VM i Sverige 1958 - Slutspelet

Skrällen i gruppspelsfasen var framförallt att favorittippade Argentina slutade sist i sin grupp efter storstryk mot Tjeckoslovakien. I tre av de fyra grupperna slutade två lag på samma poäng i kampen om andraplats. Det dödläget löstes för första och förmodligen sista gången i VM-historien med omspelsmatcher, där vinnarna blev Wales (2-1 mot Ungern), Nordirland (3-1 mot Tjeckoslovakien) och Sovjet (1-0 mot England).

Slutspelsmatcher VM 1958/Final playoffs
kvartsfinal	Sverige-Sovjet	Solna	2-0
kvartsfinal	Frankrike-Ungern	Norrköping	4-0
kvartsfinal	Brasilien-Wales	Göteborg	1-0
kvartsfinal	Tyskland-Jugoslavien	Malmö	1-0
semifinal	Brasilien-Frankrike	Solna	5-2
semifinal	Sverige-Tyskland	Göteborg	3-1
tredjepris	Frankrike-Tyskland	Göteborg	6-3
final	Brasilien-Sverige	Solna	5-2

Sveriges matcher i slutspelet

Kvartsfinal
Sverige-Sovjet 2-0 (0-0)
19 juni 1958
Råsunda, Solna
1-0 Kurt Hamrin (49'), 2-0 Agne Simonsson (88')
Sverige hade väntat sig England i kvartsfinalen, men engelsmännen förlorade något överraskande sin omspelsmatch mot Sovjet med. Oroväckande för det svenska laget som haft svårt mot Sovjet, och usla 0-13 i målskillnad på de senaste två mötena. Ett häftigt regnväder timmarna före matchen fick många åskådare att välja den nya uppfinningen tv-soffan framför att åka ut till Råsunda.
Det svenska laget gjorde dock en match som ansågs vara den bästa ett svenskt landslag gjort på många år. Efter en mållös första halvlek blixtrade det om svenskarna, och Sverige spelade ut sovjeterna helt. Med blixtsnabba kombinationer vände Simonsson, Hamrin och Gren ut och in på Sovjet. Även halvbackskedjan med Parling, Gustavsson och Börjesson kvitterade ut toppbetyg för sitt spel.
Samtidigt som nära nog varje svensk spelade nära toppen av sin förmåga, så ska man inte glömma att Sovjet lär ha varit tunga i benen efter bara en vilodag sen omspelmatchen mot England.
Världsmålvakten Lev Yashin släppte in matchens två mål, båda inslagna från nära håll efter samspel mellan Kurre Hamrin och unge Agne Simonsson.
Sverige: 1Svensson - 2 Bergmark, 3 Axbom - 15 Börjesson, 14 Gustavsson, 6 Parling - 7 Hamrin, 8 Gren, 9 Simonsson, 4 Liedholm, 11 Skoglund.
Sovjet: 1 Yashin - 2 Kessarev, 4 Kusnetsov - 5 Voinov, 3 Kriyevski, 16 Tsarev - 17 A. Ivanov, 8 V. Ivanov, 9 Simonyan, 10 Salnikov, 11 Ilyon.
Publik: 31.900
Domare: Reginald J Leafe, England

