Hej!
Efter frukost vidtog en kort intervju och därefter möte där vi summerade årets ordförandekonferens.
Dagens blogg är en betraktelse och lite tankar kring en del varav hjärtat är fullt så här i VM-tider.
Först och främst - stort tack till svenska fotbollsledare och -spelare som är delaktiga i denna bragdartade succé som innebär att våra herrar spelar VM för första gången på 12 år.
Tacket går till alltifrån alla föräldrar som skjutsat till träningar, till den första ledaren som skapade trivsel och glädje, ofta i en av våra breddklubbar, till elitklubbens tränare där talangen förädlades och nu till våra olika landslagsledare som finslipat och ytterligare förädlat och gjort fina fotbollsspelare till ett framgångsrikt landslag! Glada och stolta är vi i VM och det hade inte varit lika roligt om vi missat ett tredje raka världsmästerskap för våra herrar. Det krävdes en bragd för att klara det – så tack Janne Andersson, Peter Wettergren och hela gänget!
VM-spel är först och främst viktigt som rekryteringsbas, det skapas förebilder och uppmärksamhet. Men det innebär också en fantastisk inkomstmöjlighet för svensk fotboll. Pengar som kommer från FIFA:s tv-avtal, publikintäkter och övrig reklam och som fördelas bland annat till deltagande nationer. Vi är garanterade en summa för att ha kvalat in, vilket ska täcka våra omkostnader för deltagandet vilket innefattar resor, läger, hotell, traktamenten, spelar-/ledarersättningar, matcher, konferenser och pressfaciliteter m m.
Det netto som blir kvar, normalt 15-25 miljoner kronor, blir ett överskott som går till definierade utvecklingsprojekt – vilka vi diskuterar och arbetar fram tillsammans i svensk fotboll. Det kan vara nya spelar-/tränarutbildningar, anläggningar, utökat distriktsbidrag, domarutveckling, Nationella Fotbollsutbildare, futsal, föreningsutveckling, mångfalds- och jämställdhetsprojekt. Det blir utvecklingsprojekt där vi anser att det finns störst behov helt enkelt.
Alla pengar som kommer in ska skapa förutsättningar för bättre fotboll på alla nivåer, på och vid sidan av planen. Det är ingen ägare eller ägarkonstellation som styr över pengarna – utan det bestämmer vi om tillsammans.
Historiskt har dessa mästerskapsöverskott bland annat gett oss möjlighet till ett elitprojekt 2006-2010, där vi satsade 60 miljoner kronor och införde helt nya spelar- och tränarutbildningar, utvecklingsprojekt för våra ungdomar, som vi är övertygade om ligger till grund för de framgångar vi haft inte minst med ungdomslandslagen. U21 herrar vann EM 2015, kvalade in till 2017 och har startat kvalet till EM 2019 bra, P17 har vunnit VM-brons, VM-brons och EM-brons för Damlandslaget samt F19 som vunnit EM två gånger, 2012 och 2015.
Parallellt har vi skapat dubbelt så många regionala utbildare, numera så kallade Nationella fotbollsutbildare (NaFu), nya och fler läger, futsalsatsning och så vidare. Vi gör en stor satsning på spelarutbildningen de närmaste åren, liksom att stärka damfotbollens spelare i åldern 15-23 år i ett särskilt projekt tillsammans med våra elitföreningar på damsidan.
Allt detta är gemensamma beslut. Det är en framgångsmodell. Och vi använder våra viktiga nationella mötesplatser för dessa viktiga framtidssamtal. Det är dels ordförandekonferenser, rikskonferenser, representantskapsmöte, sedan är det förstås massor av olika kommitté- och-styrelsemöten, regionala distriktsmöten där vi arbetar, diskuterar, informerar och formar våra framtidssatsningar. Vi inom svensk fotboll vet vad som är på gång och det är engagerade kamrater i föreningar och distrikt som vi i förbundet har informationsansvar gentemot i första hand. Att sedan allt det som sker inom vår idrott är intressant och har en bäring på många människors vardag är bra och glädjande. Våra ambitioner och vår roll som idrott och den betydelse fotbollen spelar för att kunna medverka till ett bättre Sverige håller oss på tårna.
Sedan ett par månader samarbetar vi med Civil Rights Defenders. Fotbollen är världsomspännande och vi hamnar ibland i situationer där vi behöver stöd och vägledning. Civil Rights Defenders kan inför stundande VM guida oss i hur situationen är i Ryssland, så att vi kan förstå mer och därmed också påverka i de miljöer vi hamnar i.
Idrotten har också många andra utmaningar: allt för många slutar för tidigt, det förekommer en viss resultathets och utslagning i allt för unga år, vi har för få kvinnliga ledare, föreningar får slås ihop eller lag läggas ned när folk byter landsbygd mot storstad. Våra föreningar gjorde ett enormt arbete när det kom många ensamkommande flyktingar hit 2015 som nu ska slussas in i ordinarie verksamhet – och vi ska arbeta aktivt för att flickor som idag inte når fotbollen ska kunna göra det oavsett religion. En uppenbar framgångsfaktor är om våra föreningar som bedriver barn- och ungdomsfotboll kan ha en dedikerad kansliresurs. Detta underlättar för alla ideella ledare både på och utanför planen. Min förhoppning är att beslutsfattare i stat och kommun tillsammans med svensk idrott ska kunna göra en stor satsning under kommande år på detta område. Detta skulle ge föreningsutveckling annars finns risk för föreningsavveckling!
Och så håller vi tummarna för Danmark idag!
Trevlig midsommar!
Karl-Erik
