Alm: "Varför ta hit det vi redan har?"

Jag är åter i moderklubben, Eskilstuna City. Sluten cirkel och allt det där. Under träningen räknar jag lagkamraterna i a-truppen: 24 spelare. En bred division två-trupp med en uppflyttad junior - bra. Dessutom sex förstaårsseniorer från det egna laget i Juniorallsvenskan Elit - strålande. Sammanlagt blir det hela 18 spelare som har lirat ungdoms- eller juniorfotboll i klubben - nästan föredömligt.
Men något väsentligt saknas.
Den blåvitrandiga klubben har traditionellt sitt upptagningsområde i de stadsdelar som omringar idrottsplatsen Årby. Tre segregerade områden som medelklassen flyr för att ge sina barn en annan, mindre invandrartät skolgång och uppväxt. Nästan 40 procent av ungdomarna i klubben - och 23 procent i kommunen - har utländsk bakgrund.
Jag granskar de 18 egna produkterna igen. Förgäves. Ingen av dem är född i utlandet eller har föräldrar som är det. Ett misslyckande. För även om City genom breddfotbollen erbjuder ett socialt möte med ljuva avsikter och hjärtliga värderingar, avslöjar seniortruppens utseende att vi inte når hela vägen med vårt integrationsansvar i samhället. Den klena trösten är att vi inte är unika. Många klubbar har svårigheter med att nå ända fram, massor av talanger med utländsk bakgrund går till spillo.

Det florerar en rad förklaringar till varför det kan vara svårt för svenska spelare med utländsk bakgrund att lyckas på seniornivå.
Förklaring ett: De unga med utländsk bakgrund som är duktiga i tidig ålder har svårare än andra svenska barn att hantera motgångar senare och viker ned sig.
Två: Föräldrar till unga med utländsk bakgrund vill hellre att barnen fokuserar på skolan för att få det språk och den utbildning de själva saknat.
Tre: Unga med utländsk bakgrund väljer bort fotbollen för att de behövs i familjeföretaget.
Nja, jag vet inte, dessa förenklingar ger inga heltäckande svar, och ettan gillar jag inte alls. Svensk fotboll får nog nöja sig med kunskap om integration i små doser och vara noggrann med att uppmärksamma lyckade exempel.

Jag har även en fjärde tes: De många importerna i svensk fotboll gör att de unga med utländsk bakgrund har svårare att nå elitfotbollen, svårare än andra svenska spelare. Det här är mitt eget påstående och jag pekar beskyllande på Ari da Silva Ferreira, brasseanfallare och en av hundratals utländska spelare i svensk fotboll. Kalmar FF har satsat stora ekonomiska och sociala resurser på att integrera brassar i klubben. Matchdag får importerna relativt fria roller för att skänka laget kreativitet medan resten av elvan består nästan uteslutande av positionsskolade och hårt gnuggande svenska spelare, utan utländsk bakgrund.
Det är en vanligt förekommande tränarmix. Svenska spelare med utländsk bakgrund kan också jobba hårt men har ofta andra, mönsterbrytande spetsegenskaper, i sitt spel och sin karaktär. Precis som importerna. Svenska spelare med utländsk bakgrund kan också behöva mer social uppmärksamhet. Precis som importerna. Därför konkurrerar de med varandra. Därför är importer, en aning paradoxalt, ett hot mot den svenska fotbollens integrationsarbete och klimat.

Andreas Alm är krönikör för svenskfotboll.se och Magasinet Fotboll. Denna krönika publicerades först i Magasinet Fotboll #2 2007.
Mer om Magasinet Fotboll