Semifinal
Sverige-Västtyskland 3-1 (1-1)
24 juni 1958Ullevi, Göteborg0-1 Hans Schäfer (24'), 1-1 Lennart Skoglund (33'), 2-1 Gunnar Gren (82'), 3-1 Kurt Hamrin (89')
Till semifinalen rådde verklig fotbollsfeber i Sverige, och biljetterna till Ullevi var dyrgripar. Den exakta publiksiffran blir nog aldrig klarlagd, bland släpptes flera hundra biljettlösa tillresta tyskar in på ståplats av bussiga lokalarrangörer (mot uppvisande av pass!). Sverige ställde upp med samma lag som besegrat Sovjet.
Västtyskland var regerande världsmästare och ett fruktat lag, inte minst för sin fysiska spelstil. Vägen till semifinal hade varit besvärligare än väntat, efter svaga matchinledningar hade tyskarna bara fått oavgjort mot Nordirland och Tjeckoslovakien. I kvartsfinalen avfärdade man dock enkelt Jugoslavien med 1-0, och formen tycktes vara stigande.
I semifinalen fick tyskarna en perfekt start, då man väntade ut den svenska anstormingen första kvarten och sedan gjorde mål på sin första riktiga kontring. Uwe Seeler hann upp en brant boll och serverade ett perfekt inlägg till Hans Schäfer, som avslutade med en sträckt vrist upp i nättaket bakom en chanslös Kalle Svensson.
Svenskarna lät sig inte nedslås, utan fortsatte anfalla. "Nacka" missade ett friläge bara minuter efter tyskarnas mål, men tog revansch strax därefter. "Nacka" snappade upp en chansboll från Liedholm, och drog på ett pressat skott precis invid vänstra stolproten.
Efter kvitteringen var matchen ytterst jämn, fram till den matchavgörande händelsen i 62:a minuten. Den tyske vänsterbacken Erich Juskowiak blev utvisad, efter en eftersläng i form av en kraftig spark på en halvliggande Kurre Hamrin. Vild diskussion uppstod, och först när lagkamraterna Walter och Schäfer släpat den ursinnige Juskowiak av planen kunde matchen återupptas.
Tyskland fortsatte skapa hyperfarliga chanser med bara 10 man på planen men när Walter under några minuter tvingades linka av planen efter en kollision med Parling, så lyckades svenskarna samla sig och fick grepp om bollen och matchen. Med knappt 10 minuter kvar att spela kom det förlösande målet till 2-1.
"Nacka" vann boll långt ner på egen planhalva, ruschade 30 meter och passade Hamrin, som förlängde till Gunnar Gren som sköt direkt i steget. Det stenhårda skottet satt i krysset, träffade målets innerstag och for ut med sådan kraft att få åskådare hann uppfatta att bollen varit inne. Grens mål hade förmodligen blivit legendariskt, om nu inte Kurre Hamrin bara minuter senare gjort ett än mer minnesvärt mål...

Hemma i Tyskland var det upprörda känslor efter matchen, man ansåg att domaren varit politiskt färgad samt att den svenska publiken varit osportslig i sitt högljudda och hejaklacksledda jubel. De tyska spelarna och lagledningen tog dock förlusten med fattning, och lyckönskade Sverige inför finalen.
Sverige: 1Svensson - 2 Bergmark, 3 Axbom - 15 Börjesson, 14 Gustavsson, 6 Parling - 7 Hamrin, 8 Gren, 9 Simonsson, 4 Liedholm, 11 Skoglund.
Västtyskland: 1 Herkenrath - 7 Stollenwerk, 3 Juskowiak - 4 Eckel, 2 Erhardt, 6 Szymaniak - 8 Rahn, 9 Walter, 12 Seeler, 11 Schäfer, 14 Cieslarczyk.
Publik: 51.500
Domare: Istvan Zsolt, Ungern

