Ring och få hjälp!
Ring 020-44 11 11
Läs merVM i Sverige 1958
Inför VM på hemmaplan 1958 var frågan om Sverige skulle använda sina bästa spelare (de kontroversiella utlandsproffsen), eller om man skulle fortsätta att hålla hårt på amatörismen? Med enbart amatörer hade Sverige missat att ens kvala in till VM 1954. Nu beslöt man först att öppna dörren för hemvändaren Gunnar Gren, men snart reste en delegation till Italien och kom hem med löften från Liedholm, Hamrin, Skoglund, "Julle" Gustavsson och Arne Selmosson.
I maj 1958 samlades så en trupp om 22 spelare till läger i Lillsved utanför Stockholm, under ledning av den brittiske tränaren George Raynor.
| Spelprogram VM 1958/Match Schedule | |||
| 8 jun | Mexiko | Solna | 3-0 |
| 12 jun | Ungern | Solna | 2-1 |
| 15 jun | Wales | Solna | 0-0 |
| 19 jun | Sovjet | Solna | 2-0 |
| 24 jun | Tyskland Germany | Göteborg | 3-1 |
| 29 jun | Brasilien Brazil | Solna | 5-2 |
|
Landslagstränare/Coach: George Raynor |
|||
Alla fakta hämtade ur Fotbollboken 1959, Årets Fotboll 1958 och Fotboll 1957-58. Bilder är om annat ej anges hämtade ur SvFF:s bildarkiv eller SvFF:s officiella VM-rapport från 1958.
VM spelades på 12 orter i landet, från Malmö i söder till Sandviken i norr. Sveriges gruppspelsmatcher förlades till nationalarenan Råsunda. Lottningen av grupperna gjordes efter geografiska hänsyn, där bland annat länderna från östblocket hölls isär. För Sverige blev det en mycket gynnsam lottning mot okända Mexiko, "enmanslaget" Wales (med världscentern John Charles) och ett Ungern som var en stornation på nedgång.
Fotbollförbundet slöt ett avtal med Sveriges Television, som fick direktsända nio matcher för den storslagna ersättningen 800.000 kronor. Enligt SvFF:s Jubileumsbok sägs någon ur FIFA:s organisationskommitté ha anmärkt: "Kan vi verkligen ta emot pengar? Vi ska ju vara glada att de sänder".
Fotbolls-VM direkt i TV blev ett tungt argument i många svenska hem där familjens första TV-apparat införskaffades.
Sveriges matcher
Mexiko-Sverige 0-3 (0-1)
8 juni 1958
Råsunda, Solna
0-1 Agne Simonsson (16'), 0-2 Nils Liedholm (57', straff), 0-3 Agne Simonsson (64').
Uppvisning av Flygvapnet, 250 folkdansare och tal av kung Gustaf VI Adolf ramade in VM-premiären på Råsunda. Det svenska laget hade hunnit ledsna på det isolerade lägerlivet, och var rejält spelsugna.
Men det blev en försiktig inledning, där både spelare och publik var påfallande nervösa, Mexiko var gruppens absoluta "måste-match", men också ett motstånd man inte visste mycket om bortsett från att mexikanerna visat fin teknik under sina träningar.
Sverige tog ändå ledningen efter en kvart genom Agne Simonsson efter pass från Lennart "Nacka" Skoglund, som var Sveriges bäste spelare i matchen. I andra halvlek släppte sedan försiktigheten och Sverige tog kommandot i matchen. Mexiko skapade mycket lite framåt, medan svenskarna sumpade ett antal vassa chanser. Med normal utdelning borde segermarginalen kunnat bli den dubbla.
Nu blev det ett straffmål av Nisse Liedholm efter att Kurre Hamrin fällts. Liedholm visade kyla när han tvingades slå om straffen, och satte den på samma ställe som den första: högt till höger.
Slutresultatet fastställdes med en kopia av det första målet, "Nacka" dribblade sig ner till kortlinjen, och serverade Simonsson med en passning snett-innåt-bakåt.
