29 april 2011

"Vi måste ha samhällets hjälp"

Artikel publicerad på DN Debatt den 29/4 2011

Först av allt ska sägas att det inom fotbollen finns en klar och tydlig arbetsfördelning mellan klubbarna och förbundets representanter på riks- och distriktsnivå. Ansvarsfördelningen är i stort sett densamma i alla länder och gäller också vid Fifa- och Uefa-tävlingar, landskamper såväl som klubbmatcher.

Fotbollens regelverk fastställs inför varje säsong av det så kallade Representantskapet, men i de vitala delarna (exempelvis ansvarsfördelningen) ändras det mycket sällan.

Arrangören har ett strikt ansvar för sin match. För alla med insikt om fotbollens volym (det spelas vid den här tiden på året i stort sett 7.000 matcher varje dag) är arbetsfördelningen logisk och den enda möjliga för att hålla igång verksamheten.

Arrangörens ansvar får inte brytas av att exempelvis förbundsrepresentanter eller andra fotbollsfunktionärer går in och tar över något vid ett arrangemang. Om detta skulle tillåtas, skulle det snart inte finnas någon tydlig ansvarsfördelning.

Låt oss sedan säga (med adress till en del personer som under denna vecka har uttalat sig i frågan) att det inom fotbollen råder enighet i ansvarsfrågorna och att det normalt är förbundets ordförande som framför fotbollsrörelsens uppfattning. Detta är för övrigt en självklarhet.
Sedan över till de nu aktuella problemen – som är få med tanke på fotbollens omfattning, men just för fotbollens bredd och samhällsansvar också är allvarliga.

Innan någon människa som älskar fotboll dör i samband med vår svenska elitfotboll bör alla göra sitt yttersta för att få stopp på dessa kriminella handlingar som görs kring matcherna – och där måste den svenska regeringen ingripa NU!

Vissa kriminella personer bryr sig inte om lagar eller samhällets moral och det är ett fåtal sådana personer som återfinns i vissa av fotbollslagens så kallade supportergrupperingar.

Precis när alla fotbollsälskare – vi är totalt cirka en miljon "i rörelsen" – glatt sig åt den fina säsongsstarten, slår brottslingarna till. Allra värst var det i söndags i samband med matchen Syrianska–AIK i Södertälje, där en av våra duktiga framtidsdomare, Daniel Wärnmark, kunde ha råkat riktigt illa ut trots att han bara utförde ett viktigt uppdrag i fotbollens tjänst.

Varför klarar inte klubbarna av att få bort de kriminella, ofta sprit- eller narkotikapåverkade, från arenorna? Varför stänger ni inte av fler från att besöka era matcher – är det era polare ni skyddar?

Dessa frågor dyker alltid upp när en ordningsstörning uppstår. Vi vill påstå att är det någon fråga som sysselsatt alla inom fotbollen under många år så är det just den här problematiken.

Cirka 3.350 föreningar är medlemmar i Svenska Fotbollförbundet. 32 av dem spelar i Allsvenskan och Superettan, där företrädesvis problemen finns, och de har en intresseorganisation som heter Svensk Elitfotboll (SEF). Av dessa 32 kanske det är ett tiotal föreningar som har risksupportrar, som av de kunniga betraktas vara ett tusental till antalet. Tyvärr rekryteras nya, allt yngre – framför allt i storstäderna – som hittar en identitet i dessa grupperingar och dess handlingar.

Klubbarna har säkerhetsansvariga (en i varje styrelse ska bära dessa frågor), de utarbetar manualer för arrangemangen, de utbildas årligen och de har många volontärer till sin hjälp – som gör ett uppoffrande jobb på sin fritid. Men de är inga poliser och får inte ingripa.

Förbundet hjälper till med besiktningar av arenor, utbildningar, säkerhetsgrupper, försöker påverka regering och riksdag. Vi har domare, delegater, säkerhetschef, säkerhetsdelegater i förebyggande syfte. Men vi är inga poliser, vi har heller ingen polisiär befogenhet att ingripa.

Vi måste ha samhällets hjälp och ytterst riksdagens och regeringens. De kriminella handlingar som utförs på matcherna måste upphöra.

Det land som historiskt haft störst problem med huliganer är England. Där är problemet inne på arenorna mer eller mindre helt borta.

Varför? Jo, i Storbritannien måste de personer som ålagts tillträdesförbud till fotbolls­matcher anmäla sig hos polisen på matchdagar, vid samma klockslag som matchstart och en bra bit från arenan så att man vet att personen inte befinner sig på arenan.

Det är dags att Sverige inför samma regel och lagstiftar om anmälningsplikt. Vi är väl medvetna om att det svenska samhället är annorlunda än det brittiska, att integriteten är grundlagsskyddad på ett annat sätt här, men det får inte hindra en uppstramning.

Straffen för brottslighet i samband med idrottsarrangemang måste förlängas och högre böter delas ut.

Vi måste skaffa bättre kameraövervakning på våra arenor så att arrangörer, polis och alla inblandade kan identifiera alla snabbt och enkelt, så att vi kan få en snabbare lagföring.

Under de senaste dagarna har vi fått höra från idrotts- och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth att klubbarna och förbundet gör för lite, tar för litet ansvar.

Vi jobbar varje dag med frågan, och vi kan säkert bli bättre på det mesta. Men i det här fallet måste regering och riksdag ge oss hjälp med hårdare lagstiftning. Och vad vi hört och sett så delar regeringens samordnare i frågan, Per Unckel, vår uppfattning.

En supporter följer sitt lag i vått och torrt. Kriminalitet är något helt annat. Dessa handlingar måste bort från vår verksamhet.

Fotbollen klarar inte av att ta hand om de kriminella elementen på egen hand. Därför vill vi att regeringen agerar – nu!

Lars-Åke Lagrell
Ordförande, Svenska Fotbollförbundet

Mikael Santoft
Generalsekreterare, Svenska Fotbollförbundet