Tibbling: Större klubbar borde hjälpa mindre klubbar

Simon Tibbling tackar främst sina föräldrar för sin framgång inom fotbollen.

Flytt till storklubb som nioåring, därefter spikrak karriär. Simon Tibbling tackar sin omgivning för att han nått långt.
– Jag har sett fantastiskt duktiga spelare lägga av för att de inte fått nog med stöd, säger landslagets U21-mittfältare.

Säsongen i holländska FC Groningen har varit blandad. Efter en svag inledning har laget i princip parkerat i mitten av tabellen sedan i vintras. Nu väntar ett U21-slutspel där
Simon Tibbling av många ses som en centralfigur i Håkan Ericssons trupp.

– Jag hade aldrig orkat satsa om det inte vore för en rad människor som stöttat mig. Inte minst pappa som kört mig till alla träningar. Jag hade aldrig pallat att åka kommunalt flera gånger i veckan från Grödinge till Bromma när jag var barn. Att jag kommit dit jag kommit beror självklart på att jag haft den inre drivkraften och viljan att bli bättre. Men omgivningens betydelse är enormt viktig.

Simon Tibbling. Foto: Margareta Bloom Sandebäck.

Redan som nioåring värvades Simon Tibbling till BP. Han har inte ett ont ord att säga om den utbildning han fick i den ofta krävande akademiverksamheten.
Ändå sticker han inte under stol med att han är tveksam till om barn ska lockas att byta klubb så tidigt som han själv gjorde.

– För mig var det fantastiskt att komma till BP. Jag hade aldrig fått samma individuella utveckling om jag hade stannat i Grödinge. Tränarna var väldigt duktiga instruktörer. Samtidigt tycker jag att det vore bäst om barnen själva får välja att söka sig vidare, säger Simon Tibbling.

Med klubbytet höjdes kraven och konkurrensen. Simon Tibbling beskriver flytten, 14
år tillbaka i tiden, som den "största jag gjort i karriären". Redan efter ett par år kände han
de första symptomen på prestationsångest. Som spelare i BP:s akademilag förväntades
han leverera. Han pallade trycket, men berättar att han har sett andra duka under.

– Det målas tidigt upp en bild av att man ska bli fotbollsspelare, annars är man
liksom misslyckad. Det är nackdelen med en tidig satsning, säger han och fortsätter:
– Jag har förlorat många lagkamrater under åren. Mycket beroende på att de inte har den stöttning som exempelvis jag haft.

Trots att han har haft en närmast spikrak karriär där han under sina år i BP knappt visste hur det kändes att förlora, menar Simon Tibbling att jakten på resultat ofta får för stor betydelse för tidigt.
En förklaring står troligtvis att finna i att tränarna är pressade att leverera vinster för att visa att verksamheten är framgångsrik.
– Det är lätt att det blir en prestigesak. Men tränarna är där för att göra spelarna så bra som möjligt. Jag har sett tränare i många lag som glömmer bort sin uppgift.

Av de spelare som har passerat revy genom åren minns Simon Tibbling flera som han trodde skulle nå långt men som klev av på vägen. Förutom bristen på ett stabilt socialt nätverk tror han att det är svårt för en ung spelare att mentalt klara av att petas från ett handplockat akademilag.

– Självklart är det jättetufft att få beskedet att man inte platsar. Det tar nog hårt på en, både som spelare och människa. De jag kan minnas tillbaka i tiden slutade med fotboll. Men jag tycker att det har blivit bättre på senare år, svensk fotboll är lite bättre på att erbjuda alternativ i dag.

Han pekar på att det finns betydligt fler mindre klubbar som har hög kvalitet på verksamheten och som kan fånga upp spelare som ratats av större elitföreningar.
– Titta på juniorallsvenskan, där finns mindre lag som gör det jättebra och de klubbarna kan absolut vara ett alternativ som kan ge spelare nya chanser.

Tre snabba passningar

Hur ser du på tidig selektering och nivåindelning?
– Väldigt svår fråga, som jag inte tror har ett exakt svar. Bäst är om barnen får bestämma vad de själva vill.

Hur viktigt är utbildning för en ung elitsatsande spelare?
–Otroligt viktig. Mina föräldrar poängterade alltid att skolan går först. Det gör också att man avdramatiserar fotbollens betydelse.

När blir resultaten viktiga?
– De är oviktiga fram till
seniornivå. Tittar man på min
kull från BP spelar pokalerna
från pojklagsåren ingen roll.
Det som är väsentligt är att
vi är sex-sju som spelar på
elitnivå i dag.

Bortsett från de första åren med pappa Pontus som tränare i Grödinge SK, har Simon Tibbling haft välutbildade och anställda tränare. Han ser ingen anledning att rucka på den nuvarande modellen med ett Fotbollssverige där merparten består av ideellt arbetande tränare och ledare. Däremot efterlyser han mer samarbete.

– Varför inte bjuda in varandra och utbyta kunskap? Det skulle gagna svensk fotboll. Det finns många mindre föreningar som skulle kunna lyfta sin verksamhet jättemycket med lite hjälp från en större klubb. Lite öppenhet skulle inte skada. Vi är ett litet land där vi behöver varandra.

Den kanske största kampen Simon Tibbling utkämpat längs vägen mot eliten var den mot sin egen kropp i tonåren. Han var liten och utvecklades fysiskt lite senare än lagkamraterna. I tonåren blev det en mental kamp att orka konkurrera med fysiskt större spelare. Något som också ställde krav på de egna tränarna.

– Där gäller det för tränare att ha tålamod, eftersom det spelmässigt kan kosta att låta en fysiskt mindre spelare vara på plan. I det korta perspektivet kanske laget riskerar att förlora, på lång sikt kan det bli vinst.

Att det går att minska "svinnet" inom svensk fotboll är han övertygad om. Mycket handlar om att se spelaren och lyssna till hens behov.
– Kommunikationen mellan spelare och omgivning är A och O. I tidiga år måste du få hjälp att känna glädje. Du behöver bra människor omkring dig som lär dig hantera med- och motgång. Det händer så mycket i livet hela tiden och alla utvecklas olika. Med mer stöttning är jag övertygad om att fler duktiga spelare väljer att fortsätta.