16 februari 2006

Rolf Zetterlund - en stålman i både AIK och Brage!

Roffe spelade sammanlagt 143 allsvenska matcher för AIK och Brage och förärades med Guldbollen, svensk fotbolls förnämsta utmärkelse, 1980. Han var då 38 år och framgångsrik spelande tränare i allsvenska nykomlingen Brage, som blev fyra i serien. Dessutom förde han borlängelaget till cupfinalen, där det blev förlust efter straffar mot Malmö FF! Nu har han också utsetts till tidernas främste allsvenske spelare - utan landskamper"!
Roffe var en oöm mittfältare. Stenhård i kroppen och med en härlig vinnarskalle. Han vek aldrig ner sig, gav alltid sitt yttersta. Bra distansskytt. Helt enkelt en sån spelare som det egna laget älskar, men som är en pina för moståndarna.
Men något spel i landslaget blev det aldrig. Där fick Roffe aldrig chansen.
- Jag vet att Orvar (Bergmark, dåvarande förbundskaptenen) hade mig under uppsikt. Jag spelade i Sandvikens IF i division II. Men vi föll i tre kval (1968, -70 och -71) och gick inte upp i Allsvenskan. Det gjorde att jag aldrig blev aktuell. Jag fick nöja mig med att spela med i Nord-Sveriges lag i några matcher.
1972 blev Roffe AIK-are. Men det kunde ha blivit spel i Skottland.
- Jag förde samtal med den skotska klubben Aberdeen. Men det blev ingenting av. Jag valde AIK i stället.
Roffe spelade med i "Gnaget" i fem säsonger, t o m 1976 (117 allsvenska matcher, 12 mål). Han var 30 år när han blev allsvensk och då var det svårt att slå sig in i "Åby" Ericsons framgångsrika landslag, "Klubb Åby". Roffe, som är en ödmjuk kille, säger:
- I landslaget fanns det då redan spelare med samma spelstil som jag, Bosse Larsson, Ove Grahn, Sven Lindman, Conny Torstensson. Det gjorde att jag aldrig fick chansen.
Han fick nöja sig med cupguldet med AIK 1976. Då blev det seger efter två matcher mot Landskrona, 1-1 borta och 3-0 hemma.
Stolt Bragetränare
Men Roffe sörjer inte uteblivet landslagsspel. Han har haft en fantastisk spelarkarriär ändå. Mest stolt är han att han lyckades förvandla ett halvknackigt division III-lag, Brage, till ett allsvensk topplag.
- Jag blev spelande tränare i Brage 1977. Då vann vi division III västra Svealand. Året därpå var vi nära att vinna tvåan och gå upp i Allsvenskan. Men IFK Sundsvall passerade oss på mållinjen.
Med facit i hand gjorde det inget.
- Vi var inte riktigt färdiga än".
Däremot blev det serieseger året därpå (1979) med påföljande allsvenskt spel.
Roffe hade en härlig stomme att arbeta med i Brage, alltifrån målvakten Bernt Ljung, via Göran Arnberg och Kent Hagberg i försvaret, Kenneth Gustavsson på mitten till Thomas Nilsson och Roger Hansson längst fram. Dessutom var Roffe själv en ovärderlig spelmotor på mittfältet.
Roffe är utbildad brandman.
- Jag hade tjänstledigt i tre år i början av min tränarkarriär. Sen gick det inte längre. Då fick jag välja, och blev tränare på heltid.
Efter Brages fjärdeplats i Allsvenskan 1980, Roffe spelade samtliga matcherna, hade han fått nog som spelare. Sista matchen spelades på Strandvallen i Mjällby.
Han var då 38 år och återfanns nästa år som enbart tränare i AIK, där han också hade stora framgångar. Med Roffe som tränare vann AIK Allsvenskan 1983, cupen 1985 (4-3 mot Öster i finalen) och gick till SM-final 1986 (förlust mot Malmö FF). Sen fortsatte en framgångsrik tränarkarriär i Örebro SK (1987-92), Spårvägen 1993, Malmö FF (1994-96) och Hammarby (1997-99). Därefter har Roffe tränat Assyriska, Vasalund, Vallentuna och den senaste säsongen Vasalund/Essinge tillsammans med Bosse Petersson. Men där blir det ingen fortsättning.
- Resorna i den nya norrettan blir alldeles för långa. Jag vill ha mer tid att vistas mera på familjens sommarställe på Djurö.
Tack till Fred Eklöf
Att Roffe blev fotbollspelare tackar han Sandvikens IF:s legend Fred Eklöf för (118 allsvenska matcher 1942-58). Roffe, uppväxt i Utansjö i Ångermanland, spelade både bandy, fotboll och ishockey. Bandy för Sandvikarna, ishockey i Kramfors, där han också spelade fotboll 1962-63. Spelande tränare i Kramfors IF var Fred Eklöf. 1962 vann Kramfors division IV Ångermanland. Det stora löftet i laget var 20-årige Rolf Zetterlund, som också fick debutera i Ångermanlands landskapslag.
Fred övertalade Roffe att satsa på fotboll. Och så blev det. Efter åren i Kramfors spelade Roffe i Åtvidaberg (1964) och Sandåkern (1965-67), innan han 1968 hamnade i Sandvikens IF.
I Sandviken hann Roffe även med en lysande bandykarriär i SAIK, med SM-finalen 1971 som karriärens höjdpunkt (0-2 mot Falun på Söderstadion).
Bosse Larsson bäst
Av alla spelare Roffe spelat mot i Allsvenskan sätter han Malmö FF:s Bosse Larsson främst:
- Han var helt omöjlig att plocka bort.
Av de domare han hade under karriären uppskattade han främst dem med "glimten i ögat".
- Arne Axelsson, fiskaren från Skärblacka - av honom fick jag en gång en ål - Bosse Helén, skåningen Efon Ask och stockholmaren Roffe Ericsson.
- Roffe visade ut mig i en match mot Sandvikens IF 1978. Jag råkade av misstag kasta bollen på honom. Han var tvungen att ge mig rött kort. Men efteråt har vi båda skrattat åt situationen.
Det inträffade i den näst sista omgången i norrtvåan, Sandviken vann med 3-1 och Brage tappade där serieledningen till IFK Sundsvall, som sen i sista omgången säkrade seriesegern via 2-0 borta mot Derby. Brage orkade bara med 0-0 hemma mot Nyköping.
- Och då missade jag en straff, suckar Roffe.
- Men säg i stället att Göran Enckelman i Nyköpings mål, finsk landslagsman, gjorde en jätteräddning.
I fjol utlyste föreningen SFS (Sveriges Fotbollshistoriker- och Statistiker) en tävling om vem som är "Allsvenskans bäste spelare utan landskamper". Överlägsen vinnare blev Roffe Zetterlund med 50% av rösterna. Tvåa blev legenden Gunnar "Säffle" Andersson, allsvensk i IFK Göteborg och proffs i franska Marseille. På delad tredje plats kom Börje Leback, AIK, och Jerry Carlsson, IFK Göteborg.
Den 15 februari 2006 uppvaktades Roffe på Svenska Fotbollförbundets kansli i Solna och prisades bland annat med en landslagströja från förbundet.
Grattis Roffe!