Sverige: Svensson - Bergmark, Axbom - Liedholm, Gustavsson, Parling - Hamrin, Mellberg, Simonsson, Gren, Skoglund
Mexiko: Carbajal - del Muro, Villegas - Portugal, Romo, Flores - Hernandez, Reyes, Calderon, Gutierrez, Sesma.
Publik: 34.107
Domare: Nikolaj Latysjev, Sovjetunionen
Sverige-Ungern 2-1 (1-0)
12 juni 1958
Råsunda, Solna
1-0 Kurt Hamrin (34'), 2-0 Kurt Hamrin (55'), 2-1 Lajos Tichy (86').
Ungern tog silver i VM 1954, och hade under hela 50-talet varit ett av världens absolut bästa lag. Men efter Sovjets invasion 1956 hade tiotusentals ungrare gått i landsflykt, däribland landslagsstjärnorna Puskas, Kocsis och Czibor. Laget hade endast med nöd och näppe kvalat in till VM i Sverige, och förväntingarna var inte högt ställda hos ungrarna.
Sverige inledde än en gång matchen försiktigt, men stod snart det mesta av spelet. Kurre Hamrin gjorde två mål, båda på skott från utanför straffområdet. Vid ställningen 2-0 missade Agne Simonsson en straff, och ungrarna kom plötsligt igen. Nu var det defensiven som räddade Sverige. Sigge Parling slet outtröttligt i mitten, och backlinjen agerade samspelt och lugnt. I mål fick Kalle Svensson ändå göra ett antal kanonräddningar.
Ungern reducerade i slutminuterna, varpå Sverige fick ett till synes korrekt mål (av Parling) underkänt. Matchen slutade 2-1, och Sverige var därmed i praktiken klara för slutspelet.
Sverige: Svensson - Bergmark, Axbom - Liedholm, Gustavsson, Parling - Hamrin, Mellberg, Simonsson, Gren, Skoglund.
Ungern: Grosics - Matray, Sarosi - Szojka, Sipos, Berendi - Sandor, Tichy, Bozsik, Bundszsak, Fenyvesi.
Publik: 38.850
Domare: John Mowat, Skottland
Sverige-Wales 0-0
15 juni 1958
Råsunda, Solna
Wales gjorde sin första (och hitills enda) slutspelsturnering. Egentligen var platsen Israels, som var klara för VM via walkover sedan fyra muslimska länder (Indonesien, Sudan, Turkiet och Egypten) vägrat möta israelerna. FIFA ansåg dock inte att ett lag skulle kunna komma till VM utan att sparka en boll - och ordnade i all hast ett extrakval. De grupptvåor som ville ställa upp fick dra lott, och lotten föll på Wales som enkelt besegrade Israel med 4-0 sammanlagt.
Inför Wales-matchen var Sverige redan klart för slutspel, och bytte fem spelare i startelvan. Matchen blev en ganska avslagen historia, där Sverige hade ett visst övertag i chanser men saknade skärpa. Wales hade ett stabilt men anonymt lag som litade mycket på centern John Charles - världens då dyraste spelare (Leeds United till Juventus för den svindlande summan 69.000 pund).
Med 90 kilo fördelade över dryga 190 cm var Charles en fruktad centertank, men i matchen mot Sverige drogs han tidigt ner på mittfältet, och försökte därifrån spela fram sin bror Mel Charles på topp. Matchen slutade mållös, och innebar att Wales och Ungern stannade på 3 poäng vardera. För första och sista gången i VM var det bestämt att poängmässigt dödläge på andraplatsen skulle lösas med en omspelsmatch, en match som Wales kom att vinna med 2-1.
Sverige: Svensson - Bergmark, Axbom - Börjesson, Gustavsson, Parling - Berndtsson, Selmosson, Källgren, Löfgren, Skoglund.
Wales: Kelsey - Williams, Hopkins - Sullivan, Mel Charles, Bowen - Vernon, Hewitt, John Charles, Allchurch, Jones.
Publik: 29.800
Domare: Lucien van Nuffel, Belgien
Slutspelet