Final
Brasilien-Sverige 5-2 (2-1)
29 juni 1958
Råsunda, Solna
0-1 Nils Liedholm (4'), 1-1 Vava (9'), 2-1 Vava (31'), 3-1 Pelé (55'), 4-1 Zagallo (68'), 4-2 Agne Simonsson (80'), 5-2 Pelé (90')
De båda finallagen ställde upp med samma manskap som i semifinalerna. Det regnade över Råsunda dygnet före match, och optimisterna trodde att en blöt tung plan skulle gynna svenskarna. Och kunde man bara få in ett tidigt ledningsmål skulle väl sydamerikanerna tappa modet helt...?
Och visst. Med bara tre minuter spelade tog Simonsson bollen på en retur i det brasilianska försvaret, började dribbla men spelade istället in till Liedholm. Under tuff uppvaktning gjorde sig Liedholm fri från bevakaren Zito, drog höger och sköt ett flackt vinklat skott mot borte burgaveln. Brasilianske målvakten Gylmar sträckte ut, men nådde inte. 1-0 till Sverige, och en extatisk hemmapublik vädrade guld!
Men det tog inte lång tid för åskådarna att inse sitt misstag. Brasilien lät sig inte bekomma av målet, utan spelade oberört vidare. Reptilsnabbe Garrincha visade upp en ruskig bollkontroll, och passerade gång på gång Sven Axbom som ett spöke. Efter fem minuter var det kvitterat, sedan Vava längs marken saxsparkat in ett inlägg från Garrincha. Anfallet gick så snabbt att Gustavsson, Parling och Axbom såg ut att stå stilla. Det svenska jublet på läktarna hade förbytts i ett dämpat sorl när Brasilien stal bollen direkt vid avspark, och Pelé långt utifrån höger sköt ett mäktigt skott i ribban.
Det var Brasiliens match därifrån. Den svenska startelvan hade VM:s högsta snittålder, och nu började det märkas. Gunnar Gren var 38 år fyllda, Liedholm närmade sig 36. Bara Agne Simonsson var med sina 23 år någon ungdom. Laget förmådde inte störa Brasilien högt upp i planen, och resultatet blev att svenskarna långa perioder knappt fick låna bollen. "Kattens lek med råttan", menade den internationella pressen efteråt.
En del svenska chanser skapades det ändå. Hamrin uträttade en del framåt, och "Nacka" lyckades lobba Brasiliens målvakt - men Zagallo räddade på mållinjen. Men framförallt var det en ren uppvisning av Brasilien. Pelé, Vava och Dida plågade Kalle Svensson med skruvade kanonskott ur alla vinklar. Efter att Brasilien gjort en kopia på sitt första mål var ställningen 2-1 i halvtid, ett mycket smickrande resultat för Sverige.
Pelé ökade till 3-1 med ett klassiskt mål, 17-åringen lobbade först bollen över "Julle" Gustavsson, rundade honom och sköt bollen direkt i mål. 4-1 gjorde Zagallo efter slarv av Reino Börjesson - och där tyckte brassarna att matchen var slut och började dra ner på tempot.
Sverige reducerade genom Agne Simonsson, som (i misstänkt offsideläge) kom helt fri efter en stickare från Hamrin. Med 10 minuter kvar att spela såg det knappast ljust ut, men alla hade inte gett upp. Sigge Parling välte Pelé på huvudet, och justerade sedan Vava samtidigt som Bergmark sprang ner Didi. Från åskådarplats visslades det dock missnöjt åt hårdheten, de brasilianska teknikerna hade vunnit över hemmapubliken.
Med matchens allra sista bollkontakt språngnickade Pelé in 5-2, den franske domaren blåste av matchen med bollen i nätmaskorna och någon avspark gjordes aldrig. Firandet blev minnesvärt, svenskarna applåderade sina överlägsna motståndare när de lyfte VM-pokalen (utdelad av FIFA-presidenten Arthur Drewry). Kung Gustaf VI Adolf kom ner på planen för att gratulera lagen och fotograferades med bucklan och de glädjerusiga världsmästarna, som sedan till publikens jubel sprang ärevarv med en stor svensk flagga.
Också Sverige hade en hel del att fira. VM-silvret var den största framgången någonsin, och turneringen hade varit en ekonomisk och organisatorisk succé. Att Brasilien vann guldet ansågs vara synnerligen rättvist, och att de gjort det på ett publikfriande och sportsligt sätt gjorde finalförlusten lätt att bära för både landslag och publik.
Sverige: 1Karl Svensson - 2 Orvar Bergmark, 3 Sven Axbom - 15 Reino Börjesson, 14 Bengt Gustavsson, 6 Sigvard Parling - 7 Kurt Hamrin, 8 Gunnar Gren, 9 Agne Simonsson, 4 Nils Liedholm, 11 Lennart Skoglund.
Brasilien: 3Gylmar - 4 Djalma dos Santos, 12 Nilton dos Santos - 19 Zito, 2 Bellini, 15 Orlando - 11 Garrincha, 6 Didi, 20 Vava, 10 Pelé, 7 Mario Zagallo.
Publik: 49.737
Domare: Maurice Guigue, Frankrike
Världslaget 1958