationerna med det tyska förbundet och han är mån om att dessa relationer inte ska störas av ledare som missuppfattat sitt uppdrag. Hans uppriktiga ursäkt och löfte om att personligen agera mot de berörda ledarna ger hopp och respekt.

Vi vinner som ett lag och vi förlorar som ett lag så ilskan över hur vissa i sociala medier spyr ut sin uppfattning om enskilda spelare är fullständigt oacceptabel och så långt ifrån de värderingar jag står för och den värdegrund som svensk fotboll lever efter. Jag blir beklämd när fd spelare, fd ledare, fd domare och fd journalister agerar på ett sätt som ger näring åt näthatare och smygrasister.
Alla som idrottat eller varit i närheten av en lagidrott vet att vi kämpar och sliter tillsammans, når framgångar tillsammans och ibland upplever besvikelser tillsammans. Att då kasta sig ut i sociala medier och attackera ger bara näring till de som vill illa och som vill skapa ett annat samhälle byggt på värden som är långt ifrån våra värderingar.
De som är riktiga supportrar är besvikna men uppträder i skrift på ett sätt som gör att vi håller ihop och inte splittrar. Jag är uppriktigt förbannad över vad jag läser från några av mina sk "vänner" på Facebook. Skärpning!

Mitt i denna ilska blir jag också glad, för idag har en del raderat bort sina plumpa kommentarer från igår och i natt och flödena tas över av andra åsikter som ligger mycket mer i linje med de värderingar vi har. Nättrollen får idag ingen ytterligare näring utan ledare och spelare får uppskattning och förhoppningarna inför Mexico-matchen lyfts mer och flödena fokuserar också på att starkt kritisera de orättfärdiga påhopp som tidigare förekommit. Bra! Och det ger ändå hopp om att det goda ska segra och att hur vi beter oss och agerar gentemot varandra står över resultat i en enskild fotbollsmatch. Fotbollen skapar känslor och ett fantastiskt engagemang och våra supportrar bar fram laget igår. Låt oss hoppas på samma stöd i matchen mot Mexico så finns det fortsatt stora förhoppningar om avancemang från vår VM-grupp.

Som sagt en dag med mycket blandade känslor, men en dag som ändå låter förhoppning, revansch och tro på våra starka och stadiga värderingar stå i fokus när vi närmar oss lunch i Gelendzhik vid Svarta Havet.

Karl-Erik